Världens goaste hund :)

Jag saknar dig varje dag.

Sportlov - Episod 2.

Så var vi här igen. Det går fort. Nästan för fort kan jag tycka. Eller sportloven.. Det gör kanske inte så mycket om dom svischar förbi. Men alla andra veckor kan gärna coola ner lite. Man hänger ju knappt med. För att vara exakt har jag bott här i 79 dagar (11 veckor och 2 dagar). Och för att vara exakt så ska jag bo här... Äsch, vi släpper det. Nu till vad vecka 8 har bjudit på.

And here we go;

- Sega köer. Ibland skulle man faktiskt kunna tro att semesterfirarna står och sover. Okej, visst, ni har semester. Jag klandrar er inte för det. Men det här med att stå och sova i en kö när det är er tur att åka fram till liften och vi liftvärdar bokstavligt talat får lov att putta fram er till liften? Wake up, please!

- Stavar. Aldrig kommer man undan.

- Ludvig. Härlig unge.

- Helvetestisdagen. Jag ber verkligen om ursäkt för språket, men tro mig. Hela Åre var i Björnen och åkte. Och eftersom att Högzon var stängt på grund av vädret (ja, det var därför alla var hos oss, eller så var det för att alla tycker vi i Björnen är så himla coola, jag vet inte) skickade centrum förstärkning i form av liftpersonal till våra liftar. Det tackar vi för. Tisdag = KAOS. Typ.

- Söta tanten som höll till i Nallebacken tillsammans med alla barn. Så himla go var hon. Hon sa att hon tyckte jag var värd den soliga onsdagen och att jag skulle passa på att njuta av den ordentligt eftersom vi liftvärdar har det så jobbigt annars. Jag ville bara krama henne.

- Ulla-Lise som tappade bort sin mamma säkert fem gånger under dagen och fick sitta i vår fräna soffa i Nallen. Fast egentligen hade hon och mamman inte tappat bort varandra, tror jag. Fast jag vet egentligen inte hur det var med det där. Det roliga var att vid slutet av dagen kom mamman till mig och frågade om jag inte händelsevis råkat se Ulla-Lise. Det visade sig att hon nu hade tappat bort henne. På riktigt. Tyvärr visste jag inte var Ulla-Lise var den här gången...

- Blivit kallad tant.

Ungefär så. Just ja. Istället för att vara ledig igår och idag hängde jag i Sadeln och myste med Jack. Så jag har haft en helt okej helg ändå får jag nog lov att säga! :)

Det där var vad som hunnit hända på jobbet. Vi hann otroligt nog ha ett liv utanför jobbet den här veckan också. Till exempel så rockade vi loss på Bygget tillsammans med Timbuktu i torsdags, bakade tårta i fredags. Innan tårtbakningen hade vi naturligtvis hunnit med att ha segdag och gått en promenad på en och en halv timme. Och vilken tårta sen. Succé är deT enda rätta ordet. Wohoo, fattar inte hur vi lyckas jämt. Vi är kungar! Varför vi bakade en tårta? För att att allas vår fina Lisa fyllde 20 bast! Inte varje dag man gör det. Så hon, jag, Tobbe och Niklas hade tårtkalas i mitt slott igår. En fantastisk lördagskväll.

Tänkte att jag väl kunde bjuda på den här fina bilden från i torsdags.

 TAGGA INFÖR VECKA NIO NU DÅ FOLKET!


Attityden hörru.

Dagens bästa:

- Vänta med... tanten här tills din mamma kommer.

Ser jag verkligen så gammal ut?

Jag älskar min PoPeL.

Idag var det helt okej att jobba. Med sol i stort sett hela dagen, allt flöt på hyfsat bra med något mindre folk än igår och där stod jag och Stina i varsin lift med ett varsitt par solbrillor och bara trivdes. Fler stekdagar åt säsongare!

Tappade räkningen någonstans vid trettio på kommentarer om att "gud vad jobbigt du har det idag". Okej, överdrev lite där, men ni fattar var jag vill komma. Folk är ganska (läs VÄLDIGT) duktiga på att komma med nödvändiga kommentarer. Typ som när det var storm häromdagen och jag stod med min tjocka fleecehalsduk upp till ögonen, åtdragen luva och mössan till ögonbrynen, ni kan ju bara tänka er hur lite man såg av mitt ansikte. Så kommer en och frågar "lite kallt idag eller?". Bah, nä, jag står såhär för att jag tycker att det är så himla roligt.

Nåväl, vi har det trevligt under dagarna på jobbet. Oftast. Tur vi har vår lifthund Jack.

Lediga i måndags. Jag och Lisa tog oss ut i backarna på varsin snowboard och det var en syn för gudarna kan jag tala om. Konstigt nog så tog vi oss hela vägen bort till Sadeln och tro mig, DET är en bedrift. Jag är stolt över oss.

Senare samma eftermiddag for vi en sväng till Järpen där min älskling skulle besiktas - OCH HAN KLARADE DET. Det var bara för att Lisa var med. Jag är fortfarande helt överväldigad. Inte för att jag trodde att han inte skulle klara den, men ändå. Ni vet ju hur daltig man kan bli...

Här är han. Min hjälte. (Nej, det är inte barmark i Åre just nu, verkligen inte. Detta kort är taget förra säsongen, som ni säkert känner igen).

När vi skulle hem från Järpen tänkte vi att det kanske skulle vara trevligt att ta en annan väg, så det gjorde vi. Mitt i ödemarken hamnade vi, nästan. Men det var kul.

Vi kom hem i alla fall. Vi gjorde jordnötsgodis och semlor. Vi måste vara de värsta gottegrisarna som vandrat på denna jord. Men det är vi värda, så som vi jobbar och sliter.

Vi är så himla bra på att göra goda saker. Jordnötsgodiset var populärt även på jobbet. (Nej, egentligen var det inte till kollegorna vi gjorde det, men det blev så mycket, så för vårt eget bästa fick de hjälpa till att äta upp det).

Även semlorna blev succé. Och NEJ Ingemar. Det är INTE marsansås, utan VISPGRÄDDE.

Just so you know.

Och där dog mina batterier. Hejdå.

Jag letar efter min fritid - och hittar den. Ibland.

När man inte är på jobbet så roar man sig på bästa sätt med annat. Man kan, som vi gjort de senaste måndagarna, agera skadad på skoterolyckor när Åre brandförsvar har övning. Jag bröt lårbenet igen, dock det vänstra den här gången. Lite variation har aldrig skadat. Man kan åka skidor (för all del) och blåsa bort. Eller så försöker man sig på att åka i skogen. Sen att det går bra eller inte är en heeelt annan sak. Man kan äta tacos. Man kan kolla på Red Bull Crashed Ice och äta kebab och Ben and Jerrys samtidigt som man kollar på Bodyguard och sitter under hela filmen och tänker att man ska gifta sig med Kevin Costner. Man kan däcka hemma i soffan istället för att dra till Bygget. Eller bada bubbelpool och trycka chips med Lisa, Tobbe, Niklas och Gustav hemma hos Lisa. Sedan kan man dra förbi Blåkulla och prata med alla möjliga människor och efter det kan man dra till Dippan och skaka loss för allt man är värd. Eller känner man för det kan man kolla på skämtet som egentligen heter melodifestivalen (förlåt men vart är Sverige påväg?) och tro att mirakellåten är kvällens pausunderhållning och när pausunderhållningen sedan går till final - känna lite såhär: hej vi är stolta svenskar. Eller?

Citerar Lisa: "- Alltså man blir ju lite rädd. Det är ändå folk som har röstat fram det här".

Man kan också bara chilla totaly i sitt palats - som nu i mitt fall är Ripan 114.

Och allt det här har jag hunnit med den här veckan. Är det inte fantastiskt? Jag gillar det.

Mycket.

och jag gillar Lisa.

Kast med liten bygel?

Our love. Our life. Our everything. / Linda och Lisa.

Jag saknar Liam.
Och Therese. Nu är det hög tid att du kommer tillbaka. We miss you.

Sportlov - Episod 1.

Då har vi nu tagit oss förbi målgången för första etappen sportlov. Bara två kvar. Eller ja, det är inte så bara. Jag vill ju inte vara den som är den - men det är också de värsta veckorna på hela vintersäsongen. Det som lite fint kallas "hela-Sverige-i-Åre-på-samma-gång". Fast okej, hela Sverige var väl att ta i. Men det känns nästan så. Folk överallt, vart man än är. Det enda stället man överhuvudtaget får vara ifred på är väl toaletten. Nu kan det kanske verka som att jag är lite bitter. Men hade ni varit här skulle ni förstått. Det är bara att ladda batterierna lite extra! Ska påminna vår radio i Förberget om det också eftersom att den har en tendens att runt klockan 15.00 varje eftermiddag sätta igång med ett högst irriterade pip med jämna mellanrum och sedan följer ett entonigt DUUUUUUUUUUUUUUT. Och sen dör den. Bah sådär, babäääm!

Så var det med det.

Under vecka 7 har jag...

- Spenderat en dag i Sadeln. (I torsdags var första gången på typ en vecka jag var i Nallen/Järven igen).

- Fått träna ytterligare på mina reflexer. Jag tror inte ens jag började räkna förra säsongen hur många stavar jag fick i nyllet varje dag, och tänker nog inte börja med det nu heller.

- Blivit knockad av en dansk armbåge. DE reflexerna är däremot inte lika skillade, har jag upptäckt.

- Försökt förstå danskarna, vilket gick sådär kanske.

- Fått frågan "kommer det att sluta blåsa?", idag när det var typ storm och stängde man inte liftarna sänkte man till snigelfart. Sedan när ser jag ut att vara en vädergud?

- Träffat LIAM! <3 En unge jag aldrig glömmer. Började nästan grina igår när vi sa hejdå och jag fick en kram och han säger "tack för den här veckan". Där försvann en del av mitt hjärta.

För att inte glömma ungen igår som kom till Nallen och frågar Niklas om jag är hans fru. Eller fråga.. Det var mer ett konstaterande från den lille pojkens sida. Det var mer än vad vi själva visste.

En och en annan kvällsåkning har det blivit också. Och snö kommer det hela tiden. I mängder. Idag kastade en dansk liten snorunge en stor snöboll på mig. Helt utan anledning. Jag bara blängde på honom och gick medan pappan gjorde ett tappert försök att skälla ut honom och köra den där "be-om-ursäkt-delen".
Just ja, det var ju party i Förberget i fredags, som vanligt. Underbara fredagar.

Typ så.

En helg i Högåsen.

Det blev inte att jag träffade Felicia nå mer... Nej, för hela helgen har jag umgåtts med Högåsen, hör och häpna. Helt fel ställe egentligen. Jag ska ju stå i typ Nallen och ta hand om barn. Inte i Högåsen och skälla på gäster som tränger sig före en milslång kö.
Fast så blev det ju nu ändå. Ni kanske undrar varför? Jo, folk var sjuka, så vi bytte lite platser.
Så enkelt är det.
Och det gick ju bra måste jag säga. En helt okej helg. Även om jag idag började lessna på folk.
Och mig själv.
Imorse lyckades jag nämligen hälla vaniljsocker över hela mattan när jag åt frukost. Morgonmötet gick över förväntan. När jag sedan ska flytta medbringare där nere i Högåsen måste jag köra fram en bit till rätt nummer och när rätt nummer väl kommer kör jag något för långt och får lov att backa lite grann. Jag hinner flytta tre stycken då jag ser att linan är väldigt smal, så jag kapar den. Och vad lyckas jag göra då om inte tappa linan så den flyger in i medbringaren igen, vilket betyder att jag måste ta av den och sätta dit en ny medbringare? Dessutom kom det gäster precis då så jag hann inte sätta dit någon bygel.
Oh, vad arg jag var. Arg som ett bi. Och svettig som sjutton. Less. Jobbiga gäster som krånglar till det för sig när de ska fånga liften och ställer sig på fel sida pinnen jag satt vid påstiget för att underlätta för dem som glömt hjärnan hemma. Men nej, man krånglar ju gärna till det för sig, som ni vet.
Herregud.
Där hade man för att man försöker vara snäll.

