Sjuklingen har talat.

Den här veckan har varit ganska.... Enformig.
På ett sätt.
Jag vill jobba igen. Jag saknar mina knäppisar till arbetskollegor. Men gullig som han är ringer Olle och kollar hur jag mår idag. Olle är snäll. Olle är cool.

Anyway.
Mina dagar har börjat med att jag ringer och sjukanmäler mig till Manpower klockan 08.00 och somnar sedan om. Klockan tolv går jag upp och värmer stuvade makaroner i mikron och sätter igång Two And A Half Men (bara för att jag älskar det) och kollar på det fram till ungefär tre, fyra då alla andra kommer hem. (Har för övrigt nördat igenom hela första säsongen av det nu).
Sedan kanske jag diskar och tvättar och efter det måste jag lägga mig i soffan igen för himmel vad ansträngande det var att rensa kläder och plocka ur diskmaskinen. I soffan ligger jag tills tanken slår mig att jag kanske borde äta någonting mer än bara stuvade makaroner, och sedan har plötsligt kvällen kommit krypandes, sakta men säkert. Jag och mina sambosar myser i soffan (igen) ett tag och sedan sätter jag mig vid datorn och pratar med någon Rättvikare. Somnar gör jag sedan utan några vidare problem.
Spännande dagar.
Unfreakingbelieveble.
Men jag har gjort några vettiga saker dessa dagar i alla fall; pantat burkarna och sorterat glasflaskorna som täckte altanen här på Blåkulla en längre tid. Dessutom gjorde jag ett besök på Åre Chokladfabrik idag. Och nej, jag gick inte förbi bordet med provsmakningsskålarna minst tio gånger...


Jag undrar förresten hur många ryssar som är kvar. Alla har vi nog inte blivit av med men majoriteten kanske? Det kommer att bli tomt utan dem här sedan men jag ska väl inte oroa mig. Nog kommer Åre att vara överbefolkat med andra människor - alla stjärnor på sitt sätt.
Dem finns det alltid gott om. Alltid är det någon som fixar dagens underhållning åt mig.


Jag saknar mina och Susannes hurtiga dagar. Men så fort jag blir frisk sätter vi igång igen, eller hur Sussp? Det får vara nog med det här. Och Rättvik, jag lovar att jag inte kommer hem med skiten till er =)
Ska göra mitt bästa i alla fall.
På tal om Rättvik. Har hört att finbesöket anländer imorgon! Jag undrar vem deeeeeeet kan vara ;)
Därför ska jag nog packa det sista nu och sedan sova. Okej, vem försöker jag lura? Endast mig själv - och er alla andra iförsig. Men ärligt talat har jag inte packat ett smack.
Kanske börjar bli dags att ta tag i det? Känner att jag vill svara ja på den frågan.
Det är ändå bara jag uppe. Man vet att Årelivet är tufft när i princip alla på Blåkulla går och lägger sig klockan nio. Förutom Lisa, som kör på utgång för tredje kvällen i rad.
Heja Lisa!


Over. For now.
Puss & Kram