Livet i Åre - 42 mil bort: Åre - Rättvik. Två platser, två liv.

I helgen var jag ledig.
I helgen åkte jag till mitt liv i Rättvik.
Den här helgen var underbar.

I torsdags eftermiddag satte jag mig på tåget hem. Eller ja. Riktigt så enkelt var det inte. Alltid är det ju något med SJ och den här gången var det biljettautomaten på stationen. Den vägrade nämligen att ge mig biljetten som gällde för Åre -> Gävle och sa därefter till mig "Tag din biljett, annars kör automaten det." Så där stod jag som ett fån och undrade hur det som återstod av min tripp hem (det vill säga hela tågresan) skulle sluta. Eftersom att det var SJ jag åkte med så kan ni kanske förstå att jag var lite orolig för hur det skulle bli med det där att komma i tid, men det verkade lovande ända tills vi stannar på ett helt randomställe och står still där ett tag. Fint, tänkte jag.
Lyckat.
Men efter en stund sa de att vi hade kört på en älg. Då struntade jag i hur sena vi skulle bli och började tycka synd om älgen istället. Stackarn.

R.I.P Älgen <3

Vi var bara tio minuter sena till Gävle och sedan fick jag vänta på Ingels i nästan en timme för att hon bland annat körde vilse x antal gånger innan hon slutligen hittade fram till järnvägsstationen.
Stackars Ingels.
Hata Gävle för att stället är så dåligt skyltat.

På fredagen var jag och Zimba jättesnälla och gjorde Mikael sällskap till skolan. Det var väldigt kallt så vi gick hem och slöade en stund till. När jag samlat tillräckligt med energi åkte jag till Hellströms och hälsade på. Det roliga var att ingen visste att jag skulle komma dit så alla blev jätteförvånade. Älska deras miner. Det var verkligen jättekul att träffa folket där igen. Leif (chefen) klagade som vanligt på att jag inte gjorde någonting så då hjälpte jag till att plocka upp lite kattmat. Sedan säger Leif att han hade fixat en mapp som han ska lägga alla bilder i som jag mailar till honom. Han är väl för rolig.
På eftermiddagen nördade jag och Mikael igenom några avsnitt av Two and a half men och efter det var det bara att sadla om och åka till Ingels för att äta middag. Vi skulle göra det enkelt men det slutade med att jag spenderade tjugo minuter på Hemköp bara för att jag inte kunde bestämma mig för någon vettig middag.
Alltid ska man krångla till det. Ibland i alla fall.
Vi fick vår middag till slut och eftersom att jag hade hittat en oöppnad hårfärgsförpackning så fick jag Ingels till att färga mitt hår och efter det fick vi Mikael och Daniel till att gå med på att låta oss lägga på varsin ansiktsmask på dem. Haha. Som vi alltid har sagt; En lydig man är en lycklig man ;)

På lördagen tog vi lite sovmorgon och sedan åkte jag, Mikael och Zimba iväg till mormor och morfar för att äta världens godaste mackor. Vi kommer igen när ni minst anar det! Bara så att ni vet :) :) :)
Eftermiddagen fortsatte med middag tillsammans med Mia. Hon orkade träffa mig ändå. MysMia <3 Efteråt kom vi på hur otroligt trötta vi var så vi åkte runt i bilen som två zombier för att sedan avsluta kvällen med temys hos mig med mamma, Mikael och Daniel.

Och plötsligt så blev det söndag och jag ska plötsligt åka hem...
Så jag och Mikael packade in alla mina grejer i bilen och for iväg. Typiskt att alla söndagsåkare jämt ska vara i vägen för alla andra och sabba och sega och sånt. I Gävle köpte vi McDonaldsmat och när jag för en gångs skull inte tycker att tåget behöver vara i tid, så var det någon stjärna på SJ som ändå skulle envisas med att se till att det var exakt i tid. Naturligtvis. Det kom till och med för tidigt. Vad hände där liksom?
Tågresan gick väl hyfsat smidigt. Men det var väldigt jobbigt att åka ifrån Rättvik så jag satt hela vägen till Åre och blev utstirrad av en man som satt på andra sidan gången.
Han kan ju aldrig ha sett en gråtande tjej förut. Än har han mycket att se verkar det som.
Jag har hört att det ska vara ganska avkopplande att åka tåg. Och visst kan jag hålla med. Till viss del. Min resa var ganska avkopplande, bortsett från tjejen som satt i stolen bakom mig och knappade frenetiskt på sitt tangentbord. Jag var påväg ett par gånger att slänga min dator i huvudet på henne. Men jag lät bli. Och förresten så är det faktiskt tanken som räknas.
Sedan har vi ju den lilla ungen som kollade på film på sin dator utan hörlurar med hög volym. Okej, jag gillar barnfilmer, det är inte det. Alltså... Aja, struntsamma. Never mind.
Efter ett tag upptäckte jag att det var väldigt jobbigt att hålla ögonen öppna så jag lägger mig tillrätta för en avkopplande sovstund. Men se där fick jag mitt pucko. Någons unge tyckte att ingen skulle sova och ställde till med ett ståhej.
Irriterande.
Det fanns en positiv sak. Tågföraren höll oss uppdaterade om hur det gick i handbollsmatchen.
Sverige vann. För de som inte visste.

Nu sitter jag här. I mitt rum på Blåkulla. I Åre. Jag är tillbaka till mitt andra liv igen.

Jag är en människa. Med två liv. På två olika platser.

Och mellan dessa två liv, skiljer det 42 mil.

Imorgon är det min första jobbdag på en hel vecka. Det ska bli skönt att komma tillbaka. Hoppas dagen går fort. Jag ska nämligen ha en dejt med min älskade vän Susanne efter jobbet.
Lussebullar och varm choklad. Hur fint är inte det då?

Puss & Kram :)

Nog för att jag nyss var hemma, men jag saknar dem. Inte bara de på bilderna såklart, men älskar bilderna :)