Lite så är det jag känner nu. Jag är säkerligen inte den enda. Det sa typ schwooop och så var det onsdag.
Bara sådär.
Ungefär som att man skulle ha dammsugit upp alla andra dagar. Läskigt.
I måndags hamnade jag i Järven och Nallen med ett pucko. Vi döpte dagen till Kaos På Förberget Med Linda Och Susanne.
Tro mig. Jag talar sanning. På förmiddagen stod jag i Nallen och en rush med skidskoleungar tar verkligen kål på en. Det låg barn överallt längs hela liftspåret, vid påstiget var det fullt med barn, mammor, pappor och skidlärare som skulle upp. Helst samtidigt. Men som de flesta vet går det inte så bra att åka tre stycken på en knapplift.
Så mycket som jag springer när jag står i Nallen, springer jag inte ens när jag tränar.
Upp ner upp ner upp ner trycka på nödstopp upp ner trycka igång liften upp ner upp ner.
I Järven var det något lugnare. Trodde jag. Två kvinnor åkte in i vändhjulet så att bygeln flög så den hade fått med sig hela kön om det gått. Jag backade undan för att slippa få den på mig. Plötsligt låg jag på marken med en kvinna över mig.
Vad hände där? Det är SÅ inte okej!
Men se där. Jag gav inte klockan en endaste blick under hela dagen och plötsligt är det fem minuter till stängning. Jag och Susanne stressade iväg till bussen för att biffa lite på gymmet. Sedan åkte vi hem och kollade på reprisen på Solsidan.
Solsidan är ett måste hemma på Blåkulla. Varje söndag klockan 20.00 sitter folket bänkade framför tvn. Och missar man det så tackar jag alltid Gud för att TV4 play finns.
Min tisdag spenderade jag i Vargen. Det gick bra. Det gick som vanligt. Några kunde åka, några var kassa. Det var som det brukar.
På kvällen kom det massa folk hem till oss som sedan förflyttade sig ner till Bygget, (inklusive oss som bor här). Härligt gäng, störd kväll och väldigt kul! :)
Och nu sitter jag här. Det är onsdag redan. Torsdag snart. En och en halv timme kvar. Sjukt, kan jag tycka. Ikväll tog jag och Susanne en promenad och kollade läget uppe vid Hermelinen, där mamma och Amanda ska bo i helgen. Vi tror att vi har koll. Men vi garanterar ingenting.
Imorgon kände vi med A-schema att det var dags för en dag ledigt. Jag och Susanne ska gymma och ta en superduperlångpromenad till Fröå gruva och fika.
Det finns bara en dålig sak. Vi har börjat få ångest för att säsongen snart är slut. Vi vågar inte ens räkna ner veckorna som återstår. Men det är ju låååångt kvar, hallå?! och mycket mer har vi att uppleva.
Men ändå...
Låter som att några har drabbats av separationsångest?
Skärpning.
Jag går och gömmer mig under täcket.
Over and out for now.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar