Jag älskar min PoPeL.

Idag var det helt okej att jobba. Med sol i stort sett hela dagen, allt flöt på hyfsat bra med något mindre folk än igår och där stod jag och Stina i varsin lift med ett varsitt par solbrillor och bara trivdes. Fler stekdagar åt säsongare!

Tappade räkningen någonstans vid trettio på kommentarer om att "gud vad jobbigt du har det idag". Okej, överdrev lite där, men ni fattar var jag vill komma. Folk är ganska (läs VÄLDIGT) duktiga på att komma med nödvändiga kommentarer. Typ som när det var storm häromdagen och jag stod med min tjocka fleecehalsduk upp till ögonen, åtdragen luva och mössan till ögonbrynen, ni kan ju bara tänka er hur lite man såg av mitt ansikte. Så kommer en och frågar "lite kallt idag eller?". Bah, nä, jag står såhär för att jag tycker att det är så himla roligt.

Nåväl, vi har det trevligt under dagarna på jobbet. Oftast. Tur vi har vår lifthund Jack.

Lediga i måndags. Jag och Lisa tog oss ut i backarna på varsin snowboard och det var en syn för gudarna kan jag tala om. Konstigt nog så tog vi oss hela vägen bort till Sadeln och tro mig, DET är en bedrift. Jag är stolt över oss.

Senare samma eftermiddag for vi en sväng till Järpen där min älskling skulle besiktas - OCH HAN KLARADE DET. Det var bara för att Lisa var med. Jag är fortfarande helt överväldigad. Inte för att jag trodde att han inte skulle klara den, men ändå. Ni vet ju hur daltig man kan bli...

Här är han. Min hjälte. (Nej, det är inte barmark i Åre just nu, verkligen inte. Detta kort är taget förra säsongen, som ni säkert känner igen).

När vi skulle hem från Järpen tänkte vi att det kanske skulle vara trevligt att ta en annan väg, så det gjorde vi. Mitt i ödemarken hamnade vi, nästan. Men det var kul.

Vi kom hem i alla fall. Vi gjorde jordnötsgodis och semlor. Vi måste vara de värsta gottegrisarna som vandrat på denna jord. Men det är vi värda, så som vi jobbar och sliter.

Vi är så himla bra på att göra goda saker. Jordnötsgodiset var populärt även på jobbet. (Nej, egentligen var det inte till kollegorna vi gjorde det, men det blev så mycket, så för vårt eget bästa fick de hjälpa till att äta upp det).

Även semlorna blev succé. Och NEJ Ingemar. Det är INTE marsansås, utan VISPGRÄDDE.

Just so you know.

Och där dog mina batterier. Hejdå.