Vi (liftvärdar) + danskar = s a n t

OBS. en parantes. [ Rättning från tidigare blogginlägg; det var inte Clemme som dödade Kurt-Lennart, utan Peppe ].

Så var det ja. Vi och danskarna är såhär * visar med tummen och pekfingret * tajta. Helt otroligt. Fast jag trodde nästan att det skulle vara mer danskar ändå. Danskarna är bra på olika saker. Speciellt att prata så att man inte fattar ett skvatt av vad de säger och att peta ut ögonen på oss liftvärdar. Som tur (?) är så har jag vant mig vid att nästan få ögonen utpetade så jag har tränat upp mina reflexer, som sagt. De är faktiskt väldigt bra att ha. Men det är inte bara danskarna som pratar så att man måste fråga "va?" trettioåtta gånger. Skåningar är också hyfsat duktiga på det. Egentligen ska jag inte klaga. Jag bor ju med Lisa och Jesper så jag får ju träna på att förstå skånska i princip varje dag :) och jag tycker dessutom om skånska nu. Men idag så kunde jag verkligen inte göra annat än att le och se glad ut och samtidigt se ut som ett stort fån när en skånsk snubbe började prata med mig. Åh du söte tid... (som Susanne brukar säga). För det första så har jag öronproppar i när jag jobbar och för det andra så var den här killen väldigt bra på att mumla. Stackarn måste ju ha trott att jag var en döv jubelidiot som sprang runt nere vid liften och bara låtsades fatta vad gästerna menade. Men det är inte så... Sedan skulle jag även förklara hur han skulle åka för att ta sig till Café Idet (som ligger ganska centralt i Björnen) och så skulle han till ett ställe som han inte kom ihåg vad det hette, för att fixa sin snowboard. Lyckat. Tjugosju olika förklaringar och tretton djupa suckar senare gav han upp samtidigt som jag desperat försökte förklara så gott jag kunde. "Åk upp med den här liften, sedan backen ner till höger, då åker du förbi Vargliften som svänger, sedan åker du igenom en tunnel, korsar Lokattsliften som går rakt framför dig och åk sedan till vänster i tunnlarna under stora vägen... blablabla". Jag tyckte att min förklaring var jättebra men han skyllde bara på att han nyss hade kommit hit. Nåja, alla kan ju inte fatta mina exklusiva förklaringar. Undrar om han hittade dit förresten.

Annars har dagen varit hyfsat lugn. Förutom på morgonen när jag precis kommit ner till min kära Björnlift. Kvart i nio står ett tjugotal personer och väntar. Jag skulle precis börja med morgonrutinerna samtidigt som två barn står längst fram i kön och tjatar på att jag ska öppna någon gång. Jag som knappt får stänga på eftermiddagarna.

Det har varit sol heeeela dagen nästan så jag har suttit ute och myst. Så härligt. Bara ett fåtal incidenter inträffade idag. Någon, eller några, måste ju absolut stå mitt i vändhjulet så att jag får kasta mig efter ankarbygeln så att ingen ska skadas samt att jag, bara några sekunder senare får kasta mig bakåt ännu en gång eftersom att det, som ni alla redan vet, kommer stavar från lite olika håll. Idag var det riktigt nära att jag fick en i ögat. Att folk inte fattar.. En tant (hon som klättrade över skipassläsaren i Vargen häromdagen, ni vet) är expert på att slänga upp sina stavar lite där hon känner. Antingen rakt i fejset eller så drämmer hon till mig någon annanstans. Varje gång. Jag undrar hur många blåmärken jag har på kroppen, har inte vågat titta efter riktigt.
Och som om inte det vore nog kommer det ett gäng norrmän som skapar total kaos i liften, vid påstiget, eftersom de skulle diskutera vilka som skulle åka med vem, eller så kunde de inte ta bygeln. Vet inte hur lång tid det tog innan hela gänget äntligen kom iväg.

Vargen imorgon. Bäst jag går och lägger mig.
Over. And. Out. For. Now.
Puss & Kram :)