En söndag. En dag i veckan. En av sju.

Nu är det tomt här.
Väldigt tomt.
Och det är inte okej!
Men den här veckan har varit så himla rolig och... Äventyrlig? Synd bara att jag jobbade de flesta dagar och inte kunde åka skidor med de andra, men desto roligare med besöken man fick i liften när man jobbade :) Och en Nikolaj som hjälper en att stänga liften efter kvällsskidåkningen.
Det blev alltså bra ändå! :)
Plus att jag fick massa rester från middagarna så jag har frysen proppad med matlådor. Nästan i alla fall. Det tackar vi för ;)
Men som sagt. Det har verkligen varit en superrolig vecka som jag kommer att leva länge på.
Ett härligt gäng - utan tvekan. Och framtidsplaner, det har vi.
Jag saknar redan er allihop!
De roliga stunderna i bastun, de goda middagarna, den lilla stunden jag hann åka skidor med er, middagen på Carins Krog och de mysiga stunderna då alla bara låg helt utslagna i soffan och kollade på någon film som ingen egentligen visste vad den hette, eller handlade om.
Lite som det ska vara :)

Men typiskt nog har jag gått och blivit förkyld. Undrar vems fel det är. Boven ska hur som helst ha stryk! Till varje pris.

Annars går allt som på räls skulle jag vilja säga. Popel har fortfarande ena delen av ena bilnyckeln i dörren på förarsidan, vi på Blåkulla kör på med vår chips- och chokladdiet som vi tycker fungerar alldeles utmärkt, och Therese tycker fortfarande att vi ska skaffa ett husdjur (jag röstar för en guldfisk som heter Kenneth). Johan vill inte ha en orm. Då föreslog Linnea att vi skulle skaffa en katt som vi kunde släppa ut i skogen när vi tröttnade på den. Sedan kom jag på att vi kanske skulle nöja oss med de dammråttor vi har och Jesper var direkt på den idén.
Jag undrar var den här diskussionen kommer att sluta. Spänningen är olidlig.

Det är fortfarande lika spännande som förut att jobba i liften. Folk har så mycket för sig. Ibland förstår man sig inte på dem. Vissa är helt otroliga. För att ta snubben som kom när jag stod i Vargen och bara fem meter efter att han dragit iväg ramlar han och tappar skidorna för att de var för stora. Men inte att han ändrar inställningen på dem, nej nej. Våga vägra säga emot en liftvärd! Skidorna var tydligen bara några som han testade. Ehm, jaha... Varför inte ställa in dem rätt då? Haha, han var faktiskt lite söt.
Eller...:
- Längdskidåkarna som åker på ett led och håller på varandras axlar i Lokattsbacken (en backe som knappt har någon lutning) och nästa gång jag kollar ligger det sprattlande längdskidåkare i en enda stor hög.
- Ryssarna som trodde de visste vad som gäller för röd respektive grön gubbe, vilket de inte gjorde så alla var på väg att åka lift på samma gång. Jag fick lov att ställa mig i vägen. Men det hade varit ganska kul att se egentligen :) Bara för att.
- Pappan som åkte skidor med sitt barn på axlarna.
- Det är retligt att jag, när jag jobbar i Vargen, inte kan lämna liften i ens en minut för att gå med ett litet barn en bit och när jag är tillbaka är det så gott som kaos :)

Häromdagen kom en liten pojke med sin pappa ner till Björnliften. Eftersom att pappan hade tilltalat honom visste jag därför hans namn.

Jag: Kom då Lukas, så ska jag hjälpa dig.

Lukas: Jag visste inte att du vet vad jag heter!

Jag: Nej, men det vet jag, serru!

Lukas: Jobbar du med liftvärd?

Jag: Ja, hela dagen står jag ute och hjälper folk på liften.

Lukas: Ända tills det blir natt?

Han var så söt :)

Nu ska jag försöka sova bort min förkylning eller vad det nu kan vara, innan jag gör något annat klantigt. Höll på att döda min dator förut genom att kliva på den, men som genom ett under överlevde den. Vi har rivit vårt pepparkakshus nu. Det är totalt misshandlat.