Efter att ha sett mannen i de supertajta mc-skinnbrallorna två dagar i rad, fått rediga bitchblickar av en mamma, nästan fått en rejäl utskällning av en norrman som tyckte det var dåligt att han inte fick åka upp i liften efter stängning och krigat med danskarna och deras stavar så tror jag att jag släcker ner systemet för idag. Jag ser numera ut som en giraff, tack vare våra älskade danskar <3
Okej då. Jag ska uppdatera er lite innan jag studsar i säng. Men det är lite så jag känner just nu. Långa dagar och folk överallt och till råga på allt så var det min tur att ha kvällsskidåkningen idag. Det tackar vi för. Jag kan också meddela er alla om att Kurt-Lennart nu är död på riktigt. Han finns inte mer. Eller jo. På platsen han stod kan man se hans armar ligga, lite huller om buller. Jag har så känslokalla arbetskamrater.
Men vi har kul också. Ibland. Om alla känner för det. Men vi liftvärdar har ju en tendens att sitta ihop. För att ta mig, Susanne, Elvira och Stina. Vi går ingenstans utan varandra längre. Kan låta sjukt löjligt, men så är det. Clemme säger att vi passar ihop. Det stämmer nog. Väldigt bra.
Igår var det ju lördag och vi åt middag och kollade på melodifestivalen, som vanligt.
Traditionsenligt. Säger man så? Enligt traditionerna. Samma sak.
Det spårade ur. Igen. Och nästa vecka måste vi dessutom klara oss utan Suss.
Det är inte första gången jag ställer mig den här frågan, men hur ska denna säsong sluta?
Spännande. Fast... Nää.
Livet i Åre ser annars likadant ut som jag brukar säga. Jag och Stina är alltid sist till alla morgonmöten, Elvira äter alltid frukost under dagens genomgång, Håkan och Eskil byter jobbdagar så stackars Olle blir helt förvirrad, någon Manpowergubbe hoppar in ibland, jag hoppar mellan mina liftar, hopp och studs, hit och dit. Släpa skidor dit, byta skor där, flytta medbringare och samtidigt bli utstirrad av de morgonpigga gästerna, bli svettig och äcklig innan man ens har öppnat liften för dagen och sedan ska man överleva dagen också. Oftast går det. Vissa gäster vill man ju bara krama om. Som de fyra norrmännen som åkte hos mig idag. De var helt underbara. De var så upptagna med att ge mig uppmärksamhet, skratta och stoja så de glömde bort att de skulle åka lift.
Annars har vi ju mannen igår som höll på att få ögonen utpetade av gästerna framför.
Jag: Oj, bäst att passa sig!
Mannen: Herregud ja. Var det där danskar eller?
Haha, bäst.
Fast det är inte lika kul att skriva om längre. Det vill säga om stavar som kommer farandes överallt, för det är så himla vanligt så det vore i så fall det enda jag skulle skriva om här på bloggen. Samma med det här när folk åker fram för tidigt och plötsligt står hela kön vid påstiget och ska upp, helst med samma lift. Det händer också hela tiden. Och hur kul vore det att läsa om endast det?
Okej... Några undantag finns ju. Vissa borde faktiskt få pris för att de är så dåliga på att åka lift.
Det är ganska komiskt egentligen. Oftast så blir det ju kaos i liften för att alla ska upp samtidigt. Men de finns också de gånger när plötsligt ingen ska åka. Då hela kön istället står och sover, jag ställer mig och glor på dem och frågar efter en stund om ingen vill åka upp. Då blir alla generade och sedan är det fullt vid påstiget igen... Fast när det blir sådan där totalkaos backar jag några steg och iakttar allting istället. Annars blir jag bara påkörd eller omkullputtad.
Inte värt det liksom.
Det roligaste idag var ändå när två män kom (den ena såg ut som Jay Smith). Precis när jag gav dem bygeln såg jag att han som inte såg ut som Jay Smith hade två fickpluntor. De måste ha tagit slut ganska fort för nästa gång de kom så hade han dem inte. Avslöjade.
Nu har en sportlovsvecka passerat. Alla goa (och korkade) Göteborgare och även en och annan norrman drar sig hemåt och istället kommer alla skåningar. Heja. Bara att försöka bita ihop och se glad ut. Det börjar bra. Min vecka åtta startar i Vargen. Oh my God säger jag. Önska mig lycka till!
Over. And. Out. For. Now.
Puss & Kram :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar