tisdag 29 mars 2011

Dags att ladda om. Trodde jag...

Hemvändarhelg i Rättvik i helgen. Underbart. Dessvärre verkar det som att de flesta som bidrog till att helgen blev som den blev har gått och blivit sjuka. Eller så var de sjuka innan. Dåliga är vi men det är tydligt bevisat att helger i Rättvik tar kål på en. Men det är lätt värt det! :)


 Några favoriter.


Några konstiga typer vi såg på Big Street...


Mikael med sin present från mig, Amanda och Ingels; en Corona, suparhatteNN och ett ölglas som man kyler dricka med :)


Det räcker där. Resten behåller vi nog för oss själva. Lika bra det tror jag.


Helgens bästa: Att träffa alla underbara vänner.

Helgens mupp: Mikael.

Helgens godaste: Smörgåstårtan made by Mikaels farmor.

Helgens pose: Simon, när han försöker se normal på bild. Det gick sådär. I efterhand har det nu kommit fram att han såg drogad ut bara för att jag skulle framstå som snygg... Diskussionen fortsätter.

Helgens stördaste: Jag och Amanda under Kerstins köksbord på lördagen.

Helgens firande: Kerstins 20-årsfest. Där allt kunde hända.

Helgens lyx: Räkmackan på Sjövillan.

Helgens mysterium: Nikolajs whiskeyglas som försvann spårlöst på Big Street. Ingen vet fortfarande inte vart det tog vägen.

Helgens skratt: Ingels.

Helgens citat: By Daniel. När han, jag och Mikael åker till Jonas på söndagen för att äta lunch med de andra frågar han oss om vi skulle hämta någon på vägen. Både jag och Mikael svarar nej, eftersom att vi inte vet bättre. När vi sedan kommer till Jonas utbrister Daniel; "F*N, vi glömde Martin!". (Han hade lovat att hämta honom utan att tala om det för oss andra).

Helgens bästa frukost: Fricks med Mia som innebar en kycklingfilémacka med te och födelsedagsfrukosten hos Mikael.

Helgens överraskning: Nikolaj, som lät bli att försvinna den här gången.

Helgens tummen upp: Jonas köttfärssås. Var ett tag sedan man åt den.

Helgens lyx: Big Street, som vi åt på för att fira Mikael.

Helgens fail: På lördagen åkte gänget till Kerstin som sagt. Vi kom i omgångar och Ingels kom bland de sista och hon hade lovat att ta med Kerstins present eftersom att vi andra glömt den. Så när jag står och pratar med Kerstin säger jag:
- Du ska få en present också!
- Nej, ni glömde den! (hon hade redan hunnit prata med Ingels)
Lite pinsamt...

Och nu har jag varit i Åre i två dagar. I söndags taggade jag för att börja jobba igen men igår hann jag vara på jobbet i en halvtimme för att sedan bli hemskickad. Kanske lika bra det eftersom jag gick och blev jättesjuk. Jag och Lisa har legat i soffan hela dagen och tyckt synd om oss själva.
Buhu.
Men förhoppningsvis går det över inom en snar framtid. Jag håller alla tummar och tår! :)
Alla som är sjuka ska bli friska. Sedan kör vi järnet tiden ut! Håll i er. Det kan bli farligt.

Hoppas att allting är bra där hemma :) Nu ska jag gå och mysa med mina sambos. Puss & Kram!

onsdag 23 mars 2011

Jag blåste hit. Jag blåste dit. Jag blåser hem.

Igår:

- Var det storm.

- Fick jag en smäll i huvudet. Den värsta hittills. Säga vad man vill men tanter som inte håller koll på sina stavar borde inte få äga ett par! Gäller inte bara tanter iförsig, utan A L L A.

- Såg jag tre idioter som åkte i shorts och t-shirt.

- Blåste jag omkull 43 gånger.

- Pratade en dansk med mig.

- Blev jag påkörd av två tanter.

- Var sikten ungefär noll.

- Såg det ut som våra arbetsställ var vita istället för röda och svarta.

