söndag 30 januari 2011

Minusgrader. Plusgrader. Snöstorm. Sol. Varvet runt. Och såhär håller det på.

Så sant som det står skrivet. Det verkar som att vädret inte riktigt kan bestämma sig. Först har vi minusgrader som under natten övergår till plusgrader som leder till att lite snö töar bort, och det suger ju. Natten efter blir det minusgrader igen och under hela nästa dag är det snöstorm och massa liftar står på grund av den. Igår var en sådan dag. Det blåste som sjutton och det var snö åt vilket håll man än kollade. Ett tag kändes "snöflingorna" som småspik i ögonen så jag stod i princip och blundade samtidigt som jag byglade på folk på liften. Eller ja, nästan i alla fall. Jag gjorde mitt bästa, mer kunde jag inte göra. Så kommer det en helt random snubbe, kollar på mig och säger;
- Hej! Hur är det idag? Du ser ju inte speciellt road ut!

och drar sedan iväg.
Kul kille.
Hur vore det om han och jag hade bytt plats där, just i det ögonblicket, så hade han fått känna på det riktiga säsongarlivet? Då hade det nog inte kommit så mycket mer ur den munnen tror jag... :)
Det typiska var att igår var första dagen på ganska länge ändå som det var så mycket folk. Jag fattar inte. I den där stormen. Inte kunde jag vara inne och värma mig några längre stunder heller eftersom byglarna slängde åt alla möjliga håll.

WOOOHOO! En glad tjej en perfekt dag i liften. Eller? Älskar att den svarta mössan är vit.

Tappra gäster som kämpar på i snöstormen.


Sådär ja.
 En perfekt dag i liften med andra ord.
Igår och idag var det inte många som sa något om Kurt-Lennart. Ganska förståeligt med tanke på hur han ser ut nuförtiden. Det är nästan tragiskt. Han har ingen näsa, ingen mun och inga ögon kvar, samt att han har magrat en hel del. Men än har inte pistmaskinen kört över honom. Det är jag väldigt tacksam för. Kurt-Lennart också för den delen. Tom gillade honom i alla fall. Tom är en sjukt söt liten kille som kommer och åker hos mig ibland. Så kom han igår och ställde sig och pekade på Kurt-Lennart och sa något i stil med;
- Kolla en snögubbe!
- Ja, visst är han fin?, svarade jag.
- Ja!
- Vet du? Han heter Kurt-Lennart.
- Jag tycker att han ska heta Tom istället.

Och så fick det bli. Nästan. Jag kan ju inte döpa om honom bara sådär (ja, Kurt-Lennart är döpt). Han får väl heta Tom i efternamn då.
Efter en stund kom en svettig dansk. Det var egentligen inget speciellt med honom, bara det att han stank svett :) Svettlukt är det bästa som finns.

Sen är det såhär va att i torsdags planerade jag, Suss och Elvis vår kommande helg, det vill säga den här, in i minsta detalj, och det blev SÅ bra tyckte vi. Så i fredags tog vi en vilodag från allt vad träna heter och gick som sagt till Carins för att köpa med oss pizza hem och sedan inte göra någonting resten av kvällen.
Än höll våra planer.
Igår skulle vi träna efter jobbet men eftersom gymmet stängde tolv så sket det sig totalt. Så jag la mig i soffan och sov istället. (Det hörde inte riktigt till planen, men ändå). Senare på kvällen gick jag ner till mina två favoritpuckon (ja, de som jag smidde helgplaner med, precis) och bakade kanelbullar.
Det var faktiskt planen. Och vad populära vi var idag sen :)
MEN! Planen sprack. IGEN. Meningen var att vi skulle ner till gymmet idag också, men se där ja. Jag och Elvis skulle nämligen ha hand om kvällsåkningen.
In our face! Eller nåt...
Så man kan väl säga att våra planerade helgplaner gick... sådär?
Bättre lycka nästa gång. Kanske.
Idag märktes det att nytt folk hade anlänt till Åre. Jag fattar inte vad som är svårt med att åka lift, än mindre att ta den. Det roligaste är ändå att folk åker fram till påstiget utan att ha en endaste koll på vart liften är och får den på sig. Gästernas miner då är näst intill obetalbara.

Jag hoppas att Kurt-Lennart står kvar när jag kommer tillbaka till Björnis på torsdag. Nu ska jag ladda ordentligt inför en dag i Vargen.
Vargen - in my heart, now and forever.


Fast med tanke på att han just nu ser ut såhär och dessutom har magrat en hel del så är hans läge ganska ostabilt.
Åh. Jag vill inte att han ska dö :'(
Håll ut, Kurt-Lennart! Jag är tillbaka på torsdag! <3
Over. And. Out. For. Now.
Puss & Kram :)

fredag 28 januari 2011

Nu är det fredagsmys, om det så är det sista jag gör.

Jag skulle vilja börja med att presentera Björnliftens nya maskot och min nya vän; Kurt-Lennart.

Skapad: Idag, fredag 28 januari 2011.

Vågar dock inte uppskatta Kurt-Lennarts livslängd, med tanke på att han nu står på en ganska olämplig plats då risken finns att han blir mosad av pistmaskinen, om han inte redan har blivit det.
Och det känns inte som att pistmaskiner är några som har något samvete direkt, jag vet inte...
Stackars Kurt-Lennart :( Där står han nu helt ensam utan att veta något om sitt öde. Livet är hårt. Ibland. Det finns ändå någonting positivt i den här historien; gästerna tyckte att Kurt-Lennart var väldigt fin och jag fick en hel del beröm. Som jag kämpade med honom. Det bästa av allt var när två kineser (?) kom till liften och kines 1 ställde sig och posade bredvid Kurt-Lennart samtidigt som kines 2 tog massa kort.
Hahaa, jag kunde inte låta bli att tycka att det var väldigt sött :)
Och turistaktigt. För all del.
Meeen, livet är hårt ibland. Som sagt. Man får ta det lite som det är. Och det är som jag har sagt tidigare. Man vet att Årelivet är hårt när i princip alla på Blåkulla går och lägger sig klockan 21.00. Eller i alla fall ligger halvt däckade i soffan omkring 19.00 och blir arga när klockan inte är mer. DET är jobbigt.
Kämpigt om inte annat.

Annars idag har det varit ganska lugnt. Eller ja. Dagen startade med att jag satt med näsan i korsordstidningen, som av någon anledning har hamnat i lifthuset, eftersom att Björnen vägrade vakna så det tog ett tag. Sedan levde hon rackarn resten av dagen. Eller okej, inte riktigt. Hon skötte sig exemplariskt :) Ja. Jag och Micke tycker att Björnen är en hon. Har ni något problem med det? Nej just det. Efter jobbet bänkade sig hela Blåkulla framför tvn och handbollsmatchen. Vilka tror fransmännen att de är?!
Efteråt var det pizzadags med Suss och Elvira (pucko 1 och 2). Älskar att jag får äta pizza till lunch imorgon också. Pizza och pirog. Inte alla som har den lyxen.
Kvällen fortsatte sedan med Let's Dance och Parlamentet. Och nu sitter jag här, dödstrött, och är strax på väg ner under täcket.

Jay Smith!


Men jag tänker inte glömma bort att berätta om gårdagen. Jay Smith var nämligen på besök här i Åre så vi tog det som en självklarhet att dra ner till Bygget och ta oss en titt på honom. Eller ja, för att lyssna. Och visst var han bra. Helt otroligt! Vi andra, som försökte sjunga med i låtarna så gott vi kunde, hade väl lika gärna kunnat låta bli. Överväger fortfarande om jag ska våga lägga upp någon film...
Tror inte jag vågar.
Hoppas ni har förståelse för det i så fall. Men jag ska som sagt tänka på saken.
När vi tre puckon skulle åka hem, blir en historia för sig. Vi kom ut från Bygget och studsade som tre gummibollar där vi hoppade omkring och sjöng på Mikrofonkåt (som var den sista låten vi hörde innan vi gick ut) och hela vägen ner till bilen, började åka och när vi kommit ut på E14 kommer en polisbil upp bakom och vinkar in oss till kanten. Elvira får blåsa och visa körkort och när han sedan kommer tillbaka frågar han:
- Du, har du tappat bort ditt körkort, så att du väntar på ett nytt?
- Ehm, du håller väl i det? , svarar Elvira.
- Hehee, ja jo det förstås...
Sedan frågar de ut oss om vart vi ska, vart vi bor, om vi har och har haft det trevligt. Vi svarade så snällt.

Jag - Och ni är ute och åker såhär på en torsdagskväll helt random?
Polis - Ja...
Jag - Jaha, vad trevligt. Eller?
Polis - Ja jo. ehehee.
HA! De hade säkert väntat sig att få sätta dit oss för rattfylleri! Enligt Elvira så hade de nämligen sett oss komma ut från Bygget och sedan följt efter oss, för att det säkert trodde att vi var aningen berusade.
Jag kan förstå dem, till viss del. Så som vi höll på. Men de var tvungna att åka efter oss och slösa bensin på det? Ja, jag säger då det...








Det var hur som helst en väldigt trevlig kväll. As always in Åre.
I love it.
I love it a lot :*

Over. And. Out. For. Now.
Puss & Kram :)

onsdag 26 januari 2011

Mittnytt.

Hyfsad utsikt från Vargen.


Börjar detta inlägg med att berätta, med en viss stolthet i rösten, att vi nu har klarat av den värsta ryssinvasionen.
Det gjorde vi bra. Dock blev det väldigt tomt här utan dem, men förmodligen så överlever vi ändå..
Skitvecka nu, vilket innebär att jag bara är ledig torsdag. Oj, det var visst imorgon.
Någon annan som är ledig?
Nej, tänkte väl det. Ha det så kul på jobbet och i skolan :)
Imorgon är det tänkt att jag, Susanne och Elvira ska iväg och sladda runt i backarna.
Vi tre. Tre puckon. Svårslagna.
Men först: sovmorgon, känner jag lite där. Den som av någon anledning försöker ta den ifrån mig får stryk. Fast just ja.. Jag skulle ju ringa och väcka Mikael imorgon kvart i åtta. Då sket det sig ändå -.-