Det där med att stå i kö är ju inte många för alltså... En snubbe åkte genom skidskoleingången när det var, som det var typ hela dagen, lång kö. Jag blänger på honom och får till svar:
- Jag orkar inte stå i den där jävla kön.
Ja, så sa han. Jag svarade:
- Och det tror du alla andra gör eller? Ställ dig sist.

En annan man gjorde samma sak, för att han hade sin kompis långt fram i kön. Alltså VA? Hur gammal var han? Fem eller?
För att inte prata om engelsmannen som sa att det var okej att tränga sig om man hittade en singel att åka med.
Undrar när den regeln kom till...

Dagen flöt ändå på ganska bra. Folket tog slut så småningom och det gjorde även dagen. Då passade jag på att skruva dit den där förbaskade bygeln och när jag ska ut till liften lyckas jag på något sätt sätta krokben för mig själv med ankarbygeln.
Någon måste ju lyckas. Och det verkar som att det är jag. Jämt.

Ja ja. Det här var bara början på en hektisk treveckorsperiod som stavas SPORTLOV. Glömde ju att ta upp på personalmötet i onsdags att vi borde få gå kurser och lära oss danska, för nu är det verkligen omöjligt att förstå vad de säger, eller försöker säga. Vi har ju sagt åt er att äta upp gröten innan ni pratar!

Vecka 6 har för övrigt bjudit på skidåkning med Tobbe och Gustav (Tobbes kompis), kvällsåkning i VM8an, kebab, bubbelbad och marängswish (lär mig aldrig hur det stavas men ni fattar säkert ändå) hos Lisa och träff med Elviras familj som kom upp idag!
Ni ser, jag har det hur bra som helst! :)


  Jag ser det snöa, jag ser det snöa...

Godnatt.

Personalfest aka 70talsfest!

Tisdagen den sjunde februari var det dags att plocka fram sin kreativa sida och skapa någon slags 70talslook. Det var peruker. Det var band runt håret. Det var tajta skjortor. Det var v-jeans. Det var solbrillor. Och det var peacemärken.
Det var även dans för hela slanten.

Tänkte att jag skulle bjuda på ett urval av bilder från den fantastiska kvällen.

Skidlärar-Linnea, en av grannarna i Ripankorridoren, kör på en skön stil!

Husberg, Felicia (ny tjej i Mården som tog över efter Eskil) och Frida.

Kristina i Björnen!

Ny lunchare och stugvärd, David.

Min Lisa!

Inte den snyggaste bilden måste jag nog säga...

Tror inte det finns några snygga bilder från kvällen. Jag är ledsen.

David, Tobbelitooz och Niklas (min kompanjon i Förberget).

Filiiiiip! Kvällens snygging.

Håkan :)

Ms. Gustavsson & Mr Skidlärar-Christoffer.

Lisa & Stugvärds-Linus.

Skidlärar-Oscar.

Min chef där till vänster...

Skidlärar-Johan!!

Kan vara kvällens galnaste bild.

Mina snyggingar!

Tur att man alltid blir så fantastisk på bild...

Typ så. En skaplig sammanfattning från årets personalfest a la Skistar.

Kylan är som bortblåst!
Skönt.
Nu klagar vi på att det är för varmt istället. Sex minusgrader känns som tre plusgrader.

Gaaaaaaaaah, ledig imorgon. And I love it!

Ungar..

Felicia är en skön unge. Vi har kört Nallehäng varje eftermiddag sedan måndags. Dock kom hon fram till idag att vi inte kommer att ses imorgon eftersom jag är ledig och hon skulle åka skidor med familjen borta i Rödkullen. Men på fredag skulle vi ses igen, minsann.
Älskar den ungen.

- Felicia, ställ dig mer åt sidan så att du inte får liften på dig. Så du slipper göra dig illa.
- Var bor du?

Logik är onödigt.

Vad hände här?

Tänkte precis; kanske ska blogga lite, fastän det inte var så längesedan sist. Men eller hur va?! Förra söndagen, vad hände där egentligen? Och vad är det som har gjort att jag har varit alldeles för busy för att skriva ett enkelt litet blogginlägg? Det gör ju bara att jag får lov att skriva ett lite längre inlägg nu, bara för att få med det som hänt sedan förra söndagen.

Anyway. Nu har jag ju faktiskt lite tid eftersom jag sitter i Östersund och väntar på min buss till Järpen. Jo, jag ska visst hela vägen till Åre men måste byta buss i Järpen. Så är det. Och nu sitter jag alltså här, omringad av semesterfirare (antar jag, för det är skidfodral, väskor och människor precis överallt), fyllon, ciggarettfimpar och snusprillor. Ibland är livet bra härligt! Jag minns förresten att sist jag mellanlandade här i Östersund var när jag skulle tillbaka till Åre förra säsongen efter min sjukskrivning och jag var tvungen att ringa mamma och fråga om skåpen man lägger pengar i för att få förvara grejer där var tillräckligt säkra. Jag var nog inte helt frisk då kan jag tänka mig, men förstå mig också lite när en full gubbe kommer fram och erbjuder sig att vakta mina saker och jag får för mig att om jag låser in mina grejer i ett skåp så kommer han att bryta upp det och ta allting...
Vi lämnar det.

Låt oss ta det från början. Alltså från i måndags. Nu sitter ni säkert där framför datorskärmen, förväntansfulla likt ett barn på julafton, redo att höra om min vecka. Har jag rätt? Jaså inte det... Den som vill slutar läsa här, för nu tänker jag börja.
Spinningpass gånger två måndag och tisdag och lite gym på det. Fantastisk start på vecka 5! Och så hurtig man känner sig sen. Ni anar inte. Förra säsongen hatade jag verkligen spinning, och jag kan väl inte direkt påstå att jag älskar det den här säsongen heller, men jag har i alla fall börjat erkänna för mig själv att det faktiskt är ganska kul. Så var det med den saken.
På onsdagen blev det någon slags halvdag för min del. Jag tog min bag och släpade mig ner till tåget och åkte hem till Rättvik på lite rehab skulle man kunna säga. Älskar att mannen som ropade ut "nästa station" först tog det på skånska och sedan på svenska. Ganska illa va om man känner att man måste översätta sitt eget språk... Nåväl, fram till Gävle kom vi - endast fem minuter sena. Jag skulle vilja tacka SJ med hela mitt hjärta. Okej, så djup ska jag inte vara, men det är lite så man känner.

En dejt med Mia, bio (En gång i Phuket - som för övrigt var SJUKT bra), besök hos Mormor och Morfar, middag hemma hos Kers och filmkväll hos Danil och massa mys får sammanfatta min vistelse i kära Rättvik. Känns faktiskt helt okej. Det har varit väldigt mysigt och roligt att vara hemma och nu är det bara att ladda om, för imorgon tar period två sin början, vilket innebär längre dagar!
Ett ypperligt tillfälle att bättra på äktenskapet med jobbet!

That's it.