Fyraveckorkvar.Hurkundedetbliså?

(Nejmitttangentbordsaknarintemellanslagsknappjagkändebaraförattinteanvändaden)

Bara en parantes.

Och ja, ni såg rätt. Fyra veckor kvar tills Björnen stänger. Kan någon vänlig själ vara så snäll och svara på hur det kunde bli så? I så fall: lämna en kommentar i kommentarsfältet nedan, tack!

Söndag vecka 11. Imorgon är det måndag vecka 12. Här sitter jag i min ensamhet (Lisa lämnade mig precis ensam i mitt slott) och försöker smälta det och jag måste erkänna att det går sådär faktiskt. Men jag antar att det bara är att gilla läget, hur nu det ska gå till.

Såg nu att jag började på ett inlägg i torsdags där jag hunnit skriva följande; "det blev inte torsdag direkt efter måndag. Lite konstigt, med tanke på att jag typ önskade det".

Hmm, det lät precis som att jag önskade att veckorna skulle gå snabbare, vilket innebär att säsongen i det fallet skulle ta slut fortare än den egentligen gör. Riktigt så är det inte. Jag tyckte bara att det kunde bli torsdag eftersom att mamma och ligan skulle komma och hälsa på mig då. (Mer om det besöket senare).

Jag minns hur det var förra säsongen. Då började den där jobbiga separationsångesten komma fram när det var lite mindre än en månad kvar innan vi skulle flytta till våra andra hem igen. Än så länge har jag inte känt av något sådant jobbigt. Förmodligen för att jag har valt att inte titta åt det hållet så att säga, utan fortfarande tittar åt det andra hållet, och det trivs jag väldigt bra med. Det är bara onödigt att känna så... nu. Visst har vi accepterat att mer än halva säsongen har passerat. Dagarna går, veckorna går, månaderna går. Det är ingenting man kan göra åt saken. När man bor här tänker man liksom inte på dagarna. Man bara är. Man lever i sin bubbla utan att tänka på att det händer saker utanför den. Som när jag var hemma i Rättvik och hälsade på där i början på februari. Man blir typ förvånad att det händer saker. Typ som att jag tror att det ska vara precis som det var när jag lämnade det senast. Att tiden skulle stå still, och att när jag kommer tillbaka så börjar det där det slutade.

Riktigt så går det ju inte till.

När denna säsongen började så jämförde jag en hel del med förra vintern. Även fast jag redan innan visste att den inte skulle bli likadan. Niklas och Henke (pistörerna) dissade Björnen för att jobba i Duved. David dissade Björnen även han och jobbar istället i byn. Ingrid (också pistör) kör nu buss och jobbar extra här ibland. Susanne började plugga i höstas. Clemme drog till Trondheim. Micke och Peppe finns kvar i Åre, dock inte på Skistar. Adam kör på skistarshop.

Okej, det hade förmodligen inte varit så roligt om båda säsongerna sett exakt likadana ut. Säsongen 2010/2011 har jag med mig som ett fint minne i bagaget och jag ler varje gång jag tänker tillbaka på den.

Att träffa och jobba tillsammans med nya människor är hur kul som helst det också.

Jag slutade ganska tidigt att jämföra de här två säsongerna med varandra. Det går liksom inte. Förra säsongen hade sin charm. Den här säsongen är helt underbar den med. De är bra på sitt sätt. Jag måste säga att även den här säsongen har jag träffat helt fantastiska människor.

Hur som helst. Nu ska jag sluta med mina djupa tankar och analyser och skriva om vecka elva istället.

Ses i nästa inlägg.

Hej så länge.