Måndagen spenderade jag i Björnliften. Björnen är snäll. Det kändes lite som att det var sommar. Nästan så att man hade kunnat gå runt i shorts och flipflops kanske. Jag menar två plusgrader och töväder. Inte okej. Det var inte direkt ett regnigt Åre jag ville komma tillbaka till i söndags, men tänk så blev det.
De två senaste dagarna då jag har befunnit mig borta hos Vargen och det har varit lite tomt på folk, så har jag fått tid att... Tänka för mig själv. Eller något. Snarare hjärntvättning eller vad man nu kallar det.
Jag har till exempel:
- Kommit på att vissa skidor ser ut som alldeles för långa ankfötter på folk. Speciellt när gästerna hasar sig fram lite tafatt och skidorna "fladdrar lite". Det ser jätteroligt ut. Nästan så att jag sitter här för mig själv på ett dött Blåkulla och skrattar ihjäl mig.
- Sett en ensam tågvagn, i ögonvrån bara sådär, åka uppe på vägen som går längs med Vargen. Först blev jag förvånad, sedan tyckte jag att det var coolt, och sedan blev jag besviken för att det bara var en lastbil. Annars hade ju det varit en riktigt häftig story att berätta.
- Kommit på den idén, ifall jag skulle känna för att jävlas någon gång, att precis när en gäst är påväg ner i fållan och fram mot pinnen för att ta teleskopet (liften) och jag sitter inne i lifthuset, så trycker jag på en knapp som gör att teleskopet åker iväg, mitt framför näsan på gästen. Vore inte det jättekul? Bara för att få se gästens reaktion! =D


Ja, ni ser...


Annars är det ganska trevligt att vara i Vargen. Fast bara när den gör som jag vill och inte krånglar. Ganska skönt ändå att jag ska ta hand om Björnen hela helgen. Den är inte lika avancerad. Inte lika krånglig. Den bara funkar, oftast, medan Vargen bara ska dryga sig och sånt. Fast nu har den skött sig rätt bra, bortsett från igår morse då alla teleskop hade frusit fast under natten så jag fick stå och dra loss dem :) Riktigt trevlig morgonsyssla. Rekommenderas!

Fortfarande...
...får jag vara på min vakt när det gäller stavar, annars är risken stor att jag blir blind eller hjärndöd och det har jag verkligen ingen större lust att bli. Inte än i alla fall. Jag älskar att folk har sån himla bra koll på sina stavar. Verkligen. Puss på alla som rätt som det är slänger upp stavarna i ansiktet på mig så jag får träna mina reflexer lite grann...
...är det svårt för folk att förstå det här med röd och grön gubbe i Vargen. Nog för att den gröna gubben har blivit blå på grund av ålder men jag menar, hur svårt kan det vara? Det som inte hjälper heller är att jag ställer mig i vägen för att visa att de måste vänta en liten stund. Då visar vissa gäster hellre noll hänsyn och åker rakt på mig istället. Men närkontakt är ju alltid mysigt...
...har folk svårt att fatta varför de måste ha en fot fri när de åker snowboard och ska upp i liften. Utlänningarna är experter på att spela dumma och inte fatta vad man menar. Sedan ifrågasätter de varför det är för deras egen säkerhet. Eller så gör man som den helgröna snubben som vägrar fatta vad jag menar och åker istället rakt på mig där jag har ställt mig i vägen för att han ska fatta. Igår var dagen jag höll på att få riktiga platta ankfötter, men jag klarade mig. Jag tänkte för mig själv att om han skulle ha kommit tillbaka hade jag spöat honom och han måste ha hört vad jag tänkte, för tillbaka kom han då inte ;)
...finns det en stor väska i mitt rum som jag inte har packat upp. Idag däremot hittade jag lite saker och kläder jag inte hade tänkt på att jag hade med mig ens. Och numera är väskan tömd och innehållet ligger på golvet i mitt rum...
...ligger min matta som ska vara i mitt rum, på balkongen. Men den behöver jag ju inte nu eftersom att golvet är täckt med annat..



Anyway.
Det känns som att den här veckan har gått fort. Skapligt i alla fall. Och gissa vad! Jo, precis. Vi fick våra underställ idag som vi blev lovade, på introduktionen, att vi skulle få så småningom. Bättre sent än aldrig, som jag brukar säga. Jag fick tröja och långkalsonger i herrmodell. Då kommer det att hänga sådär snyggt nere vid grenen. Jag och Susanne tänkte om vi skulle inviga dem imorgon på Bygget när Jay Smith ska spela.
Alla kommer att vilja ha oss. Eller?
Det är redan onsdag idag liksom och jag har tränat varje dag hittills. Så idag när jag raggat till mig sällskap till gymmet, som till min stora glädje blev Susanne, kommer hon på att vi kan gå ner till gymmet. Så det gör vi. Vi är helgalna, vi vet. Men fram kom vi. Det tog en timme lite drygt och sedan en timmes gym på det. Måste faktiskt få säga att jag är skapligt stolt över mig själv. Och över Susanne också :) Så vi avslutade dagen med att kolla på filmen Dum & Dummare och de sista lussebullarna och varm choklad på det. Inte helt fel. Synd bara att vi inte har några fler lussebullar :'(


Nej, om jag skulle ta och sova några timmar, om det nu går. Är lite skrämd. Tror att det spökar här på Blåkulla. Tyckte jag hörde en röst. Så var det Johan som snackade i sömnen. Och DÄR gjorde han det igen. Jag tror att jag går in till mitt rum nu. Säkrast så. Innan jag gör på mig.

