En helg i Högåsen.

Det blev inte att jag träffade Felicia nå mer... Nej, för hela helgen har jag umgåtts med Högåsen, hör och häpna. Helt fel ställe egentligen. Jag ska ju stå i typ Nallen och ta hand om barn. Inte i Högåsen och skälla på gäster som tränger sig före en milslång kö.
Fast så blev det ju nu ändå. Ni kanske undrar varför? Jo, folk var sjuka, så vi bytte lite platser.
Så enkelt är det.
Och det gick ju bra måste jag säga. En helt okej helg. Även om jag idag började lessna på folk.
Och mig själv.
Imorse lyckades jag nämligen hälla vaniljsocker över hela mattan när jag åt frukost. Morgonmötet gick över förväntan. När jag sedan ska flytta medbringare där nere i Högåsen måste jag köra fram en bit till rätt nummer och när rätt nummer väl kommer kör jag något för långt och får lov att backa lite grann. Jag hinner flytta tre stycken då jag ser att linan är väldigt smal, så jag kapar den. Och vad lyckas jag göra då om inte tappa linan så den flyger in i medbringaren igen, vilket betyder att jag måste ta av den och sätta dit en ny medbringare? Dessutom kom det gäster precis då så jag hann inte sätta dit någon bygel.
Oh, vad arg jag var. Arg som ett bi. Och svettig som sjutton. Less. Jobbiga gäster som krånglar till det för sig när de ska fånga liften och ställer sig på fel sida pinnen jag satt vid påstiget för att underlätta för dem som glömt hjärnan hemma. Men nej, man krånglar ju gärna till det för sig, som ni vet.
Herregud.
Där hade man för att man försöker vara snäll.

Det där med att stå i kö är ju inte många för alltså... En snubbe åkte genom skidskoleingången när det var, som det var typ hela dagen, lång kö. Jag blänger på honom och får till svar:
- Jag orkar inte stå i den där jävla kön.
Ja, så sa han. Jag svarade:
- Och det tror du alla andra gör eller? Ställ dig sist.

En annan man gjorde samma sak, för att han hade sin kompis långt fram i kön. Alltså VA? Hur gammal var han? Fem eller?
För att inte prata om engelsmannen som sa att det var okej att tränga sig om man hittade en singel att åka med.
Undrar när den regeln kom till...

Dagen flöt ändå på ganska bra. Folket tog slut så småningom och det gjorde även dagen. Då passade jag på att skruva dit den där förbaskade bygeln och när jag ska ut till liften lyckas jag på något sätt sätta krokben för mig själv med ankarbygeln.
Någon måste ju lyckas. Och det verkar som att det är jag. Jämt.

Ja ja. Det här var bara början på en hektisk treveckorsperiod som stavas SPORTLOV. Glömde ju att ta upp på personalmötet i onsdags att vi borde få gå kurser och lära oss danska, för nu är det verkligen omöjligt att förstå vad de säger, eller försöker säga. Vi har ju sagt åt er att äta upp gröten innan ni pratar!

Vecka 6 har för övrigt bjudit på skidåkning med Tobbe och Gustav (Tobbes kompis), kvällsåkning i VM8an, kebab, bubbelbad och marängswish (lär mig aldrig hur det stavas men ni fattar säkert ändå) hos Lisa och träff med Elviras familj som kom upp idag!
Ni ser, jag har det hur bra som helst! :)


  Jag ser det snöa, jag ser det snöa...

Godnatt.