En dag i Förberget.

R.I.P Järven.


Jag och mina kära vänner Elvira, Susanne, Carro och Stina ( som kom med fika till oss ) spenderade hela dagen i Förberget.
Nerhängning av Järven, fika, pulka/skyffelåkning och flams stod på schemat. Vi gjorde det alltså. Slaktade Järven. Utan att blinka. Dessutom är det vetenskapligt bevisat att vi tjejer är snabbare på att hänga av liftar än vad killarna är.

Vi hade vår lifthund med oss också, Jack. Han är lite dissig ibland och tycker bara om en när han känner för det, men han är ändå helt underbar.

 Det var lite kämpigt ibland.

Lunchtime....

 

... med medbringare till lunchdejter.

Efter en knapp timmes lunch där vi hämtde energi genom kladdkakeballerinakex doppade i mjölk, var vi igång igen som aldrig förr. Man skulle nästan kunna tro att vi inte gjort annat i livet än att hänga av liftar.
Fantastiskt.

 

Smörja alla medbringare med smörjfett/geggamojja/Ingemars snor - vad det nu än heter (den där gröna smörjan fick heta lite allt möjligt under dagen beroende på vad vi var på för humör och hur mycket man hade kladdat ner sig). Kontrollera linorna. Kapa linor som gett upp. Händerna värkte. För att inte snacka om armarna. Solen sken. Medbringare efter medbringare åkte in i förrådet för att hänga där tills nästa säsong startar. Snoret tog slut. Olle kom och fixade olika system i förrådet. Vattenflaskorna tömdes om och om igen.
Och till slut; 136 medbringare senare hade vi nått vårat mål; Vi var lika klara som Järven var död. Sorry kompis, men livet är hårt ibland.

He he hej här kommer segertåget.

Och vilka hade gjort sig välförtjänta av lite fika om inte vi? Så där satt vi och mumsade på kolakakor med chokladglasyr och de omtalade ballerinakexen när Elvira plötsligt utbrister;
- VI TAR CPBILDER!
Så fick det bli.

Det spårade. Det gick utför. Mer än vi hade tänkt kanske. Om vi ens tänkte alls, vilket jag tvivlar starkt på.

 Carro fick plötsligt för sig att hon skulle föda barn.

 Elvira blev lite mobbad :)

Det blev även ett besök i Lilla Björnlandet.

The gang.

 Stina var på toa :)

Nej. Kurt-Lennart är inte med på den här bilden.

Elvira släpades efter Stinaliften. Liftvärden gjorde inte så mycket för att stoppa incidenten.

Vid köbildning - åk en och en. Vid tunt snötäcke - ta't lugnt.

Dagen avslutade vi på Bygget för att se Hoffmaestro. Jag och Susanne skulle försöka komma så långt fram som det var möjligt. Det gick sådär. Blev man inte stämplad, så nog sjutton fick man hälsa på en och annan granne. Men det blev en trevlig kväll trots allt! :)

Idag hade jag åtta åk på hela dagen i Vargen. Jag låg på en bänk och sov större delen av dagen. Det vill säga när jag inte var borta och flamsade med Susanne. Vi har det lite körigt på jobbet just nu, så om ni ursäktar mig så tänker jag gå och lägga mig nu för att sedan ta världens fetaste sovmorgon. (Ja, jag och Susanne slipper jobba i helgen. XL-dagar is the shit).

Så nu har även Vargen och Nallen gjort sitt för den här gången.

Jag kommer att få världens fetaste blåmärke på mitt högra lår.

!!!

När skutan levererar som bäst.

Mina tankar om sista veckan i paradiset.

Precis som jag sa. Nu har jag en vecka kvar här uppe i paradiset. Och det känns kan jag lova. I hjärtat. Jag har separationsångest. Vill liksom inte lämna allt det här. Alla kvällar jag och Stina har tassat ner till Susanne och Elvira och kollat på tecknade filmer, alla chokladbollsbak (jag tänker inte ens försöka räkna ut hur många chokladbollar jag kan ha ätit den här säsongen), alla urspårade morgonmöten med världens bästa liftvärdar. Och det är inte allt.

Jag har kommit på en grej också. Att jag kanske ska börja packa. En ganska smart idé känner jag. Det gäller bara att komma till skott - vilket är svårt. Det tar emot lite faktiskt. För det första vet jag inte var jag ska börja och för det andra... Nej. Det får vänta en dag till. Jag hoppas bara, för min egen skull, att jag inte kör en dagen-innan-packning. Som jag skrev i förra inlägget så blev vi ju av med en familjemedlem i söndags. Inte riktigt okej. Vi har ju levt med varandra i nästan ett halvår och är vana vid det. Men ju fler som åker hem - desto mer kanske vi börjar inse att läget är som det är. Som jag sa; det känns...

Annars kan jag informera er om att i stort sett hela Björnenområdet har stängt. Eskil har varit i farten och slaktat alla liftar - utan att blinka. Så nu är alla våra kära liftar som borta med vinden. Alla förutom Nallen och Vargen som absolut ska hållas öppna helgen ut. Varför inte bara inse att våren har kommit till Åre? Nog för att den har befunnit sig här ett tag men nu är det på riktigt. Förut var det så enkelt att köra på den "äääsch, vi har visst mycket snö kvar! Det är lugnt!". Men nu då? Kanske dags att ändra inställning eftersom att, nej precis, det finns ingen snö kvar. Det är lite synd om alla gäster. Det vill säga de få tappra stackarna som fortfarande åker skidor. Och alla ska de påpeka om hur stressigt vi liftvärdar måste ha det nu. Ja, det är lite körigt men vi kämpar på! Lite så. Det ligger faktiskt lite fakta i det. Bara för att vi inte har folk som åker i liften betyder inte det att vi bara kan sitta, ligga (välj själv det mest passande alternativet) och slappa hela dagarna. Nej. På senare tid har vi skottat och skottat och åter skottat den snö så gott vi kan (den snö som har funnits kvar då) för att försöka göra ett hyfsat liftspår för gästerna att åka i, och visar termometern på tjugo grader i skuggan så är det verkligen inte lätt! Eller ännu bättre; över trettio grader i solen (där vi jobbar).
Annars hade jag det himla mysigt i Vargen häromdagen. Fick mig ett par omysiga och ofrivilliga fotbad som jag lätt hade klarat mig utan. Men behöver ett barn hjälp med att fånga liften och det är en stor djup sjö kring påstiget så kommer man inte undan, typiskt nog.

Björnliftens termometer (som har solen på sig större delen av dagen iförsig) den 23 april klockan 14.53. Jag höll på att dö.

På tal om Björnliften så har jag nu hittat the both eyes of Kurt-Lennart. Ni vet, min fantastiska snögubbe jag skapade i vintras. Det kändes som ett hugg i själen när jag hittade de där i en lerpöl. But the life goes on. Kurt-Lennart; jag tänker på dig.

Somliga har det kämpigt ibland.

All in!

Igår körde några av Björnens liftwaffar all in på Bygget. Varsågoda att ta del av vår trevliga förfest.

Peppe försöker att se farlig ut.

Jag & min käre vän Carro. Vi bjuder nog på den här. (Susanne spanar in oss. Som alltid).

Snyggingarna Stina & David! :)

Vi liftvärdar har mysigt tillsammans.

<3 mina tjejer.

Jag & David är så fett coola!

Elvira taggar för Bygget.

Som jag sa... Vi har det mysigt ihop.

:)

Den berömda kortpussleken, som vi numera kör, jämt...

En sak är säker; Jag kommer att sakna alla Björnisar.