tisdag 28 december 2010

Hurtigklubben i farten.

Nu är det mycket alltså. Känns som att det har hänt jättemycket sen jag skrev sist. Fast nää, jag inbillar mig bara. Skönt det. Blir så stressigt annars. Men hurtig däremot har jag varit. Vääääldigt hurtig.

Igår var både jag och Susanne lediga så vi bestämde oss för att vara hurtiga för en dag och jag kan bara berätta, samtidigt som jag klappar mig för bröstet, att vi lyckades riktigt bra!
Vi startade dagen med några timmars skidåkning, som vi sedan följde upp med 8 km på längdskidor och som om inte det vore nog så blev det en timme på gymmet också.
Är vi bra, eller är vi?

Idag fick jag jobba i Björnenliften för första gången på säsongen. Jag tycker att björnen låter så himla mysigt så jag tycker om den liften, har jag bestämt mig för. Nejdå, inte bara därför. Men jag tror att jag säkerligen kommer att komma lika bra överens med Björnenliften som med Vargenliften :)
Det gäller att vara positiv.
Det började bra. Det smidigaste sättet att ta sig ner till Björnenliften är att åka skidor, så jag drog på mig pjäxor och släpade bort mig och skidorna till backen och for iväg. Grejen var den att när jag skulle byta om till mina vanliga skor upptäcker jag att de står kvar hemma, prydligt i ÖB-påsen.
Bra jobbat Linda!
Emma fick ta med sig dem till morgonmötet och sedan fick Olle komma ner och lämna dem hos mig.
Men! Det kan ju inte gå bra jämt!
Dagen har bjudit på många överraskningar och stopp i liften. Sådant som hör till. Det är dock lite jobbigt när man verkligen måste kämpa för sitt liv för att hålla sig för skratt. Eller hålla masken samtidigt som tålamodet är på gränsen till att inte vara något tålamod längre...
När jag flyttar hem igen kommer jag att ha världens längsta stubin. I alla fall om det tänker fortsätta såhär... :P
Och om den här dagen innehöll många incidenter, vad kommer då resten av alla säsongens dagar att göra?
Bara för att nämna den ligan som bestod av engelsmän, som trodde att de var jättebra på att åka lift, så pappan stod och skrek till sin son hur han skulle göra och när det sedan var hans tur att ta liften gjorde han en faceplant rakt ner i snön och låg och asgarvade åt sig själv jättelänge, samtidigt som ett annat barn i gänget stod och suckade "oh my God" åt dem. Han var för övrigt inte heller någon hejare på det där med att åka lift. Men envisa var de och upp skulle de.
Hahahaha. Eller ska man kanske gråta istället?
Hujedamej.

Nu ska jag (eftersom jag missade det senaste programmet av mitt älskade Bonde Söker Fru, BARA för att jag var och tränade då) kolla på det innan jag ska sova.

Puss & Kram :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar