Over and out - the last words.

Verkligheten sprang ifrån oss. Lite för fort.

 9 december.

När jag och Popel tog oss upp till Åre för att uppleva säsong nummer 2.

Den hade inte ens börjat.

Plötsligt var det den 15 april och vi klappade igen hos oss borta i Björnen.

Ytterligare tio dagar senare, den 25 april, satt jag och Elvira i varsin bil på väg därifrån.

Vad hände egentligen?

Hur kan tiden gå utan att man hinner med?

Läste precis igenom mitt sista inlägg efter förra säsongen. Vad annorlunda allt var nu jämfört med då.

Ripan istället för Blåkulla. Ensam istället för tillsammans med åtta andra. Förberget istället för Björnen och Vargen. Och jag fick lov att klara mig utan min Susanne.

Även den här vintern har gjort mig massa erfarenheter rikare. På många olika sätt. Och jag kan faktiskt inte säga vilken säsong som har varit bäst. Det är omöjligt. De har var och en haft sin charm.

Den där separationsångesten hann inte infinna sig lika tidigt denna säsong som den förra. Inte enligt mig i alla fall. Varför vet jag inte. Kanske för att man hade varit med förr och visste hur allt gick till? Eller? För att det inte skulle vara lika jobbigt att åka ifrån Åre nu som då? Nja. Det är alltid lika trist att säga hejdå till människor man tycker om. Som sagt; det har aldrig varit min grej riktigt. Så himla känslosamt, fast man vet att man kommer att ses igen. Vissa oftare än andra.

I början var det svårt att vänja sig vid att jag bodde ensam. Nu hade jag ett helt torkskåp för mig själv (och var det pjäxor som stank hade jag bara mig själv att skylla), ett eget badrum, köket var det bara jag som använde (inte mycket till kök men ändå). Aldrig behövde jag hålla tummarna för att alla andra inte tänkte laga middag samtidigt som mig.

Det konstigaste var ändå när bland annat jag och Lisa (fd sambo) var ute och gick och promenerade förbi Blåkulla i början av säsongen - och det satt andra i vår soffa. Någon annan bodde i mitt rum. Och sedan traskade vi hemåt och in till varsin lya. Ja ni ser.. Vadå "vår soffa" och "mitt rum"?

Jag skulle vilja tacka...

- Lisa Gustavsson och Elvira Andersson. För att ni är ni.

- Ripan 114. (mitt palats under vintern)

- Bygget. För alla underbart roliga kvällar :)

- Niklas Sandström aka Mupp 2. För att du är så random. Och för att vi var ett så bra team i Förberget.

- Popel. För att du stod ut med mig och alla andra galenskaper en vinter till. Du är faktiskt bäst.

- Åre Bageri för fantastisk frukost.

- Gustaf Hellgren aka Boston. För dina kommentarer.

- Åre Kebab.

- Den härliga doktorn på hälsocentralen när jag var klantig och bröt lillfingret. (Jag skyller fortfarande och tänker för alltid skylla på att det var fredag den 13e).

- Robin, Olle, Bengan, Mange, Per (Pertan), Stefan och Jon. Björnenpistörer säger allt.

- Viggo och alla andra goa små barn som förgyllt mina dagar i Nallen.

- Vargen. För att jag slapp bli döv denna vinter.

- Tobias Larsson aka Mupp 1. För att du är grym.

- Björnenliftvärdarna. För att Björnenliftvärdar är Björnenliftvärdar. Enough said.

- Och alla andra goa arbetskamrater!

Som vi har sagt så många gånger förut; Det finns personal och så finns det Björnenpersonal. Tack för en fantastisk säsong allihopa! :)

Verkligheten sprang ifrån oss. Lite för fort. Vi trodde vi hann med. Tyvärr gjorde vi inte det den här gången heller.

Tänkte att den här förträffligt fina bilden får avsluta säsong nummer 2.

*

Det är någonting med den här bubblan alltså.

Jag skulle kunna leva i den för alltid.

Men allting tar ju oftast slut någon gång.

I alla fall säsonger.

Det gjorde även den här.

Och det känns, kan jag tala om.

Det känns.

Tiden bara går.

Heeeeeeeeejjjjjjj blooooggeeeeeeen!

Eh, okej. Något fjolligt.

Vi går vidare.

Vi lever livet här uppe. Bokstavligt. (I'm still handikappad). Gör inte så mycket egentligen. Umgås mest. Sånt gillar jag. Dock är det ju den här tiden som man egentligen vill slippa. En efter en droppar av. Det där med att säga hejdå har aldrig varit min grej.

Idag var dagen vi fruktade för. Dagen vi inte ville skulle komma. Dagen vi kunde hoppat över.

Dagen då Lisa lämnade Åre. Och oss.

Folk runt omkring tittade säkert när vi stod där på stationen, vi tre, omfamnade av varandra, och grät.

Folk fattar inte.

kom tillbaka.

I fredags var vi lite snälla mot Tobias, Niklas och Gustav och fixade lyxmiddag till dem - som en uppladdning inför Hoffmaestro @ Bygget. Vi borde ju bli kockar på heltid. Lätt alltså.

Själva besöket på Bygget var i sig väldigt svettigt. Och galet. Känns lite konstigt att det var sista gången för säsongen vi var där.

Vi umgicks lite med Herkules när vi vaknade dagen efter. Eller ja, han spelade superhjälte på tvn medan vi andra sov. Ungefär så var det.

Sen åt vi pannkaka.

Jag och Elvira har av någon anledning vänt på dygnet. Annars var det inget.

Allt på en gång.

Ärligt talat så.. Det här med att skriva på datorn är inte det lättaste just nu. Dock så är jag på väg att hitta en teknik och det går framåt verkar det som, för nu kan jag i alla fall skriva "jag är dålig på att uppdatera"  utan att det blir typ "kjhshbhabsjkkjghsjhairyesnhjfhj".

Ni fattar.

Jag bröt alltså lillfingret. Lyckat, eller hur. Man är ju bra smidig alltså. Lille Arvids mamma nämner i förbifarten att Arvid undrade om jag blivit biten av liften (Nallen i det här fallet). Om det ändå vore så väl.

Tur att det inträffade när det i stort sett bara var två dagar och en tredjedel kvar av säsongen. "Klantigt" säger doktorn bakom disken när jag anmäler mig på hälsocentralen. Tack, nu kändes det genast bättre.

- Några andra sjukdomar?

- Nä, jag är bara sjuk i huvudet.

Så kom den där dagen man visste skulle komma så småningom, men som kändes så sjukt långt bort. Plötsligt var den bara här. Jag pratar förstås om sista arbetsdagen. Dagen vi stängde Björnen. Städa ur lifthuset, plocka bort skyddsnät, madrasser, plocka hem koppen som stått i diskstället hela vintern m.m. (Ja Susanne, dina tofflor är med). Konstig känsla. Viggo (typ den sötaste unge jag någonsin träffat) som har hängt i min lift i stort sett hela säsongen kom förbi med storasyster och kusiner för att säga hejdå. Vi sprang bort och lekte med Tobbe i Vargen och sedan försökte de alla övertala mig (eller ja, Viggo bestämde) att jag ska komma tillbaka nästa vinter. Viggos pappa kom förbi också för att tacka för den här säsongen och avslutar med ett "vi ses nästa år!".

Åh...

Packa ja. Började lite smått med det. Kändes sådär. Jag måste vara väldigt trög men jag har inte riktigt fattat än tror jag, och kommer förmodligen inte att göra det förrän efter några veckor i Rättvik.

Jag vill inte fatta.

Nåja, några dagar till..

Om inte SJ hade strulat till det skulle jag suttit på ett tåg påväg hit igen. Ni förstår. Jag skulle på en intervju i Oslo i tisdags, men tänk så blev det inte. I måndags kväll tog jag mig ner till stationen för att ta tåget. "Fordonsfel" dyker upp på displayen för mitt tåg - en halvtimmes försening. Det går väl an tänkte jag. Sedan får alla resenärer sms om att loket är trasigt och att vi kommer att köras med buss till Östersund för övernattning och sedan fortsätta dagen efter klockan 11.

Vilket krångel.

Jag åkte inte.

Suck.

Så... Eftersom att inte SJ tog mig till Norge så gjorde Lisa och Elvira det. Vi värmde upp med ett besök vid Tännforsen för att sedan bestämma oss för att åka till norska gränsen. Varför inte ta Trondheim istället? Så fick det bli. Vi blev utstirrade av folket där (som för övrigt bar tunna tygskor, strumpbyxor och vårjackor) för att vi gick runt i mössa, jacka, täckbyxor och rejäla kängor... En fika senare for vi tillbaka till Åre igen. Här var det liksom inte konstigt att gå runt som vi gjorde.

jag vill inte åka ifrån er.

Personalfest ja. Med samma location som förra året, salta pinnar, gamla och nya liftvärdar och pistörer, underbart god mat, awesome underhållning och en kamera som tog katasrofala bilder under kvällen så...; Jag sa succé och så blev det också. Inte för att jag brukar ha fel. Ville ändå bara förtydliga om att j a g h a d e r ä t t.

Ett bra avslut på en bra säsong. Dock kan jag (och jag vet att jag inte är ensam om det) tycka att Herr Lingvall skulle närvarat, men man kan ju inte få allt.

Idag var en sån där dag när vi kände för att göra ingenting. Nästan. Lisa var mitt packsällskap ett tag innan vi drog på oss våra hurtigaste kläder för en promenad.

- Vi går i skidbackarna! , tyckte Lisa.

Några som inte riktigt kan släppa jobbet?

Lite häng på mitt palats Ripan 114 tillsammans med Lisa och Tobbe gjorde kvällen. Underbara människor.

Kramp i den bandagerade handen innebär nog att det är dags att säga adjö. Nu kan ingen längre klaga på att jag inte uppdaterat...

Tjingeling!

...

Hello on you kräftface! Fortsätter det såhär blir det ju kräftkalas på söndag. Temat fixat och klart, plus att ingen behöver klä ut sig.
Perfekt.

För övrigt gör det ont att bryta lillfingret. Fredagen den 13e?

Hej våren?

Alla ni som ser något gult i bilden räcker upp en hand.

Ett säkert vårtecken? Sen att jag typ inte har någon snö kvar utanför fönstret är en helt annan sak.

Det var slask i några veckor med ett väldigt regnande. Plötsligt blev det kallare och så började det snöa istället för att regna. Så var det så ett tag. Nu har det blivit lite varmare igen och så är det sån där sörjig snö, hajjar ni? Det där med väder har jag aldrig förstått mig på och kommer nog aldrig att göra det heller. Även om vissa gäster verkar se mig som en vädergud (?!). Nej, snälla lilla vän. Jag vet inte om det kommer att blåsa hela dagen och definitivt inte om kabin kommer att vara öppen imorgon.

Tre arbetsdagar kvar. TRE dagar. Helt stört. Men ack, så sant. Fredag. Lördag. Söndag. Då vi också avslutar det hela lite fint med en personalfest. Det kan ju inte bli annat än succé. I got that feeling.
Annars har jag hunnit med en hel del den här veckan. I måndags körde jag och Sofia lite nostalgikväll med resedagsboksläsande och en sån där titta-igenom-alla-bilder-(vi-tog-på-fem-veckor)-på-tjugo-minuter-grej. Himla mysigt. Och jag tror faktiskt att man kan skymta ett sexpack på min mage nu, så mycket som jag skrattade.
Igår traskade jag och Elvira upp till Övre Hermelinen för att äta middag med Lisas familj och de som äger huset Lisa bor i. Ja.. Och så Lisa förstås. Skön kväll. För att sedan fortsätta veckan med att vara ledig idag, ta några åk i backen med Sandra, Lisa och David, och sedan få besök av TobbelitoZ och köra ett pannkaksrace.
Göttmos.
Jag gillar det här livet.

Hatar när man trodde att man hade lite mer inspiration, så hade man inte det ändå. Adjö.

One week left!

Hörde att det gick bra nu Sandra.

He he... För er som undrar så var jag och Sandra ute på lite äventyr i Skogis idag. Låter nog bilden tala för hurvida det gick bra eller inte. Bäst så. Och för er som även undrar vad Sandra gör på skidor för första gången på vad kan det vara? Tio år? Så... Fråga någon annan :) Men bra gick det i alla fall. Sen trillade vi av liften också, men nu pratade vi inte mer om det.

Som om inte det vore tillräckligt lyxade vi till det med en påskbrunch på Tott Hotell. En bra avslutning på långledigheten. Imorgon är det tillbaka till den så kallade verkligheten.

Sista veckan vi jobbar nu. På riktigt. Har fortfarande inte smält det tror jag...

I fredags var en sån där bra dag. En sån där dag man sitter i Sadeln och grillar korv och bättrar på brännan. Och glider runt i backarna.

Fotnot 1: Mannen bakom Sandra = norrman som, förmodligen omedvetet, hamnade på bild.

Annars tycker jag att den här helgen gick lite för fort. Jag har för övrigt sjukt ont i armbågen efter att ha slagit i den ordentligt i väggen. Hur? Fråga inte, tack! Mysig kväll har det varit i alla fall. Jag, Elvira, Lisa och Sandra fixade i ordningen den godaste salladen jag någonsin ätit tror jag. Sedan spårade vi lite, tittade på The Ugly Truth och dregglade efter Gerard Butler och nu är det dags för sängen! Jo, det finns (inte alltför snygga) bilder från kvällen - men dom befinner sig i Lisas kamera och tur är väl det, kan jag känna lite grann.

Tagga för jobb. Adjö.

... gäster ...

En snubbe åkte upp och ner i Nallen igår några gånger. Ska tilläggas att det enda han fäster uppmärksamheten på är min namnskylt, (förstår inte varför alla gäster har en förkärlek till att glo på dom?).
I alla fall.
Tredje gången han kommer ner öppnar han munnen och säger:

- Jahaja. Linda från Rättvik.
- Jajjemän!
- Ja, där kan man ju också bo.
- Aaa...?
- Det är fint där!
- Mmm...?


Fattade inte grejen med den så kallade konversationen. Stod och skrattade åt det i ungefär en halvtimme efter att han dragit.

Haha.

Sex arbetsdagar kvar. Fattar noll

Jag var lite av ett mobboffer i tisdags också. Mange hade hand om morgonmötet och sa att Nallen inte gick att starta - förmodligen på grund av nödstoppet.

- Men Linda, det fixar ju du, eller hur?

he he he he he... Väldigt lustigt. Det där är en grej som alla skulle kunna köra med, när de känner för att reta mig lite. Tur det inte är så långt kvar av säsongen, eller?

" Bra att jag sitter och äter godis när jag hungrig och egentligen behöver äta... Ska rota runt lite och se om jag hittar något av värde. Annars var det ganska gott med skumkantareller, nappar, jordnötsrutor och ferraribilar.

Lite lasange fick det bli. Kommer tröttna på det, om jag inte redan gjort det, efter mitt storkok... Nåja, det som finns kvar räcker väl ungefär till två luncher på jobbet. Sedan behöver jag inte så många fler. Sex arbetsdagar kvar. "

Började jag skriva igår. Sedan kom jag inte så mycket längre för då kom Tobbe och Lisa och hälsade på mig. Det var kul. Vi chillade mest. Drack cola. Och åt upp mitt godis, mina chips och min choklad. Faktiskt en helt okej kväll. Mysigt. Bara tanken på att vi snart kommer att skiljas åt gör mig lite deppig. Och inte bara dom. Alla andra sköna människor som fixat stjärnor i kanten till den här säsongen.

Sex arbetsdagar kvar.

Det konstiga är att det faktiskt inte känns som att det är så... Det känns inget alls. Eller jo, klart det gör. Men jag har nog bestämt mig för att ta det som det kommer. Inte tänka på det så mycket. Det blir nog bra. Man ska inte alltid tänka så mycket.

För övrigt så snöar det för fullt. Jag och Popel höll på att inte komma iväg från Ripanparkeringen förut ikväll. Men eftersom att han är en superbil med superkrafter så behöver jag nog inte ens berätta att vi tog oss iväg till slut ändå.

Min älskling.

Ikväll gjorde jag, Lisa och Sandra pannkakor. Det satt fint sådär i början av långledigheten.

Långledigt ja. Den sista för säsongen för min del. Eller för alla med b-schemas del.

Insane.

gillar det där.

Någon mer än jag som glömde bort att det var 1 april igår?

Innan hade jag, Lisa och Elvira sagt att någonting måste vi ju komma på till första april. Lura pistörerna, driva med gästerna, vad som helst!

Dock blev det i slutändan jag som utsattes för det och blev därmed mobboffret på jobbet.

Morgonmöte. Olle snackar om det vanliga; öppna/stängda liftar, temperatur, vind, väder, något speciellt evengemag och blablabla. Alla sitter som vanligt och halvsover. Olle tillägger att jag och Pär (i copperhilliften) måste jobba över eftersom att Copper Hill har en bokning med cirka 50 personer som ska upp med våra liftar vid 17.30. Det var ingen som reagerade på det med tanke på att vi hade Sadeln öppen till sju i måndags för ett evenemang. Pär kunde inte jobba, men det skulle vi lösa på något sätt. Just idag, när jag inte hade någon som helst lust att jobba längre än jag behövde, så måste jag jobba till i alla fall klockan sex...

- Vaddå Olle, måste JAG jobba?

- Ja, det lär du ju göra då.

Tack för den. Lite halvt sur, eller ja, väldigt sur, gick jag upp till Förberget.

På eftermiddagen ringer Robin och frågar om jag kan gå in och ta telefonen.

- Ja, Linda.. Ikväll måste vi ju köra Järven till sju.

- Sju?! Olle sa ju från halv sex och det tar väl inte så lång tid att köra upp alla...?

- Nej, men sju är det i alla fall. Som det är bokat. Är det ok för dig?

- Ja, jo... Det går väl bra.

- Tack Linda! Sen var det en till sak. Det är några medbringare i Järven som sitter lite fel och det skulle behöva fixas ikväll. Kan du ta det?

Jag fattade verkligen inte vad han menade med det eftersom jag jobbat sedan i torsdags och inget hade varit annorlunda eller konstigt på det sättet.

- Jaha, aja. Kan jag inte fixa det efter stängning och innan de där människorna kommer?

- Nja, det vore bra om det gjordes ikväll.

Jag blev lite surare än jag var innan och fattade inte varför jag var tvungen att vänta till kvällen.

- Men jag ska iväg ikväll, så jag kan inte vara kvar hur länge som helst. Men det löser vi.

- Ne, okej.. Jaha... Men Linda, du vet väl vad det är för dag idag va?

Under tiden har Olle kommit in och ställt sig bredvid och bara flinar.

- Så... Det kommer inte 50 personer som ska upp med Järven kl. 17.30?

- Nej. HAHAHAHAHAHAHA

- Hejdå Robin!

Inte nog med det. På morgonen var jag lite vimsigare än jag brukar vara. Nallens nödstopp fungerade inte så jag tog in den för avrinning och satte därför in en vanlig kontakt under tiden så att vi fortfarande kunde köra liften. Bengt grejar med det där nödstoppet och jag tar ut den igen, trycker ner den i marken, säger till Johanna (en jag jobbade med i helgen) att trycka på stopp. Det funkade inte. Nallen fortsatte gå. Några gånger till. Inget hände. Nehe, då var det väl bara att ta in den där himla nödstoppen igen då, tänkte jag och började gå in tills jag möter Bengt halvvägs in, flinande och det slår mig att jag inte ens stoppat i kontakten till nödstoppet.

Bright tjej.

Att det var jag som var mobboffret på jobbet igår är inte konstigt alls. Inte det minsta.

Men det bjuder jag på. Bubbelpool med ligan på kvällen satt mer än fint.

Färdigsnackat för idag. Adjö.

Upptagenbrud_91?

Jag är fullt medveten om att jag inte varit en stjärna på att uppdatera senaste tiden. Men det har liksom bara inte blivit av. För även om jag en dag skulle ha all tid i världen så betyder inte det att inspirationen för att kunna skriva ett skapligt roligt inlägg finns där. Det gör ju i och för sig att ni får lite och göra nu. Men jag ska försöka att inte skriva ett milslångt inlägg ändå.

Äter för övrigt spaghetti nu. Det satt fint såhär vid halv tolv på kvällen. För er som ville veta det.

Få se nu då... Jo men just ja! I söndags (inte igår, förra veckan) fyllde ju min kära kusin Sandra år. Så efter jobbet var det bara hem att sadla om för en middag på Broken tillsammans med henne, Lisa, Tobbe, Niklas, Marcus och Jacob (två av Sandras roomies på Blåkulla). Mycket trevligt. Och mycket god mat.

Det var en fin avslutning på vecka tolv. Jag fick starta vecka tretton med en heldag i Sadeln. Bokstavligt talat. 8.30-20.00. Kastrullen skulle ha någon slags tävling som gjorde att vi hade Sadeln öppet längre, så där satt jag, Robin och Olle i lifthuset och ugglade och drack cola samtidigt som jag hade en väldigt irriterad Lisa i luren som fastnat i Krokom eftersom att Östersunds station var bombhotat så ingenting fick passera där. Seriöst. Vem väljer att bombhota Östersunds station?

Några timmar senare fick jag äntligen gå hem och ta av mig kläderna som inte var torra på en endaste fläck.

Tur jag var ledig dagen efter.

Jag och Sandra tog oss ut i ett alldeles för slaskigt Björnen där snön var brun och täckt av kvistar från träden som blåst ner. Vi kom till Elvira i Sadeln och där gav vi upp. En wokmiddag, ett träningspass och en svängom till Bygget på kvällen fick avsluta dagen. Kusinerna levererade.

Sedan hände något. Istället för regn kom det snö. Say whaaat? Det var typ allas reaktion på det hela. Istället för att bli dyngsur förvandlades vi allihopa till små röd/svart/vita snögubbar. Lyckan som uppstår....

Och det snöade. Jag måste bara... WOHOOOOOO!!!

Så.

I fredags var det som vanligt party i Förberget. Skidskoleavslutningar. När alla ska upp i Nallen. Helst samtidigt. Och bredvid står Järven - tom. Men Nallen är ju Åres mest eftertraktade lift. Vi säger så. I lördags var det också partaj för hela slanten. Björnenmästerskapet gick av stapeln i Nallebacken, (ni hör ju, Nallen är the place to be). Ungarna kom en efter en och berättade, helt uppspelta, att de skulle tävla och jag lovade allihopa att heja på dem.

"- JAG SKA KÖRA I RACERFART!!!!" / Marius

Efteråt dansade jag och ungarna loss till Levels och sedan fick jag hjälp av Viggo och Tuva som stod, beredda med händerna på stoppknappen, ifall någon skulle trilla. Söta barn.

När Tuva och Viggo gett upp kommer Marius för avlösning;
- Nu ska jag jobba. För jag behöver det.

 Tack för hjälpen allihopa.

Hela lördagen var så himla underbar. Solen var framme. Trevliga gäster. Massa goa ungar. En sådan där bra dag helt enkelt.

Sängdags. Hejsvejs!

Har jag någonsin sagt att min morfar är rolig? Hmm, inte det kanske. För någon vecka sedan var han det i alla fall;

- Hej Linda! Allt väl? Kaos i liftarna nu när både du och Sandra stökar runt? :'( :'(

- Hahahaha, ja kaos är väl det enda rätta ordet. Två Westerbergare i farten är inte att leka med :)

- Man får väl undvika Åre i några år nu när ni sabbat familjenamnet.

Snäll är han också.

Pannbandsbränna all in!

Det kommer att vara lite så vi liftvärdar jobbar de två sista veckorna Björnen har öppet. Min började visa sig igår. Alla ser ut som brända säkringar i ansiktet. Himla charmigt. Tur att man inte är ensam om det kan jag tycka.

Två veckor... Helt otroligt. Men konstigt nog känns det inte som att det är så lite tid kvar. Varför vet jag inte. Det gör ju bara att man kommer att känna sig mer förvånad när vi plötsligt stänger?

Äh, vi släppte det för ögonblicket. Bara tråkigt att tänka på det.

Ser förresten nu att det var ungefär en vecka sedan jag skrev någonting sist och då kan man ju undra vad jag har varit så väldigt upptagen med. Men det fick bli en ordentlig uppdatering senare för nu ska jag traska iväg till morgonmötet.

Adjö.

För jag har bara... regn hos mej

Deprimerande är vad det är. Det har regnat konstant i typ en vecka nu bortsett från snöfallet i måndags som varade i typ en timme innan det övergick till, just precis, regn! Inte riktigt okej enligt mig. Det fortsatte idag. Förvånad? Nej, inte direkt.

Idag var det typ kaos i Järven. Eller kaos är nog fel ord. Idag var det jobbigt i Järven. Ja, det passade in lite mer. Det hände jobbiga saker. Konstiga saker. Men ändå så klassiska. Saker jag borde vara van vid. Bara det att dom inträffade ovanligt ofta.

Någon åkte in i vändjulet. Någon pappa puttade in sin unge till påstiget lite för sent, så ungen fick liften på sig. En åkte i jeans. Någon kom och sa att hennes mans knä hade hoppat ur led. En annan hade ingen koll på liften och slängde upp bygeln i ansiktet på mig. Det regnade. En dansk åkte in i vändhjulet även han. Knät hoppade tillbaka till rätt plats. Det regnade. En pappa skulle åka ankarlift med sin unge för första gången och knockar mig i pannan med sin armbåge - hårt -. Solen tittade fram i typ trettio sekunder. Några snowboardåkare kör på mjukisbrallor. Duveds Linbana och Fjällvallsliften stängde på hård vind. Det regnade. Ett lite äldre barn viftar med sina stavar varav den ena ger mig en väldig smäll i huvudet. Det blåste lite. Några fler liftar inne i byn stängde. Vi i Björnen körde som vanligt alla våra liftar (vi är ju lite bättre än alla andra).

Typ det. Milt sagt. Mot slutet av dagen tackade dansken mig för idag och även för god service. Det är alltid kul att höra! :)

Sedan tog även den arbetsdagen slut. När vi skulle gå hem höll jag på att bli ett frimärke mot lifthusgaveln då det kom en rejäl vindby som hade kunnat få med sig hela Järvens dalstation men som nöjde sig med att flytta några meter på den gigantiska flyttbocken vi står på när vi flyttar medbringare. Hade kanske inte varit så kul att blivit mosad av den, tror jag.

Nu ikväll hängde vi lite på Blåkulla och åt lite tacos. Trevligt. Jag och Lisa har precis analyserat färdigt kring det här med omställning av tiden, men för säkerhets skull bad jag mamma ringa och väcka oss imorgon. Ifall liksom. Undrar hur många liftvärdar de kommer få lov att ringa och väcka imorgon... :)

För övrigt så har den här veckan, bortsett från regnet, varit bra. Ett spinningpass på måndagskvällen fick kicka igång vecka 12. Det satt fint! Följt av en väldigt trevlig kväll på Bygget i tisdags för att sedan följas av ytterligare en fantastisk kväll på torsdagen hemma hos Olle och Ingis där det bjöds på popcorn och hamburgare, tillsammans med alla Björnenliftvärdar. Innan dess hade jag, Lisa och Sandra såklart hunnit med en frukost på Åre Bageri, ett par vändor på Stadium, Inter Sport och Vero Moda (ja, jag köpte lite nya kläder) i ett alldeles för blåsigt och regnigt Åre.

Igår startade vi helgen med  lite fredagsmys tillsammans med filmen PS I Love You som jag har sett lite för många gånger. Supermysigt.

Det var väl veckan i helhet.

Adjö.

... ungar ...

Slaskvädret gör redan så att dagarna känns som 8,5 timmars träningspass. Inte nog med det. Lille Signe kommer till Nallen; SPRING MED! JAG VINNER!
Det blev oavgjort...

"Konversation" mellan mig och Rebuz som åkt hos mig i veckan med skidskolan;

- Nämen hej Rebuz! Är du här idag igen? Vad roligt!

- Ja! he he..

- Men du ska väl till skid....

- NU MISSAR VI LIFTEN!!!!!!!!!!!

Chilligt och bra.

Annars så har vecka 11 bjudit på ett och annat äventyr. Vi med b-schema hade finvecka. Det bästa med den är att man är ledig måndag och hela helgen (inklusive fredag för er som inte räknar fredag som helg). Det sämsta är att veckan därefter jobbar man sex dagar av sju (som jag nämnt i tidigare inlägg). Men som vi alla vet så finns det oftast för- och nackdelar med allting.

The A-team inledde veckan med en dag på snowboard. För er som inte vet vilka The A-team är så är det jag, Lisa och Tobbe. Först trodde jag och Lisa att vi skulle få lov att hänga i Nallen hela dagen eftersom vi fått starka direktiv från Tobbe som inte åkt bräda på sju år eller vad det var. Som sa att vi var galna när vi åkte Järven och att förra gången vi åkte hade vi hängt i Sadel/Högås. När vi åkt två åk i Nallen säger Tobbe;
- Jag vill prova en svårare lift.

Så fick det bli. Sakta men säkert förflyttade vi oss bort mot Sadeln och bara några vurpor senare nådde vi vårt mål. Fantastiskt. Folk som såg oss måste ju trott att vi inte gjort något annat i våra liv.

Torsdag. Då tog friden slut. Mamma, Lillan, Zimba och Jolly kom till Åre för att förgylla min tillvaro en aning. KUL KUL KUUUUUL! På fredagen tog vi oss ut i ett blåsigt Åre tillsammans med Sandra och Lisa, tills vi gav upp och åkte till Tegefjäll. Senare på kvällen kom Micke och Daniel till Åre. Tacos till middag och en mysig dag fick ett mysigt slut.

En slapp lördag. Tills vi bestämde oss för att laga flygande jacob för att därefter kolla läget ute på byn. Efter ett par om och men hamnade vi till sist på Dippan där det var gubbfest om man kan sammanfatta det så. Vi hann skaka lite röv och titta lite på folk innan vi satte punkt för den dagen.

Egentligen har jag ingenting emot söndagar. Det enda dåliga med dem är att någonting som bara varar över en helg tar slut på söndagar. Det är lite tråkigt. Så var det även med denna. En fullpackad Mazda med tillbehör åkte ifrån oss. Med tillbehör så menar jag Zimba, mamma, Daniel, Amanda, Micke och Jolly.

Vi andra tog oss ut i backen - och vilken kalasbra dag sen!

Låter bilderna säga sitt.

Adjö.

Fyraveckorkvar.Hurkundedetbliså?

(Nejmitttangentbordsaknarintemellanslagsknappjagkändebaraförattinteanvändaden)

Bara en parantes.

Och ja, ni såg rätt. Fyra veckor kvar tills Björnen stänger. Kan någon vänlig själ vara så snäll och svara på hur det kunde bli så? I så fall: lämna en kommentar i kommentarsfältet nedan, tack!

Söndag vecka 11. Imorgon är det måndag vecka 12. Här sitter jag i min ensamhet (Lisa lämnade mig precis ensam i mitt slott) och försöker smälta det och jag måste erkänna att det går sådär faktiskt. Men jag antar att det bara är att gilla läget, hur nu det ska gå till.

Såg nu att jag började på ett inlägg i torsdags där jag hunnit skriva följande; "det blev inte torsdag direkt efter måndag. Lite konstigt, med tanke på att jag typ önskade det".

Hmm, det lät precis som att jag önskade att veckorna skulle gå snabbare, vilket innebär att säsongen i det fallet skulle ta slut fortare än den egentligen gör. Riktigt så är det inte. Jag tyckte bara att det kunde bli torsdag eftersom att mamma och ligan skulle komma och hälsa på mig då. (Mer om det besöket senare).

Jag minns hur det var förra säsongen. Då började den där jobbiga separationsångesten komma fram när det var lite mindre än en månad kvar innan vi skulle flytta till våra andra hem igen. Än så länge har jag inte känt av något sådant jobbigt. Förmodligen för att jag har valt att inte titta åt det hållet så att säga, utan fortfarande tittar åt det andra hållet, och det trivs jag väldigt bra med. Det är bara onödigt att känna så... nu. Visst har vi accepterat att mer än halva säsongen har passerat. Dagarna går, veckorna går, månaderna går. Det är ingenting man kan göra åt saken. När man bor här tänker man liksom inte på dagarna. Man bara är. Man lever i sin bubbla utan att tänka på att det händer saker utanför den. Som när jag var hemma i Rättvik och hälsade på där i början på februari. Man blir typ förvånad att det händer saker. Typ som att jag tror att det ska vara precis som det var när jag lämnade det senast. Att tiden skulle stå still, och att när jag kommer tillbaka så börjar det där det slutade.

Riktigt så går det ju inte till.

När denna säsongen började så jämförde jag en hel del med förra vintern. Även fast jag redan innan visste att den inte skulle bli likadan. Niklas och Henke (pistörerna) dissade Björnen för att jobba i Duved. David dissade Björnen även han och jobbar istället i byn. Ingrid (också pistör) kör nu buss och jobbar extra här ibland. Susanne började plugga i höstas. Clemme drog till Trondheim. Micke och Peppe finns kvar i Åre, dock inte på Skistar. Adam kör på skistarshop.

Okej, det hade förmodligen inte varit så roligt om båda säsongerna sett exakt likadana ut. Säsongen 2010/2011 har jag med mig som ett fint minne i bagaget och jag ler varje gång jag tänker tillbaka på den.

Att träffa och jobba tillsammans med nya människor är hur kul som helst det också.

Jag slutade ganska tidigt att jämföra de här två säsongerna med varandra. Det går liksom inte. Förra säsongen hade sin charm. Den här säsongen är helt underbar den med. De är bra på sitt sätt. Jag måste säga att även den här säsongen har jag träffat helt fantastiska människor.

Hur som helst. Nu ska jag sluta med mina djupa tankar och analyser och skriva om vecka elva istället.

Ses i nästa inlägg.

Hej så länge.

Jag saknar dig Susanne.

Jag går upp till Blåkulla för att hälsa på Sandra. Sen går vi ner till mig för att se hur jag bor.

Hon: - Usch vad KALLT det är!!!

Och hon ska börja jobba i liften.
Sötnos :)
Hon vänjer sig snart.

Snorungen (höhö) har ordet.

Väldigt lustigt Linda, verkligen. Där fick jag verkligen till det.

Men just nu är jag lite halvkrasslig. Har varit i alla fall. Och det är ju inte så himla roligt måste jag säga.

Har jobbat i flera dagar och jobbade typ halva dagen idag - sen fick det vara nog. Tillbringade min söndagseftermiddag i sängen. Tack för att det finns kan jang.

September 2010. Då jag senast träffade min älskade kusin Sandra. Sedan drog hon till San Fransisco. Jag drog till Åre. Jag kom hem från Åre och hängde i Rättvik hela sommaren tills jag och Sofia fick för oss att vi skulle tågluffa. Vi stack iväg den 12 september 2011. Sandra kom hem från San Fransisco den 14e. Jag och Sofia kom hem från vårt äventyr den 16 oktober. Sandra åkte tillbaka till San Fransisco i ungefär samma veva och kom hem till jul igen - då hade jag stuckit iväg till Åre för säsong nummer två. Snacka om att missa varandra precis. Himla retligt.

MEN. Äntligen har vi träffats. Hon ska nämligen jobba som liftvärd här med oss säsongen ut. Från att inte ha setts på ett och ett halvt år, till att ses typ varje dag i över en månad. Kalaskul!

Så... Vad har hänt sedan onsdagen? Hmm.. Jo, i torsdags hängde jag nere i Björnliften. Var inte överflödigt med folk så satt där på bänkbordet med fejset i solen. Helt ok faktiskt. I fredags var det som vanligt party i Förberget. Och det var som vanligt folk överallt. Sedan gjorde jag, Lisa och Elvira tacos för jag vet inte hur många samtidigt som vi slötittade på Ice Age 2. Där snackar vi fredagsmys. Lördagen var i och för sig inte så dum den heller med flygande jacob och melodifestivalen, och jag tror faktiskt att jag för första gången i mitt liv kan säga att rätt låt vann och att jag för en gångs skull inte skäms över vad Sverige skickar iväg.

Nu tog min inspiration slut (hade jag ens nån?). Ska ta lite kan jang och gå och lägga mig så jag blir frisk nån gång.

Lite så kändes torsdagen

På torsdag kommer mamma, lillan (Amanda), Zimba och Jolly upp och hälsar på. Jag personligen tycker att det kan bli torsdag nu, typ. Fast okej... Jag är ledig imorgon, men sedan kan det mer än gärna få bli torsdag.

Tack och adjö.

En inte lika bra dag.

Idag när jag vaknade kändes det som att det skulle bli en nästan lika bra dag som det var igår. Jag hade fel. Mulet. Blåsigt. Snön kändes som spik i ansiktet. Vi satt och ugglade på Kastrullen en stund istället.

Sedan åkte vi hem. Var tvungna att vila lite. För att sedan gå en promenad i vad Lisa kallade "pensionärstempo". Det gick sådär. Vi kom liksom aldrig riktigt iväg. Vi liksom fastnade i min soffa. Då kom Elvira och där satt vi rätt upp och ner i två timmar och kollade på serie efter serie. Tills det fick vara nog och vi släpade oss iväg till Matboden för att hitta någon slags middag. Tacka vet jag Findus färdigrätter.
Det blev en fin kväll. Vi har det mysigt tillsammans. Jag tycker om mina tjejer - Elvira och Lisa.

En bra dag.

 Vi hade en känsla när vi klev ur sängen igår morse. Att det skulle bli en bra dag.

Vi hade nästan rätt. Det var en helt UNDERBAR dag.

<3

Bonusbild:

... ungar ...

Filip , en unge som åkte hos mig på kvällsåkningen i Nallen igår pratar på oavbrutet och eftersom han förväntade sig svar går jag med honom en bit upp backen.

När han pratat klart;

- Vad gör du? Varför går du bredvid mig?
Jag: - Ehm... För att du pratar med mig?
Han: - Aha.

Eller Simon , som var här för några veckor sedan.

Jag: - Simon, ska du åka sen efter han i grön jacka här?

Simon: - Jag är svensk.

Sportlov - episod 3.

Kaoset som uppstår när fjället är stängt...

Jag pratar förstås om vecka 9, även kallad veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Och vet ni vad? Nu är den över. Idag är det måndag den 5 mars - vecka 10. LYCKA!

Men en sak har jag faktiskt att bekänna. Innan veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn satte igång, bestämde jag och mina närmsta anhängare oss för att skriva upp alla klagomål vi liftvärdar fick under just veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn, för att efter veckans gång typ jämföra och kolla vad 08orna klagade mest på. Och nu kommer det mest otroliga av allt; vi fick inte ett enda klagomål - någonstans. Någongång,

Ingen klagade på varför liften inte kunde öppna tjugo i nio istället för nio. Ingen klagade på att liften gick för långsamt. Ingen klagade på att varenda millimeter av Björnenområdet fylldes upp av människor när fjället var stängt. Ingen klagade på att vi inte parade ihop folk i liftkön (när vi inte gjorde det). Ingen klagade på någonting typ.

Ärligt talat hade jag förberett mig (med tanke på erfarenheter från förra säsongen) på att få skit från alla möjliga håll om vilken liten skitsak som helst. Ni vet, vissa är irriterade på en sak och när de sedan kommer till en fem mil lång liftkö så går det ut över den stackars liftvärden som råkar stå i just den liften. Men icke. Jag började undra om vi inte hade tagit fel på vecka. Men det hade vi inte.

Härligt jobbat allihopa! :)

Sammanfattning av veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn:

- 1,5 cm från ögat, rätt upp i kindbenet får jag en stav upptryckt av en gäst utan koll. Tack <3

- Min Gotlandsfamilj jag träffade förra året gjorde comeback. Snacka om glad jag blev när jag såg dem i liften.

- Fem kvällsåkningar för min del. Tack Olle <3

- Match.com, vilket innebär att jag tog ett par varv i kön och parade ihop folk emellanåt och ropade efter singlar. Kommentar från en äldre man: "- hehe är inte du ledig då? heheheheheheh". Mycket lustigt.

- Mina och Stinas typ 12-åriga ragg.

- Nallebacken tur och retur okänt antal gånger. Beach 2012 - HÄR KOMMER JAG. (Men seriöst, jag har träningsvärk i rumpan på grund av alla springturer i den där Nallebacken...)

- Wilma, Jazemine, Amanda och Filip. Ungar..

- Halva fredagen spenderade jag tillsammans med några miljoner gäster nere i Högåsen. En kille ställer sig i vändjulet -> Flygande bygel -> Linda på marken.

- Underbara lördag och söndag. Strålande sol hela dagarna och bra folk. Och framförallt MINDRE folk. Veckan-som-inte.får-nämnas-vid-namn kunde faktiskt inte slutat på ett bättre sätt!

Och.....

- Fikahäng med kanelbullar hos Tobbe i Lokissen. Fantastiskt bra.

- Skidåkning och korvgrillning i Duved och Tegefjäll i slask och snöstorm med Stina. (Ne, vi åt inte fem korvar var och ja, vi är kungar på att åka i skogen).

- 3 km på längdskidor i slaskväder med samme person gick dock lite mindre bra. Speciellt när vi skulle försöka ta oss ner i Lokattsbacken och Elvira stod bredvid och undrade vad det var för idioter - tills hon kände igen oss...

 En bild säger mer än tusen ord.

Två dagars ledighet kommer att sitta väldigt fint. Adjö så länge.

Göm mig.

Då taggar vi till igen efter tre dagars ledighet. Nu är det bara tre dagar kvar av veckan som egentligen inte borde få existera - vecka 9. Veckan då man helst bara vill gömma sig under täcket och komma fram igen när vecka 10 tar sin början.

Veckan man kunde hoppat över.

Men nu är det ju så att den finns, och det får vi leva med.
Håll ut , vänner!

Nu kommer det bästa av allt; jobb hela helgen inklusive kvällsåkningar alla tre dagar.

Är det inte underbart?

Veckan kunde inte slutat på ett bättre sätt.

Jag tycker inte om Olle lika mycket just nu som jag brukar göra.
Kanske att jag tycker om honom mer sedan, vi får se.

Har kört på den stilen hela dagen ungefär, tills ikväll, då jag och Elvira tog en sväng till gymmet för lite spinning och mage-rumpa-lår.

*Applåderar för oss*

En sammanfattning av vecka 9 får ni på söndag eller nåt. Hejsvejs!

Världens goaste hund :)

Jag saknar dig varje dag.

Sportlov - Episod 2.

Så var vi här igen. Det går fort. Nästan för fort kan jag tycka. Eller sportloven.. Det gör kanske inte så mycket om dom svischar förbi. Men alla andra veckor kan gärna coola ner lite. Man hänger ju knappt med. För att vara exakt har jag bott här i 79 dagar (11 veckor och 2 dagar). Och för att vara exakt så ska jag bo här... Äsch, vi släpper det. Nu till vad vecka 8 har bjudit på.

And here we go;

- Sega köer. Ibland skulle man faktiskt kunna tro att semesterfirarna står och sover. Okej, visst, ni har semester. Jag klandrar er inte för det. Men det här med att stå och sova i en kö när det är er tur att åka fram till liften och vi liftvärdar bokstavligt talat får lov att putta fram er till liften? Wake up, please!

- Stavar. Aldrig kommer man undan.

- Ludvig. Härlig unge.

- Helvetestisdagen. Jag ber verkligen om ursäkt för språket, men tro mig. Hela Åre var i Björnen och åkte. Och eftersom att Högzon var stängt på grund av vädret (ja, det var därför alla var hos oss, eller så var det för att alla tycker vi i Björnen är så himla coola, jag vet inte) skickade centrum förstärkning i form av liftpersonal till våra liftar. Det tackar vi för. Tisdag = KAOS. Typ.

- Söta tanten som höll till i Nallebacken tillsammans med alla barn. Så himla go var hon. Hon sa att hon tyckte jag var värd den soliga onsdagen och att jag skulle passa på att njuta av den ordentligt eftersom vi liftvärdar har det så jobbigt annars. Jag ville bara krama henne.

- Ulla-Lise som tappade bort sin mamma säkert fem gånger under dagen och fick sitta i vår fräna soffa i Nallen. Fast egentligen hade hon och mamman inte tappat bort varandra, tror jag. Fast jag vet egentligen inte hur det var med det där. Det roliga var att vid slutet av dagen kom mamman till mig och frågade om jag inte händelsevis råkat se Ulla-Lise. Det visade sig att hon nu hade tappat bort henne. På riktigt. Tyvärr visste jag inte var Ulla-Lise var den här gången...

- Blivit kallad tant.

Ungefär så. Just ja. Istället för att vara ledig igår och idag hängde jag i Sadeln och myste med Jack. Så jag har haft en helt okej helg ändå får jag nog lov att säga! :)

Det där var vad som hunnit hända på jobbet. Vi hann otroligt nog ha ett liv utanför jobbet den här veckan också. Till exempel så rockade vi loss på Bygget tillsammans med Timbuktu i torsdags, bakade tårta i fredags. Innan tårtbakningen hade vi naturligtvis hunnit med att ha segdag och gått en promenad på en och en halv timme. Och vilken tårta sen. Succé är deT enda rätta ordet. Wohoo, fattar inte hur vi lyckas jämt. Vi är kungar! Varför vi bakade en tårta? För att att allas vår fina Lisa fyllde 20 bast! Inte varje dag man gör det. Så hon, jag, Tobbe och Niklas hade tårtkalas i mitt slott igår. En fantastisk lördagskväll.

Tänkte att jag väl kunde bjuda på den här fina bilden från i torsdags.

 TAGGA INFÖR VECKA NIO NU DÅ FOLKET!


Attityden hörru.