måndag 7 maj 2012

Over and out - the last words.

Verkligheten sprang ifrån oss. Lite för fort.

 9 december.
När jag och Popel tog oss upp till Åre för att uppleva säsong nummer 2.
Den hade inte ens börjat.
Plötsligt var det den 15 april och vi klappade igen hos oss borta i Björnen.
Ytterligare tio dagar senare, den 25 april, satt jag och Elvira i varsin bil på väg därifrån.
Vad hände egentligen?
Hur kan tiden gå utan att man hinner med?
Läste precis igenom mitt sista inlägg efter förra säsongen. Vad annorlunda allt var nu jämfört med då.
Ripan istället för Blåkulla. Ensam istället för tillsammans med åtta andra. Förberget istället för Björnen och Vargen. Och jag fick lov att klara mig utan min Susanne.
Även den här vintern har gjort mig massa erfarenheter rikare. På många olika sätt. Och jag kan faktiskt inte säga vilken säsong som har varit bäst. Det är omöjligt. De har var och en haft sin charm.
Den där separationsångesten hann inte infinna sig lika tidigt denna säsong som den förra. Inte enligt mig i alla fall. Varför vet jag inte. Kanske för att man hade varit med förr och visste hur allt gick till? Eller? För att det inte skulle vara lika jobbigt att åka ifrån Åre nu som då? Nja. Det är alltid lika trist att säga hejdå till människor man tycker om. Som sagt; det har aldrig varit min grej riktigt. Så himla känslosamt, fast man vet att man kommer att ses igen. Vissa oftare än andra.
I början var det svårt att vänja sig vid att jag bodde ensam. Nu hade jag ett helt torkskåp för mig själv (och var det pjäxor som stank hade jag bara mig själv att skylla), ett eget badrum, köket var det bara jag som använde (inte mycket till kök men ändå). Aldrig behövde jag hålla tummarna för att alla andra inte tänkte laga middag samtidigt som mig.
Det konstigaste var ändå när bland annat jag och Lisa (fd sambo) var ute och gick och promenerade förbi Blåkulla i början av säsongen - och det satt andra i vår soffa. Någon annan bodde i mitt rum. Och sedan traskade vi hemåt och in till varsin lya. Ja ni ser.. Vadå "vår soffa" och "mitt rum"?

Jag skulle vilja tacka...

- Lisa Gustavsson och Elvira Andersson. För att ni är ni.
- Ripan 114. (mitt palats under vintern)
- Bygget. För alla underbart roliga kvällar :)
- Niklas Sandström aka Mupp 2. För att du är så random. Och för att vi var ett så bra team i Förberget.
- Popel. För att du stod ut med mig och alla andra galenskaper en vinter till. Du är faktiskt bäst.
- Åre Bageri för fantastisk frukost.
- Gustaf Hellgren aka Boston. För dina kommentarer.
- Åre Kebab.
- Den härliga doktorn på hälsocentralen när jag var klantig och bröt lillfingret. (Jag skyller fortfarande och tänker för alltid skylla på att det var fredag den 13e).
- Robin, Olle, Bengan, Mange, Per (Pertan), Stefan och Jon. Björnenpistörer säger allt.
- Viggo och alla andra goa små barn som förgyllt mina dagar i Nallen.
- Vargen. För att jag slapp bli döv denna vinter.
- Tobias Larsson aka Mupp 1. För att du är grym.
- Björnenliftvärdarna. För att Björnenliftvärdar är Björnenliftvärdar. Enough said.
- Och alla andra goa arbetskamrater!

Som vi har sagt så många gånger förut; Det finns personal och så finns det Björnenpersonal. Tack för en fantastisk säsong allihopa! :)

Verkligheten sprang ifrån oss. Lite för fort. Vi trodde vi hann med. Tyvärr gjorde vi inte det den här gången heller.


Tänkte att den här förträffligt fina bilden får avsluta säsong nummer 2.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar