Sådär höll vi alltså på ett ganska bra tag. Vi trodde att vi tänkte logiskt. Det gjorde vi inte. Det blev en lite mindre trevlig överraskning för vissa när vi sedan fick veta svaret. Speciellt för Jon. Stackarn, och vi andra också iförsig, var helt övertygad om att den röven var någon helt annans... Det är inte lätt. Han är fortfarande lite knäckt över det... Det går nog bättre när han har lärt sig att leva med det.. ;)
Vi övergav rumporna och övergick till en nu-är-det-dags-att-ta-på-varandra-lek. Mage mot knä, hand mot öra, baksida lår mot axel och så vidare. En väldigt spännande lek med tanke på att vi alla trodde att vi var viga. Vigare än vi i själva verket var. Det gick sådär. Två omgångar per lag blev det. Sedan var alla helt slut. Krampen, svetten, smärtan och ovigheten avlöste varandra och till slut låg alla där i en hög och bara gapskrattade. Båda lagen var väldigt duktiga och smidiga och skrapade ihop poäng som om vi inte gjort annat i livet men till sist segrade Jons Rövkombo över Peppez Bodega. Tack för en god match!
Som om inte detta vore tillräckligt drog vi igång med ännu en lek - den kända pussleken med ett kortlekskort. Jag säger som Susanne; "En sak kan vi ju enas om när det gäller liftvärdar och pistörer; vi suger!".
Lätet går inte att förklara, men kortet kom runt, dock med vissa stopp emellanåt. Vissa var bättre än andra. Folk blev yra, men fortsatte ändå. "TÄNK om man skulle råka pussa grannen!". Ringen blev mindre.
Efter att ha fått alldeles för mycket luft i lungorna och pussat en och annan granne var det till slut över. Men tro inte att vi gav upp. En omgång till skulle absolut genomföras. Och så fick det bli.
Leken var över. Alla dog i soffan. Utmattade.
Jag tackar för en underbart trevlig kväll med mina goa arbetskamrater! Det är något speciellt med Björnenfolket.
Lag Peppez Bodega
Lag Jons Rövkombo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar