Pannbandsbränna all in!

Det kommer att vara lite så vi liftvärdar jobbar de två sista veckorna Björnen har öppet. Min började visa sig igår. Alla ser ut som brända säkringar i ansiktet. Himla charmigt. Tur att man inte är ensam om det kan jag tycka.

Två veckor... Helt otroligt. Men konstigt nog känns det inte som att det är så lite tid kvar. Varför vet jag inte. Det gör ju bara att man kommer att känna sig mer förvånad när vi plötsligt stänger?

Äh, vi släppte det för ögonblicket. Bara tråkigt att tänka på det.

Ser förresten nu att det var ungefär en vecka sedan jag skrev någonting sist och då kan man ju undra vad jag har varit så väldigt upptagen med. Men det fick bli en ordentlig uppdatering senare för nu ska jag traska iväg till morgonmötet.

Adjö.

För jag har bara... regn hos mej

Deprimerande är vad det är. Det har regnat konstant i typ en vecka nu bortsett från snöfallet i måndags som varade i typ en timme innan det övergick till, just precis, regn! Inte riktigt okej enligt mig. Det fortsatte idag. Förvånad? Nej, inte direkt.

Idag var det typ kaos i Järven. Eller kaos är nog fel ord. Idag var det jobbigt i Järven. Ja, det passade in lite mer. Det hände jobbiga saker. Konstiga saker. Men ändå så klassiska. Saker jag borde vara van vid. Bara det att dom inträffade ovanligt ofta.

Någon åkte in i vändjulet. Någon pappa puttade in sin unge till påstiget lite för sent, så ungen fick liften på sig. En åkte i jeans. Någon kom och sa att hennes mans knä hade hoppat ur led. En annan hade ingen koll på liften och slängde upp bygeln i ansiktet på mig. Det regnade. En dansk åkte in i vändhjulet även han. Knät hoppade tillbaka till rätt plats. Det regnade. En pappa skulle åka ankarlift med sin unge för första gången och knockar mig i pannan med sin armbåge - hårt -. Solen tittade fram i typ trettio sekunder. Några snowboardåkare kör på mjukisbrallor. Duveds Linbana och Fjällvallsliften stängde på hård vind. Det regnade. Ett lite äldre barn viftar med sina stavar varav den ena ger mig en väldig smäll i huvudet. Det blåste lite. Några fler liftar inne i byn stängde. Vi i Björnen körde som vanligt alla våra liftar (vi är ju lite bättre än alla andra).

Typ det. Milt sagt. Mot slutet av dagen tackade dansken mig för idag och även för god service. Det är alltid kul att höra! :)

Sedan tog även den arbetsdagen slut. När vi skulle gå hem höll jag på att bli ett frimärke mot lifthusgaveln då det kom en rejäl vindby som hade kunnat få med sig hela Järvens dalstation men som nöjde sig med att flytta några meter på den gigantiska flyttbocken vi står på när vi flyttar medbringare. Hade kanske inte varit så kul att blivit mosad av den, tror jag.

Nu ikväll hängde vi lite på Blåkulla och åt lite tacos. Trevligt. Jag och Lisa har precis analyserat färdigt kring det här med omställning av tiden, men för säkerhets skull bad jag mamma ringa och väcka oss imorgon. Ifall liksom. Undrar hur många liftvärdar de kommer få lov att ringa och väcka imorgon... :)

För övrigt så har den här veckan, bortsett från regnet, varit bra. Ett spinningpass på måndagskvällen fick kicka igång vecka 12. Det satt fint! Följt av en väldigt trevlig kväll på Bygget i tisdags för att sedan följas av ytterligare en fantastisk kväll på torsdagen hemma hos Olle och Ingis där det bjöds på popcorn och hamburgare, tillsammans med alla Björnenliftvärdar. Innan dess hade jag, Lisa och Sandra såklart hunnit med en frukost på Åre Bageri, ett par vändor på Stadium, Inter Sport och Vero Moda (ja, jag köpte lite nya kläder) i ett alldeles för blåsigt och regnigt Åre.

Igår startade vi helgen med  lite fredagsmys tillsammans med filmen PS I Love You som jag har sett lite för många gånger. Supermysigt.

Det var väl veckan i helhet.

Adjö.

... ungar ...

Slaskvädret gör redan så att dagarna känns som 8,5 timmars träningspass. Inte nog med det. Lille Signe kommer till Nallen; SPRING MED! JAG VINNER!
Det blev oavgjort...

"Konversation" mellan mig och Rebuz som åkt hos mig i veckan med skidskolan;

- Nämen hej Rebuz! Är du här idag igen? Vad roligt!

- Ja! he he..

- Men du ska väl till skid....

- NU MISSAR VI LIFTEN!!!!!!!!!!!

Chilligt och bra.

Annars så har vecka 11 bjudit på ett och annat äventyr. Vi med b-schema hade finvecka. Det bästa med den är att man är ledig måndag och hela helgen (inklusive fredag för er som inte räknar fredag som helg). Det sämsta är att veckan därefter jobbar man sex dagar av sju (som jag nämnt i tidigare inlägg). Men som vi alla vet så finns det oftast för- och nackdelar med allting.

The A-team inledde veckan med en dag på snowboard. För er som inte vet vilka The A-team är så är det jag, Lisa och Tobbe. Först trodde jag och Lisa att vi skulle få lov att hänga i Nallen hela dagen eftersom vi fått starka direktiv från Tobbe som inte åkt bräda på sju år eller vad det var. Som sa att vi var galna när vi åkte Järven och att förra gången vi åkte hade vi hängt i Sadel/Högås. När vi åkt två åk i Nallen säger Tobbe;
- Jag vill prova en svårare lift.

Så fick det bli. Sakta men säkert förflyttade vi oss bort mot Sadeln och bara några vurpor senare nådde vi vårt mål. Fantastiskt. Folk som såg oss måste ju trott att vi inte gjort något annat i våra liv.

Torsdag. Då tog friden slut. Mamma, Lillan, Zimba och Jolly kom till Åre för att förgylla min tillvaro en aning. KUL KUL KUUUUUL! På fredagen tog vi oss ut i ett blåsigt Åre tillsammans med Sandra och Lisa, tills vi gav upp och åkte till Tegefjäll. Senare på kvällen kom Micke och Daniel till Åre. Tacos till middag och en mysig dag fick ett mysigt slut.

En slapp lördag. Tills vi bestämde oss för att laga flygande jacob för att därefter kolla läget ute på byn. Efter ett par om och men hamnade vi till sist på Dippan där det var gubbfest om man kan sammanfatta det så. Vi hann skaka lite röv och titta lite på folk innan vi satte punkt för den dagen.

Egentligen har jag ingenting emot söndagar. Det enda dåliga med dem är att någonting som bara varar över en helg tar slut på söndagar. Det är lite tråkigt. Så var det även med denna. En fullpackad Mazda med tillbehör åkte ifrån oss. Med tillbehör så menar jag Zimba, mamma, Daniel, Amanda, Micke och Jolly.

Vi andra tog oss ut i backen - och vilken kalasbra dag sen!

Låter bilderna säga sitt.

Adjö.

Fyraveckorkvar.Hurkundedetbliså?

(Nejmitttangentbordsaknarintemellanslagsknappjagkändebaraförattinteanvändaden)

Bara en parantes.

Och ja, ni såg rätt. Fyra veckor kvar tills Björnen stänger. Kan någon vänlig själ vara så snäll och svara på hur det kunde bli så? I så fall: lämna en kommentar i kommentarsfältet nedan, tack!

Söndag vecka 11. Imorgon är det måndag vecka 12. Här sitter jag i min ensamhet (Lisa lämnade mig precis ensam i mitt slott) och försöker smälta det och jag måste erkänna att det går sådär faktiskt. Men jag antar att det bara är att gilla läget, hur nu det ska gå till.

Såg nu att jag började på ett inlägg i torsdags där jag hunnit skriva följande; "det blev inte torsdag direkt efter måndag. Lite konstigt, med tanke på att jag typ önskade det".

Hmm, det lät precis som att jag önskade att veckorna skulle gå snabbare, vilket innebär att säsongen i det fallet skulle ta slut fortare än den egentligen gör. Riktigt så är det inte. Jag tyckte bara att det kunde bli torsdag eftersom att mamma och ligan skulle komma och hälsa på mig då. (Mer om det besöket senare).

Jag minns hur det var förra säsongen. Då började den där jobbiga separationsångesten komma fram när det var lite mindre än en månad kvar innan vi skulle flytta till våra andra hem igen. Än så länge har jag inte känt av något sådant jobbigt. Förmodligen för att jag har valt att inte titta åt det hållet så att säga, utan fortfarande tittar åt det andra hållet, och det trivs jag väldigt bra med. Det är bara onödigt att känna så... nu. Visst har vi accepterat att mer än halva säsongen har passerat. Dagarna går, veckorna går, månaderna går. Det är ingenting man kan göra åt saken. När man bor här tänker man liksom inte på dagarna. Man bara är. Man lever i sin bubbla utan att tänka på att det händer saker utanför den. Som när jag var hemma i Rättvik och hälsade på där i början på februari. Man blir typ förvånad att det händer saker. Typ som att jag tror att det ska vara precis som det var när jag lämnade det senast. Att tiden skulle stå still, och att när jag kommer tillbaka så börjar det där det slutade.

Riktigt så går det ju inte till.

När denna säsongen började så jämförde jag en hel del med förra vintern. Även fast jag redan innan visste att den inte skulle bli likadan. Niklas och Henke (pistörerna) dissade Björnen för att jobba i Duved. David dissade Björnen även han och jobbar istället i byn. Ingrid (också pistör) kör nu buss och jobbar extra här ibland. Susanne började plugga i höstas. Clemme drog till Trondheim. Micke och Peppe finns kvar i Åre, dock inte på Skistar. Adam kör på skistarshop.

Okej, det hade förmodligen inte varit så roligt om båda säsongerna sett exakt likadana ut. Säsongen 2010/2011 har jag med mig som ett fint minne i bagaget och jag ler varje gång jag tänker tillbaka på den.

Att träffa och jobba tillsammans med nya människor är hur kul som helst det också.

Jag slutade ganska tidigt att jämföra de här två säsongerna med varandra. Det går liksom inte. Förra säsongen hade sin charm. Den här säsongen är helt underbar den med. De är bra på sitt sätt. Jag måste säga att även den här säsongen har jag träffat helt fantastiska människor.

Hur som helst. Nu ska jag sluta med mina djupa tankar och analyser och skriva om vecka elva istället.

Ses i nästa inlägg.

Hej så länge.

Jag saknar dig Susanne.

Jag går upp till Blåkulla för att hälsa på Sandra. Sen går vi ner till mig för att se hur jag bor.

Hon: - Usch vad KALLT det är!!!

Och hon ska börja jobba i liften.
Sötnos :)
Hon vänjer sig snart.

Snorungen (höhö) har ordet.

Väldigt lustigt Linda, verkligen. Där fick jag verkligen till det.

Men just nu är jag lite halvkrasslig. Har varit i alla fall. Och det är ju inte så himla roligt måste jag säga.

Har jobbat i flera dagar och jobbade typ halva dagen idag - sen fick det vara nog. Tillbringade min söndagseftermiddag i sängen. Tack för att det finns kan jang.

September 2010. Då jag senast träffade min älskade kusin Sandra. Sedan drog hon till San Fransisco. Jag drog till Åre. Jag kom hem från Åre och hängde i Rättvik hela sommaren tills jag och Sofia fick för oss att vi skulle tågluffa. Vi stack iväg den 12 september 2011. Sandra kom hem från San Fransisco den 14e. Jag och Sofia kom hem från vårt äventyr den 16 oktober. Sandra åkte tillbaka till San Fransisco i ungefär samma veva och kom hem till jul igen - då hade jag stuckit iväg till Åre för säsong nummer två. Snacka om att missa varandra precis. Himla retligt.

MEN. Äntligen har vi träffats. Hon ska nämligen jobba som liftvärd här med oss säsongen ut. Från att inte ha setts på ett och ett halvt år, till att ses typ varje dag i över en månad. Kalaskul!

Så... Vad har hänt sedan onsdagen? Hmm.. Jo, i torsdags hängde jag nere i Björnliften. Var inte överflödigt med folk så satt där på bänkbordet med fejset i solen. Helt ok faktiskt. I fredags var det som vanligt party i Förberget. Och det var som vanligt folk överallt. Sedan gjorde jag, Lisa och Elvira tacos för jag vet inte hur många samtidigt som vi slötittade på Ice Age 2. Där snackar vi fredagsmys. Lördagen var i och för sig inte så dum den heller med flygande jacob och melodifestivalen, och jag tror faktiskt att jag för första gången i mitt liv kan säga att rätt låt vann och att jag för en gångs skull inte skäms över vad Sverige skickar iväg.

Nu tog min inspiration slut (hade jag ens nån?). Ska ta lite kan jang och gå och lägga mig så jag blir frisk nån gång.

Lite så kändes torsdagen

På torsdag kommer mamma, lillan (Amanda), Zimba och Jolly upp och hälsar på. Jag personligen tycker att det kan bli torsdag nu, typ. Fast okej... Jag är ledig imorgon, men sedan kan det mer än gärna få bli torsdag.

Tack och adjö.

En inte lika bra dag.

Idag när jag vaknade kändes det som att det skulle bli en nästan lika bra dag som det var igår. Jag hade fel. Mulet. Blåsigt. Snön kändes som spik i ansiktet. Vi satt och ugglade på Kastrullen en stund istället.

Sedan åkte vi hem. Var tvungna att vila lite. För att sedan gå en promenad i vad Lisa kallade "pensionärstempo". Det gick sådär. Vi kom liksom aldrig riktigt iväg. Vi liksom fastnade i min soffa. Då kom Elvira och där satt vi rätt upp och ner i två timmar och kollade på serie efter serie. Tills det fick vara nog och vi släpade oss iväg till Matboden för att hitta någon slags middag. Tacka vet jag Findus färdigrätter.
Det blev en fin kväll. Vi har det mysigt tillsammans. Jag tycker om mina tjejer - Elvira och Lisa.

En bra dag.

 Vi hade en känsla när vi klev ur sängen igår morse. Att det skulle bli en bra dag.

Vi hade nästan rätt. Det var en helt UNDERBAR dag.

<3

Bonusbild:

... ungar ...

Filip , en unge som åkte hos mig på kvällsåkningen i Nallen igår pratar på oavbrutet och eftersom han förväntade sig svar går jag med honom en bit upp backen.

När han pratat klart;

- Vad gör du? Varför går du bredvid mig?
Jag: - Ehm... För att du pratar med mig?
Han: - Aha.

Eller Simon , som var här för några veckor sedan.

Jag: - Simon, ska du åka sen efter han i grön jacka här?

Simon: - Jag är svensk.

Sportlov - episod 3.

Kaoset som uppstår när fjället är stängt...

Jag pratar förstås om vecka 9, även kallad veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Och vet ni vad? Nu är den över. Idag är det måndag den 5 mars - vecka 10. LYCKA!