Peppning på tre på att sova nu och åka skidor imorgon. ETT, TVÅ, TRE - SOV NU OCH ÅK SKIDOR IMORGON!
Internskämt.
Jag och Susanne kollade på en kass film igår som handlade om två korkade bröder och varje gång de skulle göra någonting peppade de varandra. Det var det bästa på hela filmen. Och det enda som var bra för den delen.

Over. And. Out. For. Now.
Puss & Kram :)

Jag & Mickeeeee. Det finns bara sådana här bilder på oss. Påväg till Bygget igår för övrigt.  


Alexis också =D

Mitt rum. Det är inte så mycket större än såhär. Bakom mig till höger finns en garderob och till vänster en byrå, och dörren då.

En dag i Vargen.
 

söndag 23 januari 2011

Åre - Rättvik. Två platser, två liv.

I helgen var jag ledig.
I helgen åkte jag till mitt liv i Rättvik.
Den här helgen var underbar.


I torsdags eftermiddag satte jag mig på tåget hem. Eller ja. Riktigt så enkelt var det inte. Alltid är det ju något med SJ och den här gången var det biljettautomaten på stationen. Den vägrade nämligen att ge mig biljetten som gällde för Åre -> Gävle och sa därefter till mig "Tag din biljett, annars kör automaten det." Så där stod jag som ett fån och undrade hur det som återstod av min tripp hem (det vill säga hela tågresan) skulle sluta. Eftersom att det var SJ jag åkte med så kan ni kanske förstå att jag var lite orolig för hur det skulle bli med det där att komma i tid, men det verkade lovande ända tills vi stannar på ett helt randomställe och står still där ett tag. Fint, tänkte jag.
Lyckat.
Men efter en stund sa de att vi hade kört på en älg. Då struntade jag i hur sena vi skulle bli och började tycka synd om älgen istället. Stackarn.
R.I.P Älgen <3
Vi var bara tio minuter sena till Gävle och sedan fick jag vänta på Ingels i nästan en timme för att hon bland annat körde vilse x antal gånger innan hon slutligen hittade fram till järnvägsstationen.
Stackars Ingels.
Hata Gävle för att stället är så dåligt skyltat.


På fredagen var jag och Zimba jättesnälla och gjorde Mikael sällskap till skolan. Det var väldigt kallt så vi gick hem och slöade en stund till. När jag samlat tillräckligt med energi åkte jag till Hellströms och hälsade på. Det roliga var att ingen visste att jag skulle komma dit så alla blev jätteförvånade. Älska deras miner. Det var verkligen jättekul att träffa folket där igen. Leif (chefen) klagade som vanligt på att jag inte gjorde någonting så då hjälpte jag till att plocka upp lite kattmat. Sedan säger Leif att han hade fixat en mapp som han ska lägga alla bilder i som jag mailar till honom. Han är väl för rolig.
På eftermiddagen nördade jag och Mikael igenom några avsnitt av Two and a half men och efter det var det bara att sadla om och åka till Ingels för att äta middag. Vi skulle göra det enkelt men det slutade med att jag spenderade tjugo minuter på Hemköp bara för att jag inte kunde bestämma mig för någon vettig middag.
Alltid ska man krångla till det. Ibland i alla fall.
Vi fick vår middag till slut och eftersom att jag hade hittat en oöppnad hårfärgsförpackning så fick jag Ingels till att färga mitt hår och efter det fick vi Mikael och Daniel till att gå med på att låta oss lägga på varsin ansiktsmask på dem. Haha. Som vi alltid har sagt; En lydig man är en lycklig man ;)


På lördagen tog vi lite sovmorgon och sedan åkte jag, Mikael och Zimba iväg till mormor och morfar för att äta världens godaste mackor. Vi kommer igen när ni minst anar det! Bara så att ni vet :) :) :)
Eftermiddagen fortsatte med middag tillsammans med Mia. Hon orkade träffa mig ändå. MysMia <3 Efteråt kom vi på hur otroligt trötta vi var så vi åkte runt i bilen som två zombier för att sedan avsluta kvällen med temys hos mig med mamma, Mikael och Daniel.


Och plötsligt så blev det söndag och jag ska plötsligt åka hem...
Så jag och Mikael packade in alla mina grejer i bilen och for iväg. Typiskt att alla söndagsåkare jämt ska vara i vägen för alla andra och sabba och sega och sånt. I Gävle köpte vi McDonaldsmat och när jag för en gångs skull inte tycker att tåget behöver vara i tid, så var det någon stjärna på SJ som ändå skulle envisas med att se till att det var exakt i tid. Naturligtvis. Det kom till och med för tidigt. Vad hände där liksom?
Tågresan gick väl hyfsat smidigt. Men det var väldigt jobbigt att åka ifrån Rättvik så jag satt hela vägen till Åre och blev utstirrad av en man som satt på andra sidan gången.
Han kan ju aldrig ha sett en gråtande tjej förut. Än har han mycket att se verkar det som.
Jag har hört att det ska vara ganska avkopplande att åka tåg. Och visst kan jag hålla med. Till viss del. Min resa var ganska avkopplande, bortsett från tjejen som satt i stolen bakom mig och knappade frenetiskt på sitt tangentbord. Jag var påväg ett par gånger att slänga min dator i huvudet på henne. Men jag lät bli. Och förresten så är det faktiskt tanken som räknas.
Sedan har vi ju den lilla ungen som kollade på film på sin dator utan hörlurar med hög volym. Okej, jag gillar barnfilmer, det är inte det. Alltså... Aja, struntsamma. Never mind.
Efter ett tag upptäckte jag att det var väldigt jobbigt att hålla ögonen öppna så jag lägger mig tillrätta för en avkopplande sovstund. Men se där fick jag mitt pucko. Någons unge tyckte att ingen skulle sova och ställde till med ett ståhej.
Irriterande.
Det fanns en positiv sak. Tågföraren höll oss uppdaterade om hur det gick i handbollsmatchen.
Sverige vann. För de som inte visste.


