Köttbullen har ordet.

Köttbulle. Limpa. Korv. Kalla mig vad du vill. Det är inte så illa som det låter, men nästan.
Julmat. Julgodis.
I mängder.
Det blev jobb för mig i helgen. Mamma och Amanda kom ju som sagt upp i torsdags och hade fixat det mesta av julmaten hemma i Rättvik. Jag och Elvira stod för julgodiset. Vill bara tillägga att det blev succé.
Vi hade en sån där fixarkväll. Fyra olika sorter skulle vi göra. Carro var förste provsmakare.
Allt godkänt. Imponerande. Bara det att chokladkolan blev helt misslyckad - men väldigt god! :)
För att inte prata om våra cornflakescrisp. Hahahahaha.
Vet knappt om jag vågar berätta om den där incidenten, men har man sagt a får man väl säga b.
Regler är regler.
Men okej. Eftersom att vi har så otroligt gigantiska frysar i våra lägenheter, kom vi på den briljanta idén att ställa ut plåtarna med godiset (täckta med bakplåtspapper och en banan som skulle hjälpa till att hålla pappret på plats) i snön utanför fönstret (en fördel med lägenhet på bottenvåningen).
Dagen efter var det bland annat jag och Niklas (en av mina kompanjoner i Förberget) som skulle jobba kväll, så han hängde hos mig tills dess. När vi kommer hem slår det mig att "visst ja, godiset!". Den där bananbakplåtspappergrejen hade funkat galant. Det enda problemet var att plogbilen varit i farten under dagen och utanför mitt fönster är det typ som en slänt upp till vägen..
Så där stod jag med rumpan i vädret med ena halvan av mig själv halvt begravd i snön och andra halvan inne i lägenheten med en Niklas som satt i soffan och skrattade. Härlig eftermiddag och en ännu härligare uppladdning inför två timmar i Vargen. Ni borde testa det någon gång.
Nog om det.

Klagande gäster. Struliga gäster. Peta-ut-ögonen-på-liftvärden-gäster.
Stressa hem efter jobbet för att hinna titta på Kalle Anka på julafton.
Ja, stressa. Alla gäster tycker inte att Kalle är viktig...
Elvira firade jul med oss och vi kunde inte fått en mysigare jul :)
Kort sagt så har det varit en helt fantastiskt underbar julhelg.
Och precis som förra året får jag komplimanger för min flashiga tomteluva!
Bara två jobbdagar till innan jag får långledigt och åker med mamma och Amanda hem till Rättvik.
Skönt.
För idag var det kaos i Förberget.
Och inte bara där. Strömavbrott, vilket gjorde att Elvira och Frida fick hänga med mig under eftermiddagen istället för i Sadeln och Hermelinen. Isbana vid Järvens påstig. Jag och Elvira kom överens om att den av oss som trillade när vi byglade folk skulle bjuda på tårta.
Tro det eller ej, men det blev jag.

God Jul önskar alla liftvärdar i Björnen. Eller?

Ja, hur komplicerat kan det vara att önska folk en god jul? Tydligen supersvårt...


http://www.tvare.se/senaste.html
Klippet "TV Åres Julkort" i högerspalten. Dra sedan fram till ungefär 3:05 eller något (om ni inte vill se alla andras normala julhälsningar) och där har ni de legendariska tv-pratarna; Niklas och Jonas.
Elvira ringde upp mig när hon hade sett klippet. Det enda jag hör i luren när jag svarar är någon som skrattar och som samtidigt försöker andas. Vi skrattade båda två. Och skrattade. Sen skrattade vi lite till. Eller väldigt mycket lite till.
Det roliga är att om Jonas (som lunchade igår) hade bytt av mig fem minuter senare, skulle det varit jag som stått där ute tillsammans med Niklas och gjort bort mig. Och hela Björnen för den delen. Men det skötte dom alldeles bra själva :) Jag nöjde mig med att sitta inne i lifthuset och titta på.
Kommer aldrig att tröttna på det där klippet. Skriver jag någonsin en bok om minnesvärda händelser, tänker jag, utan tvekan, skriva om detta.
Som sagt. Legendariskt.


Annars har följande hänt sedan sist:

* I tisdags hade vi utedag. Det låter ungefär som en dagisverksamhet eller nåt. Typ Förskolan Björnen; "imorgon har vi utedag, ta på er varma kläder"! Men ibland undrar man ju om det inte är på ett dagis man har hamnat... :) Nej, jag påstod faktiskt aldrig att jag är mogen.
Begreppet "utedag" innebär att vi, tro det eller ej, gjorde vettiga saker. Till exempel så skulle de nya liftvärdarna få ett hum om vad de faktiskt har gett sig in på och därmed hinna ångra sig när de nu har insett hur en liftvärd verkligen är funtad. Okej, seriöst nu då. De skulle få lära sig hur en lift fungerar. Kort sagt. Än så länge verkar ingen ha ångrat sig. Och det är ju bra.

* Onsdagen = ledig dag fram till Herr Jonasson kom på att; ja men trampa liftspår i Högås, det kan ju liftvärdarna göra. Så ja, den dagen spenderade jag där tillsammans med Elvira, Lisa, farbror Sundkvist och stjärnan Håkan. I alla fall en del av dagen. Sedan åkte vi upp och ner i Högås några gånger för att få till ett hyfsat jämnt spår att åka lift i. Efter det tog vi svängen förbi Sadeln och kollade liftspåret och backarna där, lagom glada att vi slapp trampa det liftspåret.
Efter lite tjo och tjim gled vi över till Förberget för lunch för att sedan bli utskickade igen. Den här gången:
S k o t t n i n g.
Vi skottade och skottade och skottade och skottade ännu mer. Träningsvärken jag hade dagen efter, och fortfarande har, är obeskrivlig. Inte nog med det så hade jag, Elvira och Stina under tisdagskvällen plågat oss igenom först ett en-timmes-spinningpass och ett en-timmes Bodypump på gymmet.
Känns som att min ömma kropp kommer att vara öm för all framtid och aldrig bli av med det där som lite fint stavas träningsvärk.

Vi ska bara ner dit...

                                                   

Här var vi väl ungefär halvvägs...

                                
                                                    

En nöjd Lisa :)

* Igår öppnade hela Björnen. Full fart. Kaos. Någon lift står på tekniskt. Kedjor som inte kommer fram. Ungar som trillar. Stavar i ansiktet. Daltiga föräldrar. Säsongen har börjat på riktigt.

* Mamma, syster, apa och kossan (Zimba och Jolly) kom hit igår. Lovely.

Punkt.

Ett guldkorn i vardagen.

Det här tillsammans med potatisgratäng = top notch.

Personalmiddag. På Carins Krog. Med Björnenfolket. Igår.
Väldigt trevligt var det. Världens sötaste luciatåg lussade omkring bland folket.
Och så vackert dom sjöng sen.

Ingis, Staffan Stalledräng & Olle Tomtenisse.

Det här kommer att bli en bra vinter.

Ni vet. Den där dagen vi gjorde premiär i backen för den här säsongen. I Duved.

Koreanerna säger HEJ. Vi säger KALLT.

... Nej, det är inte kallt att åka skidor utan mössa i sju minusgrader.
Eller?
Det är en sak jag har undrat över sedan förra säsongen.
Och det är faktiskt inte bara koreaner (jag gissar att de två som åkte hos mig idag var koreaner) som gör det.
Men det har ingen betydelse. Det måste ju vara kallt oavsett om man är korean, norrman, engelsman eller svensk?
Tror jag låter bli att gå djupare in på ämnet den här gången.

På tal om något heeelt annat: Jag har börjat ett nytt liv. Eller ja, jag började för två dagar sedan och än så länge har det gått över förväntan. Nämligen att jag ska börja komma i tid till jobbet. I GOD tid dessutom. Det är typ ingen som tror på mig när det gäller mitt nya liv. Jag ska väl inte lova för mycket, men att försöka duger gott och väl! En sak jag kan lova i alla fall är att uppdatera er om hur det går. Jag hamnade bara för det i en djup analys. Inte att det känns omöjligt eller så. Bara det att mina stackars arbetskamrater kommer få en smärre chock och en och annan hjärtattack under säsongen om jag lever upp till målen för mitt nya liv.
Hmm, får komma på en lösning som passar alla. Ser ju gärna att jag får ha kvar mina härliga kollegor.

Helgen är förbi. Och hela den fick jag tillbringa tillsammans med Vargen. Tror Olle såg på honom att han saknade mig för mycket. Det blev hur som helst ett hyfsat kärt återseende.
Varför jag hamnade i Vargen? Han saknade mig för mycket sa jag ju precis. Aha, ni menar den riktiga anledningen... Jo, egentligen skulle inte Björnen ha öppnat förrän nu på torsdag, den 22a. Men så var det någon stjärna som kom på att vi visst kunde öppna några liftar redan i fredags och då blev några av oss liftvärdar som varit här förut (lagom kaxig jag lät där) utknuffade till dessa liftar. Och jag råkade få Vargen. Så ligger det till.
Har haft en massa underbara ungar som varit hos mig och Vargen idag.
- Hej, jag heter Molly!!
- Hej Molly.
Nästa åk..
- Hej, jag heter Molly igen!
Underbar liten tös. Hon var bara en av alla. Skulle kunnat tagit med mig allihopa hem. Eller nej förresten.. Hade blivit lite trångt...

Tacomys och allsång på Ripan 104 med mina små sötnosar Elvira, Stina och Carro gjorde lördagskvällen. Var glada att ni inte hörde allsången. Tycker synd om Stinas grannar...
En slags reunion inklusive fika med Björnenliftwaffegänget 2010/2011 fick avsluta denna helg. Några människor till och världens coolaste gäng hade varit samlat. För att de coolaste människorna finns i Björnen.

Sa jag att det gick bra nu?

Bildag + skidåkning + intro = :)

Bildag igår. Skidåkning och intro med hela Skistar idag.

Och med bildag så menar jag...

Hitta Elviras bil på Holiday Clubparkeringen. Skotta fram Elviras bil på Holiday Clubparkeringen. Åka och köpa startkablar till Elviras bil som vi nu skottat fram på Holiday Clubparkeringen. Hitta barmark under Elviras bil på Holiday Clubparkeringen.. Ja, den hade stått där i närmare tre månader. Mitt stjärnskott till bil fick vara dagens hjälte och hjälpa till att starta Elviras bil, som nu för tiden heter Kräket Med Kärlek.
Tre Tekniska Brudar.
Folk måste undrat hur vi är funtade egentligen när vi blev överlyckliga över att vi lyckats sätta startkablarna rätt (jo, vi hade ringt min mamma OCH läst beskrivningen) och står där och tjoar och tjimmar och tar kort till höger och vänster.
Tre Tekniska Brudar.
Vi åkte till verkstan som skulle fixa däcken på Kräket och ladda stackarns batteri. Sedan vidare till en mack för att kolla nivån i kylaren och luft i däcken.
Mannen bakom disken <3 som jag verkligen måste hedra om han trodde att jag var normal och helt frisk i huvudet. Inte helt säkert att att han trodde det dock...
Sedan lussebulls & glögghäng i min koja.
Ett perfekt avslut på en perfekt bildag.

Dilemma nummer två: vi skulle till gymmet. På zumba dessutom.
Så förbaskat svårt det ska vara då. Jag var arg tills jag kom på att det ju faktiskt var första gången någonsin i mitt liv som jag dansade zumba. Dansa var att överdriva. Första gången någonsin i mitt liv som jag försökte dansa zumba. Det lät bättre.
Citerar My: "...sen när vi skulle skaka rumpa. Alltså jag KAN inte skaka rumpa. Jag kan dallra. Jag bara stod där och väntade på att de skulle säga att vi var med i dolda kameran eller nåt".
Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Klockan 9 imorse tryckte jag, Sofia, Lisa, Therese och Jesper in oss och skidor, stavar, pjäxor och brädor i den sistnämdas bil och åkte bort till Hamrebacken i Duved.
Några "aaaaj, mina fötter värker", "mina vader krampar", "jag vurpade två gånger" och "himmel vad ringrostig man är, hoppas ingen ser mig" senare packade vi in oss i Jespers familjebil igen för lite lunch hemma i Björnen innan det var dags för introduktion på Tott Hotell med hela Skistar. Överallt hördes "hej, kul att se dig, är allt bra?". Underbart att få träffa ytterligare några gamla godingar!
Först blev det shopping så det stod härliga till. Blir lätt så när Skistar bestämmer sig för att sälja en massa skidgrejer för typ halva priset. Två par vantar och ett par googles blev det för min del. Vantar var ett måste. Fick ju lov att slänga mina när förra säsongen var över, då jag dödat dom. Totalt.
Vi trängde in oss i matsalen. Lyssnade. Skrattade. Applåderade. Åt korv. Drack cola. Lyssnade på saga.
Det var det introt.
(Sen hämtade vi hämtade Kräket på verkstan).

Och gissa vad? Det blev gymmet idag igen. Nu är jag helt död och tänker ge sängen mer uppmärksamhet än vad den kanske egentligen vill ha.
Imorgon är det dejt med liftvärdarna. Pigg & glad klockan 8 imorgon bitti alltså.

Godnatt.

Halvvägs på chokladkalendern.

Det första jag såg när jag drog undan gardinen.

Klockan ställd på 09.00. Jag och Stina skulle till Järpen. Och storhandla. Eller ja, storhandla i den mån det går. Det är ju liksom så att vi inte råkar ha den mest gigantiska frysen. Kylen har lite fler pluspoäng. Visserligen finns det en större frysbox i tvättstugan lite längre bort i korridoren, men då ska tilläggas att den delar man också med ungefär femton andra.
Varför vi inte åkte till Åre, utan Järpen, som ligger ca 2,5 mil från där vi bor? Äh, vi kände för en utflykt. Vi var borta i nästan tre timmar. Kändes faktiskt lite som att vi var två tanter som körde sin veckohandling där vi spatserade runt på Ica Järpen utan någon hastighet alls.

Igår var jag ner och skaffade gymkort på Gold's igen. Idag kom Lisa och Sofia och sa att vi minsann skulle iväg och träna. Bra idé. Lite tungt att genomföra det bara. Micke, som jag delade Björnen med förra säsongen, kom och hälsade på en sväng så det blev typ en timmes fördröjning. Sen var det ingen som var pepp längre. Men vi tog oss i kragen, satte oss i Popel och gled ner till gymmet.
Carro följde med.Och det var väldigt kul att träffa Micke. Han hade jag inte träffat sedan vi sa hejdå vid förra säsongens slut.

Vi gav upp efter knappt en halvtimme...

Jo, jag lovade ju att ni skulle får se hur det ser ut i mitt lilla krypin.

Bättre ordning än såhär får ni inte. Har engagerat mig i det där tillräckligt känner jag just nu.

Badrummet är dörren till vänster.

Lägg märke till det gigantiska köket.

Och ja, nu är det bara lite mindre än halva chokladkalendern kvar.
Fort går det, och hinner med gör man inte.
Men det är som vanligt.

Punkt.

Äntligen här.

Nu har jag bott här i två dagar, men det känns som längre.

Konstigt egentligen att det känns så. Men så är det med Åre.

Förra säsongen var likadan.

Två veckor tillsammans på Blåkulla var som ett år.

Nästan. Men ni förstår hur jag tänker.

Det är som att man lever i en egen liten bubbla här.

En speciell bubbla. En bubbla man måste uppleva för att förstå.

I fredags var det då äntligen dags för mig att flytta tillbaka hit.

Gladare och gladare för varje mil Popel närmade sig Åre, samtidigt fick jag liksom inget grepp om att jag verkligen var på väg. Men när vi till slut såg de upplysta backarna och svängde upp mot Björnen, då fattade jag att jag var tillbaka.

På riktigt.

Helgen bestod av en massa mys, bastu (inklusive ett par dopp i snön) och julmarknad. Några tappra försök till att bo in mig i mitt lilla krypin har jag också lyckats klämma in. Och träffat underbara människor. Så fort jag fått syn på någon jag jobbade med förra säsongen har jag blivit helt överväldigad. Haha, heeeelt underbart!

Nu sitter jag här i min minilägenhet helt ensam. Mamma, lillasyster, Mikael och Daniel åkte härifrån för några timmar sedan.. Mindre kul. Det har verkligen varit en mysig helg. Jo, hundarna var också med. Och nu är det alldeles tomt.

Tänkte att jag skulle försöka få till ett hyfsat system för alla mina kläder och dylikt, vilket inte går så bra för tillfället. Kan ju då bara lägga till att jag har endast en garderob och en byrålåda och jag har liksom inte kommit fram till en vettig lösning på hur jag ska få plats med allt. Det gjorde att jag tröttnade och gick in till Lisa några dörrar bort och kollade på hästhoppning och Landet runt istället. Men nu är jag alltså tillbaka där jag började...

Popel, Lisa och jag var nere och hämtade Sofia vid tåget förut, som kom tillbaka hit ikväll.
En toast inklusive kvällsmys och en massa prat senare är jag nu återigen på rummet. Borde röja upp lite här, men har några lediga dagar på mig så tror jag myser ner mig i sängen istället... Ja, det gör jag!

PS. Om ni är snälla kanske ni får se hur min lilla koja ser ut. Jag ska bara få lite ordning först...

I sitt bästa tillstånd.

Min normala apa till hund.

<3

Punkt.

Snart där.

Här var det väldigt längesedan jag lämnade några som helst spår..
Däremot kan jag erkänna att jag själv varit inne här mellan varven när saknaden blivit för stor och läst mina egna inlägg. Ja, det har hänt att en och annan tår har letat sig fram, men samtidigt har jag suttit där med ett sånt där fånigt flin på läpparna och bara drömt mig tillbaka till den där vintern som var så underbar..
Lite tråkigt att det inte går att spola tillbaka tiden.

December nummero nio.
Det är snart.
Då är det dags igen.
Dags att ta sig de där fyrtiotvå milen norrut, till paradiset.
Och ja, självklart ska Popel med. Inget Åre utan honom.

Jag känner på mig att den här vintern kommer att bli minst lika BRA som den förra.
Har blivit tilldelad ett enkelrum på Ripan och kommer att bo granne med alla mina favorittjejer. Bara DET ger ju den här vintern ett (STORT) plus i kanten.
Nästa gång jag skriver så är jag nog i Åre.
Snacka om att jag längtar.
Snacka om att det känns sjukt att jag snart är där igen.
Jag känner mig glad i hela kroppen! :)
Det var den tjuvstarten.

Packa. Vad är det?