Men en sak har jag faktiskt att bekänna. Innan veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn satte igång, bestämde jag och mina närmsta anhängare oss för att skriva upp alla klagomål vi liftvärdar fick under just veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn, för att efter veckans gång typ jämföra och kolla vad 08orna klagade mest på. Och nu kommer det mest otroliga av allt; vi fick inte ett enda klagomål - någonstans. Någongång,

Ingen klagade på varför liften inte kunde öppna tjugo i nio istället för nio. Ingen klagade på att liften gick för långsamt. Ingen klagade på att varenda millimeter av Björnenområdet fylldes upp av människor när fjället var stängt. Ingen klagade på att vi inte parade ihop folk i liftkön (när vi inte gjorde det). Ingen klagade på någonting typ.

Ärligt talat hade jag förberett mig (med tanke på erfarenheter från förra säsongen) på att få skit från alla möjliga håll om vilken liten skitsak som helst. Ni vet, vissa är irriterade på en sak och när de sedan kommer till en fem mil lång liftkö så går det ut över den stackars liftvärden som råkar stå i just den liften. Men icke. Jag började undra om vi inte hade tagit fel på vecka. Men det hade vi inte.

Härligt jobbat allihopa! :)

Sammanfattning av veckan-som-inte-får-nämnas-vid-namn:

- 1,5 cm från ögat, rätt upp i kindbenet får jag en stav upptryckt av en gäst utan koll. Tack <3

- Min Gotlandsfamilj jag träffade förra året gjorde comeback. Snacka om glad jag blev när jag såg dem i liften.

- Fem kvällsåkningar för min del. Tack Olle <3

- Match.com, vilket innebär att jag tog ett par varv i kön och parade ihop folk emellanåt och ropade efter singlar. Kommentar från en äldre man: "- hehe är inte du ledig då? heheheheheheh". Mycket lustigt.

- Mina och Stinas typ 12-åriga ragg.

- Nallebacken tur och retur okänt antal gånger. Beach 2012 - HÄR KOMMER JAG. (Men seriöst, jag har träningsvärk i rumpan på grund av alla springturer i den där Nallebacken...)

- Wilma, Jazemine, Amanda och Filip. Ungar..

- Halva fredagen spenderade jag tillsammans med några miljoner gäster nere i Högåsen. En kille ställer sig i vändjulet -> Flygande bygel -> Linda på marken.

- Underbara lördag och söndag. Strålande sol hela dagarna och bra folk. Och framförallt MINDRE folk. Veckan-som-inte.får-nämnas-vid-namn kunde faktiskt inte slutat på ett bättre sätt!

Och.....

- Fikahäng med kanelbullar hos Tobbe i Lokissen. Fantastiskt bra.

- Skidåkning och korvgrillning i Duved och Tegefjäll i slask och snöstorm med Stina. (Ne, vi åt inte fem korvar var och ja, vi är kungar på att åka i skogen).

- 3 km på längdskidor i slaskväder med samme person gick dock lite mindre bra. Speciellt när vi skulle försöka ta oss ner i Lokattsbacken och Elvira stod bredvid och undrade vad det var för idioter - tills hon kände igen oss...

 En bild säger mer än tusen ord.

Två dagars ledighet kommer att sitta väldigt fint. Adjö så länge.

Göm mig.

Då taggar vi till igen efter tre dagars ledighet. Nu är det bara tre dagar kvar av veckan som egentligen inte borde få existera - vecka 9. Veckan då man helst bara vill gömma sig under täcket och komma fram igen när vecka 10 tar sin början.

Veckan man kunde hoppat över.

Men nu är det ju så att den finns, och det får vi leva med.
Håll ut , vänner!

Nu kommer det bästa av allt; jobb hela helgen inklusive kvällsåkningar alla tre dagar.

Är det inte underbart?

Veckan kunde inte slutat på ett bättre sätt.

Jag tycker inte om Olle lika mycket just nu som jag brukar göra.
Kanske att jag tycker om honom mer sedan, vi får se.

Har kört på den stilen hela dagen ungefär, tills ikväll, då jag och Elvira tog en sväng till gymmet för lite spinning och mage-rumpa-lår.

*Applåderar för oss*

En sammanfattning av vecka 9 får ni på söndag eller nåt. Hejsvejs!