Nu sitter jag här. I mitt rum på Blåkulla. I Åre. Jag är tillbaka till mitt andra liv igen.
Jag är en människa. Med två liv. På två olika platser.
Och mellan dessa två liv, skiljer det 42 mil.


Imorgon är det min första jobbdag på en hel vecka. Det ska bli skönt att komma tillbaka. Hoppas dagen går fort. Jag ska nämligen ha en dejt med min älskade vän Susanne efter jobbet.
Lussebullar och varm choklad. Hur fint är inte det då?


Puss & Kram :)



Nog för att jag nyss var hemma, men jag saknar dem. Inte bara de på bilderna såklart, men älskar bilderna :)

Grabbarna <3
Och mina tjejer <3


Ja, jag saknar min syster också. Fast hon är som hon är <3

Och Apis <3

Och mamma <3
Och min älskade vän Mikael <3

onsdag 19 januari 2011

Sjuklingen har talat.

Den här veckan har varit ganska.... Enformig.
På ett sätt.
Jag vill jobba igen. Jag saknar mina knäppisar till arbetskollegor. Men gullig som han är ringer Olle och kollar hur jag mår idag. Olle är snäll. Olle är cool.

Anyway.
Mina dagar har börjat med att jag ringer och sjukanmäler mig till Manpower klockan 08.00 och somnar sedan om. Klockan tolv går jag upp och värmer stuvade makaroner i mikron och sätter igång Two And A Half Men (bara för att jag älskar det) och kollar på det fram till ungefär tre, fyra då alla andra kommer hem. (Har för övrigt nördat igenom hela första säsongen av det nu).
Sedan kanske jag diskar och tvättar och efter det måste jag lägga mig i soffan igen för himmel vad ansträngande det var att rensa kläder och plocka ur diskmaskinen. I soffan ligger jag tills tanken slår mig att jag kanske borde äta någonting mer än bara stuvade makaroner, och sedan har plötsligt kvällen kommit krypandes, sakta men säkert. Jag och mina sambosar myser i soffan (igen) ett tag och sedan sätter jag mig vid datorn och pratar med någon Rättvikare. Somnar gör jag sedan utan några vidare problem.
Spännande dagar.
Unfreakingbelieveble.
Men jag har gjort några vettiga saker dessa dagar i alla fall; pantat burkarna och sorterat glasflaskorna som täckte altanen här på Blåkulla en längre tid. Dessutom gjorde jag ett besök på Åre Chokladfabrik idag. Och nej, jag gick inte förbi bordet med provsmakningsskålarna minst tio gånger...


Jag undrar förresten hur många ryssar som är kvar. Alla har vi nog inte blivit av med men majoriteten kanske? Det kommer att bli tomt utan dem här sedan men jag ska väl inte oroa mig. Nog kommer Åre att vara överbefolkat med andra människor - alla stjärnor på sitt sätt.
Dem finns det alltid gott om. Alltid är det någon som fixar dagens underhållning åt mig.


Jag saknar mina och Susannes hurtiga dagar. Men så fort jag blir frisk sätter vi igång igen, eller hur Sussp? Det får vara nog med det här. Och Rättvik, jag lovar att jag inte kommer hem med skiten till er =)
Ska göra mitt bästa i alla fall.
På tal om Rättvik. Har hört att finbesöket anländer imorgon! Jag undrar vem deeeeeeet kan vara ;)
Därför ska jag nog packa det sista nu och sedan sova. Okej, vem försöker jag lura? Endast mig själv - och er alla andra iförsig. Men ärligt talat har jag inte packat ett smack.
Kanske börjar bli dags att ta tag i det? Känner att jag vill svara ja på den frågan.
Det är ändå bara jag uppe. Man vet att Årelivet är tufft när i princip alla på Blåkulla går och lägger sig klockan nio. Förutom Lisa, som kör på utgång för tredje kvällen i rad.
Heja Lisa!


Over. For now.
Puss & Kram

söndag 16 januari 2011

En söndag. En dag i veckan. En av sju.

Nu är det tomt här.
Väldigt tomt.
Och det är inte okej!
Men den här veckan har varit så himla rolig och... Äventyrlig? Synd bara att jag jobbade de flesta dagar och inte kunde åka skidor med de andra, men desto roligare med besöken man fick i liften när man jobbade :) Och en Nikolaj som hjälper en att stänga liften efter kvällsskidåkningen.
Det blev alltså bra ändå! :)
Plus att jag fick massa rester från middagarna så jag har frysen proppad med matlådor. Nästan i alla fall. Det tackar vi för ;)
Men som sagt. Det har verkligen varit en superrolig vecka som jag kommer att leva länge på.
Ett härligt gäng - utan tvekan. Och framtidsplaner, det har vi.
Jag saknar redan er allihop!
De roliga stunderna i bastun, de goda middagarna, den lilla stunden jag hann åka skidor med er, middagen på Carins Krog och de mysiga stunderna då alla bara låg helt utslagna i soffan och kollade på någon film som ingen egentligen visste vad den hette, eller handlade om.
Lite som det ska vara :)

Men typiskt nog har jag gått och blivit förkyld. Undrar vems fel det är. Boven ska hur som helst ha stryk! Till varje pris.

Annars går allt som på räls skulle jag vilja säga. Popel har fortfarande ena delen av ena bilnyckeln i dörren på förarsidan, vi på Blåkulla kör på med vår chips- och chokladdiet som vi tycker fungerar alldeles utmärkt, och Therese tycker fortfarande att vi ska skaffa ett husdjur (jag röstar för en guldfisk som heter Kenneth). Johan vill inte ha en orm. Då föreslog Linnea att vi skulle skaffa en katt som vi kunde släppa ut i skogen när vi tröttnade på den. Sedan kom jag på att vi kanske skulle nöja oss med de dammråttor vi har och Jesper var direkt på den idén.
Jag undrar var den här diskussionen kommer att sluta. Spänningen är olidlig.


Det är fortfarande lika spännande som förut att jobba i liften. Folk har så mycket för sig. Ibland förstår man sig inte på dem. Vissa är helt otroliga. För att ta snubben som kom när jag stod i Vargen och bara fem meter efter att han dragit iväg ramlar han och tappar skidorna för att de var för stora. Men inte att han ändrar inställningen på dem, nej nej. Våga vägra säga emot en liftvärd! Skidorna var tydligen bara några som han testade. Ehm, jaha... Varför inte ställa in dem rätt då? Haha, han var faktiskt lite söt.
Eller...:
- Längdskidåkarna som åker på ett led och håller på varandras axlar i Lokattsbacken (en backe som knappt har någon lutning) och nästa gång jag kollar ligger det sprattlande längdskidåkare i en enda stor hög.
- Ryssarna som trodde de visste vad som gäller för röd respektive grön gubbe, vilket de inte gjorde så alla var på väg att åka lift på samma gång. Jag fick lov att ställa mig i vägen. Men det hade varit ganska kul att se egentligen :) Bara för att.
- Pappan som åkte skidor med sitt barn på axlarna.
- Det är retligt att jag, när jag jobbar i Vargen, inte kan lämna liften i ens en minut för att gå med ett litet barn en bit och när jag är tillbaka är det så gott som kaos :)


Häromdagen kom en liten pojke med sin pappa ner till Björnliften. Eftersom att pappan hade tilltalat honom visste jag därför hans namn.
Jag: Kom då Lukas, så ska jag hjälpa dig.
Lukas: Jag visste inte att du vet vad jag heter!
Jag: Nej, men det vet jag, serru!
Lukas: Jobbar du med liftvärd?
Jag: Ja, hela dagen står jag ute och hjälper folk på liften.
Lukas: Ända tills det blir natt?
Han var så söt :)


Nu ska jag försöka sova bort min förkylning eller vad det nu kan vara, innan jag gör något annat klantigt. Höll på att döda min dator förut genom att kliva på den, men som genom ett under överlevde den. Vi har rivit vårt pepparkakshus nu. Det är totalt misshandlat.





Kvällskidåkning. Niklas & Anna :)

Och Daniel såklart. Taggad kille.

För att inte prata om mig & Nikolaj!

En glad Mikael på Carins Krog :)

Helt okej god.

Min julklapp från Jonas :D <3

RIP Bluehill. Det är väl såhär det riktiga huset kommer att se ut efter den här säsongen...

 På torsdag åker jag för övrigt och kollar läget hemma i Rättvik. Det ska bli så kul! =D


Puss & Kram :)

tisdag 11 januari 2011

En vecka har gått - vad har hänt sedan sist?

Det måste ha varit väldigt körigt för mig på senaste tiden med tanke på att det var ungefär en vecka sedan jag skrev här sist.
Och det har det faktiskt. Ett litet sammandrag:


- Jag har sett en gäst som åkte skidor i keps.
- Jag började nästan bråka med en gäst som rökte i liftkön.
- Igår lyckades jag försova mig en timme. Men det löste sig ändå. Tror jag...
- Tre ryssar (en familj) gjorde min dag i Björnenliften häromdagen. Ingen av dem kunde åka skidor och samtidigt som jag var inne och fixade en sak i lifthuset skulle pappan hjälpa mamman och dottern på liften, vilket inte gick så bra. Jag kan ju tala om att jag fick kämpa för mitt liv för att inte brista ut i ett asgarv. När jag sedan var framme för att hjälpa dem stod det helt fel så de tog ett bra tag innan de ens kom iväg från påstiget. Nästa gång de kom backade mamman på dottern, som trillar omkull och mamman bryr sig inte. Pappan trodde för övrigt att han var bäst på att åka skidor.
- I torsdags var alla jättesega och man hade väl helst legat i soffan hela eftermiddagen och kvällen. Men sedan skedde ett under. Jag och Linnea tog oss i kragen och tränade, i en halvtimme. Bättre än ingenting.
- På fredagen bestämde vi oss för att lyxa till det lite och ställde till med familjemiddag. Helt okej.
I alla fall maten.
Ja, och sällskapet då. Kanske :)
Sedan avslutade vi kvällen med Let's Dancepremiär. Alla killar försvann ner till byn så det blev familjetjejkväll här hemma. Underbart mysigt! :)
- En dag öste en mamma beröm över mig för att jag hade tagit hand om och hjälpt hennes dotter och varit så pedagogisk med henne när det gällde att bland annat åka lift. Den mamman gjorde min dag :)