Lite så såg min gårdag ut. Ska inte klaga egentligen. Snö är ju bra och tydligen ska det komma ännu mer. Visst, snöa kan det får göra men det behöver väl inte blåsa så förskräckligt så att halva Åre måste stänga och att byglarna nere i Björnliften slänger omkring så mycket att de välter allt som kommer i deras väg? Jo. Tydligen så måste det det. Himla oflyt.
Det blåste så mycket att jag blåste med tåget som går hem till Rättvik.
Vilket rackarväder va!

Samma väder idag som igår. Inte så jättemysigt att jobba i kanske. Var man än tittar så får man snö i ögonen och man får kisa för att ens ha en chans att se. Bockarna som vi använder som en slags inhägnad blåser omkull var femte minut. Liftspåren är ojämna. Folk trillar. Som vanligt kommer folk inte igenom axesserna eftersom att de envisas med att ha sina liftkort på fel sida (återkommer till det snart).
En snubbe idag i liften:

- Hello! What a wonderful life!
- Hi! Oh really.
- And so are you :)
- * skratt * Have a nice day!
- Detsamma!

Himla härlig snubbe. Jag har ägnat hela dagen åt att fundera på om han var engelsman eller en hederlig svenne. Det lär jag aldrig få veta.
Irriterande.

Och nu sitter jag här, på det fridfulla tåget, som precis passerade Bräcke (nu vet jag hur det ser ut där också). Eller... Det VAR fridfullt. Ända tills en man kom och satte sig på andra sidan gången, vars telefon plingar stup i kvarten. Sms. Högsta volym. Och det bästa av allt; han har en gammal Nokia med den mest klassiska meddelandesignal som någonsin uppfunnits. Där kom det ett sms igen... Var han tvungen att sätta sig här?


Jag och Mikael har gjort en skylt. En skylt som inte hjälper.

Tack och bock.

söndag 20 mars 2011

Kräftan har ordet.

Inte direkt så att man klagar.

När skidåkning är som bäst. När sällskapet är som bäst. När livet är på topp.
Då mår jag.

Jag startade dagen med en välbehövlig sovmorgon. Eller jag försökte i alla fall. Nuförtiden har jag en tendens att alltid vakna åtta, oavsett hur sent jag går och lägger mig kvällen innan.
Det är inte okej. Väldigt irriterande om inte annat.
Vi failade totalt med att komma in på Bygget igår. Vi kom dit, ställde oss i kö och det fanns ett hopp om att komma in. Sedan började vakterna gapa om att alla skulle backa bakåt så vi hamnade typ sist. Vi tröttnade och stack. Men! Vi var inte bittra för det. En kväll på Dippan är inte fy skam. Vi fick till en riktig pangkväll ändå.
Minsann!
Ehm... Vart var jag? Jo. Min start på dagen blev helt okej ändå. Tog en lång och mysig frukost och kom att tänka på att jag hade två äggkartonger i kylen och att äggen i den ena kartongen snart kanske hade haft sina bästa dagar. Jag hade nästan rätt. De gick ut den sextonde (ja jag vet att det är den tjugonde idag) men jag stekte ett och gjorde omelett av de tre andra och de såg friska ut. Jag borde väl kunna äta dem då utan att bli sjuk. Om inte annat så visar det sig.

Efter att jag gjort några tappra försök till att få ordning på mina kläder, försökt lista ut varför jag lagt öronproppar på hyllan ovanför sängen, letat efter vantar som hela tiden låg i jackan jag hade på mig (hatar när det händer) och klätt på mig alldeles för mycket kläder kom jag slutligen ut i backen. Det var nog lite att ta i. Jag kom till Förberget där jag träffade ett glatt gäng fikande liftvärdar och pistörer. Eller... Pistörerna fikade och liftvärdarna jobbade. Så var det.
Till slut kom jag därifrån, åkte ner till Micke i Björnliften och där satt och låg vi, på varsin bänk, i solen. Så långt kom jag med min skidåkning. Lyckat Linda.

Det gick en timme. Sen kom Peppe. Vi åkte till toppen.



 Världens sötaste Stina!

 Åre hade finbesök hela helgen av Stinas syster, Kajsa :)


Pippi & Clemmis Clemcheck :)



Tröttnar aldrig.

Låter dessa förträffligt, fantastiskt, underbart snygga människor avsluta dagens.. bildspel.

Från vänster: Kräftan. Pippi.

Dags att ge sängen lite uppmärksamhet kanske. Det har varit en mycket innehållsrik dag och det tar på krafterna. Skidåkningen avslutade vi borta i Järven hos Susanne med snöbollskrig, fjanteri i liften, brottning och att leka superman i tomma medbringare. Liftvärdar är skadade. Vi hänger på jobbet när vi är lediga. Men det är normalt.
Fast nä.

Vargen imorgon. Jag taggar järnet. På tal om Vargen. Kom bara att tänka på en sak en pappa sa i fredags när jag stod där, vars dotter vägrade åka upp i liften för att hennes kompis hade åkt upp före henne. Jag och den här pappan försökte med allt, precis allt. Ingenting fungerade. till slut kom den här kompisen ner och då passade det minsann att åka upp. Jag hjälper dottern och sedan kommer pappan efter, helt slut;
- Skaffa aldrig småbarn! Det är bara jobbigt.
Jag tackar och bockar för tipset.

Kräftan har pratat klart för den här gången.

lördag 19 mars 2011

Jag ser det snöar, jag ser det snöar...

Idag är det pinsamt. För jag står och gäspar i liften (ganska stort dessutom) och det är inte okej. Försöker dölja det så gott det går men ibland går det bara inte. Folk måste ju undra hur mycket jag gillar mitt jobb egentligen.
Jag ska bättra mig.
Nu sitter jag hemma och har precis ätit lunch - en exklusiv lunch dessutom; pasta och fiskpinnar a la Staken.
1. Det är inte vilken pasta som helst, utan fullkorn.
2. Staken ja. Mitt nya smeknamn. Tydligen. Vet inte riktigt vad jag tycker om det.
Så nu är jag fit for fight för de sista 90 minuterna av arbetsdagen som återstår.
Inga konstigheter.
Men jag är sur. Jag trodde att solen skulle hjälpa mig idag att steka bort mer av mössbrännan, men icke. Det är typ storm ibland så man håller på att blåsa bort mellan varven och solen tittar bara fram när den känner för det.
Och det kommer snö. Snö i mängder. Knappt utan uppehåll. Hela förmiddagen, det vill säga ungefär fyra timmar, ägnade jag åt att skotta bort snö. Det hjälpte säkert inte för nu snöar det igen. Undrar när jag får gå hem för dagen egentligen. Spännande.


Bygget ikväll. Och September. Kan bli kul.


Back to work. Önska mig lycka till. Hejsvejs!

torsdag 17 mars 2011

Lite som det kan vara i Åre.

Okej. Vad sägs om en aning mer seriös uppdatering?


- Kvällsskidåkningarna är över för den här säsongen. Nu slipper vi bli inslängda lite hipp som happ när folk blir sjuka. Från början stod jag uppskriven på fem kvällisar. Jag har nog haft över tio. Vad hände?

- I tisdags kväll var det tufft. Igår var det ännu tuffare. Men det var det nästan värt. Ett under att Bygget står kvar. Underbar kväll. Underbart sällskap.
Gårdagen tillbringade vi i soffan. Om vi åkte skidor? Jodå, vi kom ut i backen klockan 15.30. Vi träffade pistör-Jon. Han mobbade oss. Undrar varför.






Jag låter bilderna tala för hela kvällen. Ungefär så.

- Just ja! Vi kom ut i backen så småningom. Skapligt kämpigt var det. Sedan avslutade vi med en välbehövlig afterski på uppfarten med tre lager täcken och filtar, duntofflor, vantar och ett par granar som stod i vägen.

När livet är perfekt.


 - Tusenmetersliften står. Tror det var på grund av tekniskt fel men jag kan ha fel. Inga garantier.

- Idag var det typ första gången i världshistorien som jag inte blev svettig av att göra fixa alla morgonrutiner. Och det kan jag säga, mina kära vänner; att då har man lyckats med något bra.

- Aristocats och Hitta Nemo gör att man blir störd i huvudet. Det är vetenskapligt bevisat.

- Radioapparaterna fungerar som de ska igen. Finally. Det har varit kaos de senaste två veckorna på kedjefronten. På tal om det; idag blev det en favorit i repris med en kedja som hoppade lite som den kände för mellan liftarna och alla blir alltid lika förvirrade och alla fattar lika lite när det inträffar. Vill samtidigt passa på att ge Carro lite cred för hennes fina trudilutter när hon ropar i radion :)

- På lördag är det September på Bygget. Artisten alltså. Till själva månaden är det ett tag kvar. Vi taggar som aldrig förr!

- Idag är det fyra dagar sedan mamma och Amanda åkte hem efter en hektisk helg här i Åre. Det är ännu oklart hur deras tillstånd är med tanke på att de fick stå ut med fyra puckon under större delen av lördagen. Må de inte ha fått men för livet!

- Idag gjorde jag ett tappert försök att steka bort min otroligt charmiga mössbränna. Försöket gick sådär. Än är jag inte helt nöjd. Måste fortsätta imorgon.






- Jag klagar inte. Afterski är underbart.


Tack för mig.

Susanne får ingen mat...

... Hon får ingen mat. Hon får ingen mat för hon ska BANTA.

Supertrist för lilla Harpo! Hej, han har tappat bort sin son Bingo. Eva Kuering. Vilket roligt ord. Det låter nästan som evakuering! Hej, mitt namn är Bruce - Hallåååå Brus... Nu ska vi se hur lillkillen klarer å flyge solo.
- Hur är det stora blå?
- Stort. Och blått.
Jag är från postorder! Åh. Tänk om jag också kunde prata valska...






Okej, nu gick jag över gränsen men vi har blivit Hitta Nemoskadade. Aristocatsskadade också för den delen.
TÄNK GÅS!


Kanske lika bra att jag ger mig.... KAN DU SLUTA FÖLJA EFTER MIG?!

tisdag 15 mars 2011

Solen skiner och vi passar på att skaffa mössbränna.

Så fick det bli. Lätt hänt när man sitter ute i solen vid liften och steker hela dagarna. Men den där mössbrännan hade man ju kanske kunnat skippa.
Om den är charmig? Nej, inte det minsta. Ni behöver inte vara avundsjuka!
Kinderna hettar och när man spanar i spegeln efter mössbrännan så tittar en tomat tillbaka på en. Det fula är att vi bara är solbrända i ansiktet, nacken och halsen. Det är snyggt så länge vi har massa kläder på oss...


I helgen hade jag ju som känt min kära moder och lillasyster på besök här. För att inte glömma apa och golvmoppen. Det var verkligen jättemysigt att få bli lite ompysslad av mamma igen. Annars får man ju göra precis allting själv. Eller... Susanne tar väl hand om mig ibland. Kanske. Ingen garanti för det. Hur som helst. Vi var ute och åkte lite skidor och sedan var det absolut mys i deras stuga. På lördagen tog jag med mig mina puckon dit och vi satte igång med världens brakmiddag samtidigt som vi hejade på Swingfly i melodifestivalen och åt världens godaste efterrätt. Och jag skojar inte. Helt underbar. Inte riktigt sista gången jag åt den kan jag säga.

Ska man lyxa till det så ska man göra det på riktigt! Det vill säga; vit chokladmousse med hallonsås :)

Tvn fick bästa platsen.

Efterrätt påväg!

Världens finaste puckon.

Så kort sagt var helgen helt underbar. Swingfly skulle dock ha vunnit melodifestivalen, men man kan ju inte få allt.


Nej, gott folk. Dags att göra någonting åt livet, det vill säga att börja fixa i ordning sig för kvällen. Stina sitter här bredvid och stressar på mig och säger att vi ska in till byn om en och en halv timme och att vi inte får vara lika sega som förra gången. Vi kom överens om att vi skulle slippa stressa idag. Lika bra att göra som hon säger innan hon exploderar. För vårt eget bästa.
I gotta feeling. That tonight's gonna be a good night.


Tack för mig.

fredag 11 mars 2011

And I'm gonna walk 500 miles...

... Eller ja. Kanske inte riktigt så långt då, men nästan. En dag ska jag gå femhundra mil.
Innan jag dör. Vore inte det himla coolt?
Igår var jag och Susanne lediga. Vi var hundvakter så vi gick till Fröå gruva och åt våfflor. Väldigt längesedan man gjorde det så det kändes lite lagom lyxigt när de ställde varsin tallrik med våfflor samt varsin kopp varm choklad framför oss :)
Till våfflorna var det fem kilometer.
Tillbaka hem var det också fem kilometer.


When the toppen is nådd.


FavoritSuss :)


En mupp som vi hittade vid ett bord.





Efter att vi hade proppat våra magar fulla med våfflor gick vi ut och lekte med Zuki i snön.

Jag gjorde fula grimaser till Zuki när hon inte såg.



Vi lekte "hur långt orkar du krypa? Längst vinner- leken". Himla jobbig lek. Och det måste ha sett grymt dumt ut. Men jag och Susanne vet inte bättre. Jag tycker om Susanne. För att hon är som hon är.
Vi gick hem igen. Och vi kom hem utan några som helst omständigheter. Otroligt. Däremot åkte vi ner till byn på kvällen och var med på kälkåkningen vid Bergbanan. Vi trodde att vi skulle dö, men det gjorde vi inte. Men så mycket som jag skrattade är det ett under att jag fortfarande lever.
Senare kom då min kära moder, dryga syster, en golvmopp och en idiot (Zimba och Jolly), så jag tillbringar helgen uppe i deras stuga. Himla mysigt. Ikväll har vi ätit pizza och glass. Jag är proppmätt. Äter alltid för mycket. Hatar när det händer. Händer alltid mig.



Jag hade sällskap nere i Björnliften idag :)

Vi var på promenad.




Dags att släcka ner systemet för idag va. Imorgon blir det jobb och sedan middag med mina puckon, mamma och Amanda. Underbart! :)

onsdag 9 mars 2011

Vart tog den här veckan vägen?

Lite så är det jag känner nu. Jag är säkerligen inte den enda. Det sa typ schwooop och så var det onsdag.
Bara sådär.
Ungefär som att man skulle ha dammsugit upp alla andra dagar. Läskigt.
I måndags hamnade jag i Järven och Nallen med ett pucko. Vi döpte dagen till Kaos På Förberget Med Linda Och Susanne.
Tro mig. Jag talar sanning. På förmiddagen stod jag i Nallen och en rush med skidskoleungar tar verkligen kål på en. Det låg barn överallt längs hela liftspåret, vid påstiget var det fullt med barn, mammor, pappor och skidlärare som skulle upp. Helst samtidigt. Men som de flesta vet går det inte så bra att åka tre stycken på en knapplift.
Så mycket som jag springer när jag står i Nallen, springer jag inte ens när jag tränar.
Upp ner upp ner upp ner trycka på nödstopp upp ner trycka igång liften upp ner upp ner.
I Järven var det något lugnare. Trodde jag. Två kvinnor åkte in i vändhjulet så att bygeln flög så den hade fått med sig hela kön om det gått. Jag backade undan för att slippa få den på mig. Plötsligt låg jag på marken med en kvinna över mig.
Vad hände där? Det är SÅ inte okej!
Men se där. Jag gav inte klockan en endaste blick under hela dagen och plötsligt är det fem minuter till stängning. Jag och Susanne stressade iväg till bussen för att biffa lite på gymmet. Sedan åkte vi hem och kollade på reprisen på Solsidan.
Solsidan är ett måste hemma på Blåkulla. Varje söndag klockan 20.00 sitter folket bänkade framför tvn. Och missar man det så tackar jag alltid Gud för att TV4 play finns.


Min tisdag spenderade jag i Vargen. Det gick bra. Det gick som vanligt. Några kunde åka, några var kassa. Det var som det brukar.
På kvällen kom det massa folk hem till oss som sedan förflyttade sig ner till Bygget, (inklusive oss som bor här). Härligt gäng, störd kväll och väldigt kul! :)
Och nu sitter jag här. Det är onsdag redan. Torsdag snart. En och en halv timme kvar. Sjukt, kan jag tycka. Ikväll tog jag och Susanne en promenad och kollade läget uppe vid Hermelinen, där mamma och Amanda ska bo i helgen. Vi tror att vi har koll. Men vi garanterar ingenting.
Imorgon kände vi med A-schema att det var dags för en dag ledigt. Jag och Susanne ska gymma och ta en superduperlångpromenad till Fröå gruva och fika.


Det finns bara en dålig sak. Vi har börjat få ångest för att säsongen snart är slut. Vi vågar inte ens räkna ner veckorna som återstår. Men det är ju låååångt kvar, hallå?! och mycket mer har vi att uppleva.
Men ändå...
Låter som att några har drabbats av separationsångest?
Skärpning.


Jag går och gömmer mig under täcket.
Over and out for now.

Uppdatering direkt från Blåkulla;

- Husdjursdiskussionen har avtagit. Alla verkar tycka att det räcker med de dammråttor vi redan har och alla håller med varandra. Så fick det bli helt enkelt.
- Tänk att spelet Fia med knuff kan vara så roligt. Att man dessutom kan vara världsmästare på det, det är nästan pinsamt. Johan är tydligen med i Skistars landslag för just Fia med knuff. Men, man kan också vara dålig på det. Jag tror att jag tillhör en av de sämre, liksom Stina. Jag tippar på att jag har vunnit en gång. Då var Jesper med. När Jesper förlorar blir han förbannad och pratar inte med någon av oss sambos på resten av kvällen. När han däremot vinner säger han bara att vi inte ska tjura ihop, att det ska vara kul att spela spel och att det viktiga inte är att vinna.
Vi fortsätter. Ännu är inte säsongen över.
- I vår hall ser det ut som om sjunde världskriget har brutit ut. Det ligger skor överallt så man får liksom krypa runt på knä om man ska hitta två likadana skor. Alltid lika spännande.
- På tal om sjunde världskriget. Häromveckan fick Therese och Johan ett ryck och storstädade hela Blåkulla. Det syns fortfarande lite (förutom i köket) och så fint som det var den dagen har det inte varit på hela säsongen.
- Jag och Stina har nu rensat vårt skafferi för ungefär 73:e gången. Undrar hur länge ordningen håller den här gången. Ska bli spännande att se.
- Vad vi har märkt så är det väldigt lätt för vissa att byta namn här på Blåkulla. Till exempel så får Stina heta Lisa ibland. Men det kan ju inte gå bra jämt. Som jag har sagt så många gånger förut.
- Imorgon får jag besök av mamma och Amanda. De kommer säkert att vilja se hur det ser ut där jag bor. Jag kanske ska göra ett ryck och städa upp i mitt rum? Resten av Blåkulla låter jag vara...

lördag 5 mars 2011

Att pussa en älg.

Ja, jag har pussat på älgar =)
Idag åkte jag och Elvira till en älgfarm som ligger utanför Duved.
Jag älskar älgar.

 Arthur till höger. Han tyckte om att bli kliad bakom örat och att man kelade med honom.




 Jag och Arthur <3




Elvira, Arthur och guiden, som för övrigt var super!


Wilma tröttnade på oss ibland.


Kel och mys!


Upptäckte precis att det finns väldigt många bilder på mig och Arthur. Men han är söt så det gör inget.


Älgface.





Älskar öronen där.




PUSS.





Elvira och hennes polare.


Vi kände oss skapligt små där vi gled omkring bland älgarna. Men de var snälla.





Låter denna bild avsluta. Klockren. Ett riktigt älgface.

Ikväll var det som vanligt lördagsmys med tjejerna. Inklusive en supergod laxmiddag som man blev svettig av att äta, blåbär&jordgubbskaka- och hallonkaka med grädde, melodifestivalen och massa flum.
Precis som lördagarna här uppe ska se ut.

Over. And. Out. For. Now.
Puss & Kram :)