I lördags kväll (eller natt då, tack vare SJ), anlände Daniel och Johanna till Åre.
ÄNTLIGEN :D
På söndagen kom resten av ligan. Och imorgon kommer min Mikael :)
Allt är på topp!
Sedan hände en märklig sak. Igår när vi var på Konsum och handlade kommer en dryg snubbe in och frågar om man kan köpa snus i kassan. Och eftersom att han lät som en dryg stockholmare brydde jag mig inte ens om att kolla åt hans håll. När vi sedan går ut från Konsum säger Johanna att det var David Hellenius.
Haha, skapligt komiskt.
Senare drog gänget ut mig på kvällsskidåkning. När jag efteråt ska låsa upp Popel vrider jag till för hårt och nyckeln delas på mitten. Väldigt lyckat. Jag kan inte ens beskriva hur arg jag var. Så himla typiskt. Så stackars Popel fick stå nere i Åre alldeles ensam inatt.
Pluttpopel <3
Men. Nu kommer det mest spännande.
Idag upptäckte jag och Johanna att man kunde låsa upp den från passagerarsidan. Varför testade jag inte det igår?
Jag skulle behöva en ny hjärna. Man borde kunna byta ut sin ibland, när den blir för sliten.


Nog skrivet för idag. Nu ska jag göra mig klar för en kväll med sambosar och gänget som är och hälsar på :)


Puss & Kram :)

onsdag 5 januari 2011

Vargliften - the place to be.

Det är spännande att jobba i Vargen. Alltid är det någonting. Varje dag. Och för säkerhets skull, som att jag inte hade träffat tillräckligt med ryssar, var det även idag majoritet av dem i liftkön.
Men idag höll den sig vid liv. Nästan i alla fall. Igår däremot, dog den lite mer och för att krydda storyn ytterligare skedde en återuppståndelse. Jag trodde där ett tag att den tappat livsgnistan helt, men se där var jag ute och cyklade.

Länge leve Vargen!

För övrigt har det varit en dag med äventyr? och lite för många ryssar. Det känns lite som att det inte riktigt var min dag idag ändå. Det hela börjar med att en ryss åker fram för att ta liften. Det folk inte förstår är att så fort de har passerat en pinne vid påstiget, åker teleskopet (liften) iväg, så det gäller att hänga med. Denne ryss tar tag i teleskopet men är inte tillräckligt snabb och släpper det bara sådär, pang bom! Och vem tycker hon ska få en tjäng i huvudet om inte jag? Så där står jag, lite halvyr och undrar vad som precis hände.
Fin man är alltså. Olle (arbetsledaren) fick komma och ta över lite. Olle är snäll.
Så när jag fick lunch sedan fick jag lite tid att återhämta mig. Tyvärr hann jag inte hälsa på Suss i Nalleliften på lunchen, vilket jag har gjort till en vana, mer eller mindre. Men jag fick mig i alla fall ett skratt för dagen när Olle kommer in när jag sitter och äter.

Olle - *öppnar dörren* RAAAAAAAAAAAAAAP
Jag - Hahahahahaha.
Olle - Va?!
Jag - Jag älskar att du rapar rakt ut. Det gör jag också!
Olle - Hahahaha, ja men vad ska man annars göra då?


Vad skulle vi göra utan pistörerna? De är helt underbara. Kan ju lägga till att Olle förmodligen har det skönaste skrattet.
Älskar't!
Jag överlevde dagen. Och som om jag inte tyckte att det räckte med huvudvärk från dagens incident går jag rakt in i väggen när jag ska in till mitt rum. Men jag antar att man får skylla sig själv om man kollar åt ett annat håll än det man ska åt..
Ibland är man bra dum alltså.
Sedan gick jag och Suss en rask promenad på 5 km och tyckte därför att vi förtjänade en stund i bastun vid ankomst till Blåkulla igen. Då passar jag på att nästan skålla mig när jag ska hälla vatten över aggregatet och för att avsluta dagen på ett perfekt sätt bränner jag mig på ett pommes frites på foten...
Inte okej!

Like that.




Puss & Kram :)

måndag 3 januari 2011

Äventyret med ryssarna kan börja.

Idag...

- Försov jag mig. Så att jag nästan kom för sent till jobbet.
- Har jag sett en ryss åka utförsåkning i liftspåret ner till påstiget och som sedan avslutar med en faceplant ner i diket.
- Stod en kvinna mitt i vändhjulet och fick ankarbygeln på sig så att den började slänga omkring. Tyvärr råkade jag stå i vägen och ramlade omkull.
- Blev jag påkörd av en ryss som åkte fram och tog liften innan jag ens hade hunnit flyttat på mig, samtidigt som han skriker "woooooaaaaaaaaaaah".
- Tog en ryss för givet att jag kunde ryska. Som tur var pekade han och hade sig, så jag fattade ändå.
- Är jag glad att jag fortfarande har synen kvar på båda ögonen.
- Slog en ryss mig i huvudet med sin stav. Aj. Snart har jag väl inga hjärnceller kvar.
- Fick jag äta min lunch med en osthyvel.
- Kom en rysk kvinna i blåa kläder och pratade rysselska (en mix av ryska och engelska). Vi stod där ett bra tag och jag fattade verkligen inte vad hon menade. Då gav hon upp, tog sina skidor och gick upp för backen.

Och det här är bara början. De följande veckorna kommer att bli intressanta, minst sagt...

Dagens höjdpunkt:
En liten flicka kommer gående till liften, med skidor och stavar åt alla håll. Jag går fram till henne samtidigt som resten av familjen kommer.

Mamma - Alice, ramlade du i backen och tappade skidorna eller hände det något annat?
Barnet - Nej, jag åkte i skogen och så tog jag av mig skidorna, för mina ben blev så trötta.


Jag älskar den ungen. Världens sötaste.

Efter jobbet gick, eller åkte, jag hem och förberedde mig för träning. Jag älskar för övrigt att jag åker skidor till jobbet, och skoter hem. I alla fall de dagar jag jobbar i Björnenliften. Ingenting att klaga på :)
Jag och Elvira släpade iväg oss till gymmet. Det tog emot lite. Speciellt när ett MRL-pass (mage, rumpa, lår) väntade på oss. Så för att kompensera det hela ska jag nu ta trappan ner till henne och Suss och äta upp godiset vi köpte igår. Det är okej. Måste ju ladda inför en dag i Vargliften imorgon. Det blir en lååång dag. Ända till klockan sju måste jag jobba. Heja.


Puss & Kram :)

lördag 1 januari 2011

Och så var det nyår.

Det är såhär det kan bli ibland. Att jag inte skriver på ett par dagar. Men jag hoppas att det är okej ändå.
Än så länge verkar ju inte världen ha gått under iaf :)
Anyway.

Torsdag:
Idag var det väldigt varmt här i Åre. Bara -2. Sommarvärme. Nu skulle han den där thailändaren och hans familj har varit här. Men de har väl åkt hem, tråkigt nog. Men faktiskt så var det riktigt mysigt väder till en början. Solen började titta fram där på förmiddagen. Åååh, tänkte jag. Det här kommer att bli en kanondag. Och precis när jag hade tänkt så, så mulnade det igen och började att blåsa. Man ska inte tänka sådana positiva tankar, tydligen.
Kanonkul. Eller nåt. Det hade inte direkt förvånat mig om jag blåst bort ner över Åre någonstans.
Som om jag inte hade jobbat färdigt för dagen så åkte jag, Elvis och Suss och plågade oss igenom en 90 minuters lång Nyårsmix på Gold's. Alltså gaaaaah. Ännu en gång trodde jag att jag skulle dö, men se där. Jag överlevde.
På kvällen ville vi ner till Bygget, för att Petter skulle spela där. Men det räckte med att se kön för att vi skulle bestämma oss för att inte ställa oss i den. Det fick bli Dippan. Minst lika trevligt, kanske.

Fredag:
Det känns verkligen konstigt att tänka sig att det här är sista dagen på 2010 och att imorgon är första dagen på 2011. Förvirrande. Ett år. Det är ju så lång tid. Och när jag för några veckor sedan bläddrade igenom min kalender för 2010 så gick det på... Tjugo minuter? Vad hände där liksom?

Vi började i alla fall dagen med att åka ner till byn och handla middag inför kvällen. Middagen som vi redan för flera veckor sedan bestämde att vi skulle ha. Bra att bestämma i tid.
För att sedan fortsätta dagen med lite skidåkning. Det är så mysigt att bara kunna sticka ut lite när man vill. Vi fick nog och drog på barnens after ski istället. Succé. Skistarpersonalen som var där och kollade på, var enligt Fredrik de töntigaste. Stackars barn. De måste ju ha undrat...
När kvällen närmade sig blev det då familjemiddag och sedan fick Blåkulla storbesök, kan man nog säga, mer eller mindre. Denna nyårsafton blev verkligen toppenbra! :)

GOTT NYTT ÅR! =D


Lördag:
Vad passar inte bättre att börja det nya året med än med några timmars skidåkning? Väldigt bra, tyckte vi, så vi åkte skidor för hela slanten. Oj, vad vi åkte. Och jag är inte ironisk. När vi kom hem var jag helt slut och som om det inte räckte med äventyr så träffade jag Suss och Micke utanför dörren och mötet slutade i tragedi. Micke fick stryk av oss och sedan begravde vi honom i en snödriva.
Nej. Om det ändå hade varit så väl. Men drömma kan man väl alltid få göra. Speciellt när man blir nerbrottad i snön och dessutom får massa snö upptryckt i ansiktet.


Jag är glad. För om en vecka vid den här tiden är jag nere och hämtar Johanna och Daniel i Åre :) Jag längtar!

En parantes:
Jag kan nu meddela att granen är utslängd eftersom att alla alltid fick så ont i fötterna på grund av barren och att den gick igenom en tidig död "tack vare" att Jesper inte vattnade den en enda gång.


Puss & Kram :)
GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

Barnens afterski.


Påväg mot Åre.

Jag och Suss på upptäcksfärd i Björnen.

Barnens afterski.

Familjemiddag (och några utomstående)